Girl Slaves Of Morgana Le Fay


• Bruno Gantillon • Frankrike • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Morgane Et Ses Nymphes


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Dominique Delpierre
• Alfred Baillou
• Mireille Saunin
• Régine Motte
• Ursule Pauly
• Michéle Perello
• Nathalie Chaine
• Velly Beguard
• Solange Pradel
• Patricia Lecarpentier


MANUS:

• Jacques Chaumelle


FOTO:

• Jean Monsigny


MUSIK:

• Cisco El Rubio


PUBLICERAD:

• 16 Mars 2007 - 12:42:53


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Den engelska titeln för Bruno Gantillons "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" kan lätt få en att tro att filmen är en billig, smaklös och porrig Exploitation-rulle med en vag koppling till legenden om King Arthurs halvsyrra och som enbart finns där för igenkännandets skull. Vilket, givetvis, är till hälften fel. Den historiska kopplingen är vag i och för sig - King Arthur nämns knappt vid namn och Morganas liv som skildras här har hon minsann hållit tyst om. (Hemligheter är ju knappast hemligheter om varenda jävel känner till dem.) Men filmen, år 1971, fick nog en och annan att rodna i biofåtöljerna och tänka: "Det här är ju ren lesbisk porr?!". (Och undrar hur många som ångrade att de köpte biljett?) Ändå är "Morgane Et Ses Nymphes" (Som filmen egentligen heter.) ljusår från att vara smaklös och den är definitivt inte billig. (Okej, den kanske inte gjorde någon bankrutt, men jag menar det nog rent bildligt.) Och det där med "porr"... Mycket vatten har runnit under broarna sedan 1971, kan man säga. Men lesbisk erotik är detta tveklöst. Och packad med sådant är filmen också. Fransmännen har det här i sitt kulturella arv och i den här skruvade och mångfacetterade genren kan det fritt blomma ut i all sin prakt. Detta är framförallt Gantillons film ett textboksexempel på.

Françoise och Anna är två naiva och godhjärtade unga stundentskor (Ifall de skulle säga: "Vi är bara vänner.", så skulle man tro dem i flera sekunder.) från Paris. När filmen börjar är de på semester med bil någonstans ute på den franska landsbygden. Tjejerna kommer så småningom fram till en liten håla med ett värdshus där de tar ett glas vin och en termos kaffe. Värdshusvärden säger åt dem att inte åka genom byn, utan kommer med dagens goda råd: Att vända 180 grader och åka tillbaks, och gärna så snart som möjligt. På värdshuset finns även en märklig, minst sagt kortväxt snubbe (Tänk dig en åldrande f.d. transvestit som till stor del har gett upp hela konceptet på grund av att det inte funkar.) som iakktar tjejerna. Värdshusvärdens varningar kunde lika gärna ha stått med liten text längst ned på sista sidan i "Vakttornet", för Françoise och Anna drar vidare mot nya äventyr. På natten åker de dessvärre vilse och verkar till råga på allt köra runt i cirklar på landsvägarna.

Så att komma någonstans i mörkret är bara att glömma. På något oförklarligt sätt hittar de ändå en liten tom ladugård där de övernattar efter lite hångel och mys i höet. Nästa morgon är Anna försvunnen och Françoise börjar söka efter henne med förtvivlan gradvis växande. Vilse i skogen träffar hon på den kortväxta hemi-transan från värdshuset och han presenterar sig som Gurth. Gurth frågar om Françoise vill veta var Anna är. (Och VAD tror ni hon svarar på det?!) Och så visar Gurth vägen till ett charmigt slott på en liten ö som Françoise åker till i en eka. Magins inflytande är helt klart stark eftersom ekan automatiskt åker iväg och dessutom styr själv till ön. (Bensinmotorer och GPS är bara skit.) Den fåordiga välkomstkommittéen där består av unga, vackra kvinnor klädda i genomskinliga slöjor i olika pastellfärger.

Françoise får sedan träffa Morgana Le Fay som bevisligen verkar besitta en del magiska egenskaper med tanke på att hon i början av 70-talet borde vara ett par sekel gammal. Kvinnorna på slottet är Morganas tjänarinnor och hon ser gärna att Françoise också ska bli en - I utbyte mot evig ungdom, evig skönhet och evigt liv. Françoise vill först bara veta var Anna är och vad som har hänt henne. För något mer skumt är i görningen utöver det faktum att Françoise tycker att det hela är aningen overkligt. I bakgrunden finns den kuvade och undergivna Gurth som förgäves suktar efter Morgana, men som samtidigt smider sina egna planer. (Enkla i teorin men inte så realistiska att genomföra.) Plus mycket annat som Morgana inte gärna avslöjar på en och samma gång. (Så det finns alltså lite hakar.) Men det ska även festas så ofta som möjligt.

