The Abandoned


• Nacho Cerdà • Spanien • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Los Abandonados


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Anastasia Hille
• Karel Roden
• Valentin Ganev
• Carlos Reig
• Jordanka Angelova
• Kalin Arsov
• Paraskeva Djukelova
• Valentin Goshev
• Anna Panayotova
• Svetlana Smoleva


MANUS:

• Karim Hussain
• Nacho Cerdà
• Richard Stanley


FOTO:

• Xavi Giménez


MUSIK:

• Alfons Conde


PUBLICERAD:

• 7 Mars 2007 - 22:49:38


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010--7---------
2011---8----6---
20124--89-


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD MINI-RECENSIONER:
I. Lionsgate
II. Noble Entertainment


 


 
 

Från och med det ögonblick när Nacho Cerdà avslöjade att han ska regissera sin första långfilm, så har det funnits någonting i det avslöjandet som har sagt mig att "The Abandoned" är rullen som jag har gått och väntat på i absoluta evigheter. Det var något ogripbart och något mer bortom "hemlighetsmakeriet" eller de tidiga på Internet publicerade bilderna som fick pulsen att stiga och som fick dessa tankar och förväntningar att fästa sig lite väl snabbt. Hade man i något svagt ögonblick tvivlat på Nacho Cerdàs vansinnigt genialiska förhållningssätt till filmskapande efter att ha suttit igenom hans näst senaste film "Genesis" (Och slagit något sorts världsrekord i att hålla andan.), så hade man varit både blind, döv och död. I alla fall emotionellt och cerebralt.

Så... En långfilm av mannen bakom "Aftermath" och "Genesis" - Det är stort... Att det tagit hela åtta år från att idén kläcktes tills att filmen rullade på vita duken för första gången - Det är också stort. Nästan monumentalt. För efter att man har sett "The Abandoned" kan man lätt räkna ut att Cerdà inte har suttit på en bar och pimplat bärs under de åren