En annan sak man krasst kan inbilla sig är att storyn bara fungerar som transportsträcka och aldrig blir mer än en serie ursäkter för att få visa så många kvadratdecimeter naken kvinnlig hud som möjligt. Vilket också är till hälften fel. För fram mot slutet märker man att det faktiskt finns lite poetisk dialog och äkta dramatik mellan de inblandade - Mycket är så klart baserat i svartsjuka och detta utvecklar sig till ett triangeldrama. (Kanske t.o.m. ett kvadratdrama. Eller två!) Men det är inte bara i storyn som filmens styrka ligger utan i det visuella - "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" ser till en början ut som vilken lågbudget Sleaze-rulle som helst från den här tiden, men i och med att Françoise anländer till Morganas slott märker man hur mycket jobb det har lagts ned på fotot, bildkompositionerna och kameraarbetet. Gantillon och fotografen Jean Monsigny gör allt för att ge varje enskild bildruta en drömlik och hallucinatorisk touch. Utan att spoila något, så kan man nämna att det finns en lång scen (En fest.) i slottets källarvalv och man vill aldrig att den ska ta slut. Medan det sörplas vin och hånglas i varje hörn och tre späda tjejer dansar till ringlande toner blir man mer och mer förtrollad av det vackra som T.V.-rutan bombarderas med. Det finns ingen som helst hysteri i denna värld och ett litet tag känns det som om tiden inte är konstant längre. Detta är magi i rena bilder.

Storyn halkar egentligen aldrig efter och den försvinner aldrig ut i tomma intet - Filmen har ett till synes Fantasy-liknande slut med hintar om att magin är lika äkta som den allmänna uppfattningen om vad som är "verklighet", men storyn knyts ändå ihop på ett otroligt fint sätt med ett i mitt tycke äkta kärleksbudskap och det hoppfulla i att det aldrig är försent att ångra sina val. Hela konceptet är oväntat lättköpt och det faktum att filmen ställer till en positiv oreda i skallen på en gör inte saken sämre.

"Girl Slaves Of Morgana Le Fay" tar annars till vara på väldigt många positiva grundstenar som Gantillon mejslade ut parallellt med Jean Rollin när han började hitta sin stil. Gantillons film har tveklöst haft ett inflytande på Rollins 70-talsfilmer och de tidiga Rollin-verken satte kursen för erotisk Fantasy / Horror från Frankrike. "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" är mästerligt gjord rakt igenom tack vare en filmskapares oförstörda och "blåögda" utsikter. Den visuella poesin i filmen är som sagt hypnotisk till den grad att man inte tänker på ifall eventuella ojämnheter är "konstpauser" eller "missar".

Jämför man då med just Rollin, så är den stora skillnaden att Gantillon inte fortsatte med Art Sleaze utan virvlade vidare in i T.V.-seriernas värld. (Bl.a. regisserade han några avsnitt av "Highlander".) Möjligen fick han med allt och lite till i denna gravt förbisedda film som lämnar en urholkad, mållös, med en klump i halsen och med glädjetårarna nära. Det här är Ultra-fin årgångs-Sleaze helt befriad från världslig ondska och jag avundas de som fick se "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" på bio. Jag gör verkligen det. Men det finns samtidigt ingen som helst orsak för någon svårare avund eftersom Mondo Macabro släppte filmen på DVD.

 



  

IDÉ : 100%


Den här kommer direkt från Gudinnan! - Ett slott bebott av hur många vackra, lesbiska kvinnor som helst. Klädda i silkestunna kläder. Allvarligt talat - Vad mer kan man begära...?!

  

STORY : 95%


Väldigt genomtänkt med klassiska teman som lyckligtvis nog aldrig kommer i vägen för den visuella poesin. (Vilket rent ut sagt hade varit katastrofalt.)

 
  

REGI : 100%


För att vara en debutfilm är "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" overkligt välregisserad. Bruno Gantillon visar var det överfulla Sleaze-skåpet ska stå utan att han behöver dra i med släggan.

  

FOTO : 99%


Sensuellt. Filmen blir vackrare och vackrare för varje minut som går. Och dessa intryck går hand i hand med handlingen.

 
  

SKÅDESPELERI : 94%


Dominique Delpierre som Morgana utstrålar både tidlös skönhet och lågmäld ondska. Alfred Baillou som den plågade Gurth övertygar om att han varit i Morganas klor hur länge som helst och att han nu börjar mista förståndet. Resten av skådespelerskorna spelar sina roller på ett återhållsamt sätt, vilket passar filmens tema som handen i en handske i precis rätt storlek.

  

MUSIK : 88%


Francois De Roubaixs a.k.a. Cisco El Rubios medeltidsinfluerade toner varvas med psykedeliska slingor. Underbart flummigt är bara förnamnet.

 
  

TEMPO : 100%


Säreget...

  

ATMOSFÄR : 98%


...Och bland det närmaste man kommer en annan värld. Är det något filmen förmedlar, så är det att det existerar en magisk dimension (Skapad med ren och skär känsla, och utan taskigt åldrande Hollywood-effekter.) bredvid tidens gång.

 
  

UTFÖRANDE : 98%


D.v.s. "Finns det några svaga länkar som gör att filmen inte kan klassas som ett mästerverk?" Tja... Jag kan då inte hitta några. "Girl Slaves Of Morgana Le Fay" har allt man kan önska sig, och den satte nog en och annan standard.

  

REPRISVÄRDE : 100%


Där uppe... Med alla andra Guldkorn som har berikat världens kultur.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

YEAH, BABY!!!

 
 

Ingen har försökt sig på en re-make. Ta i trä.

 
 

Det görs för lite sådana här filmer... För lite...

 
 
Jag tror att Hon sa det bäst: "Oh là là!"

TOP CINEMA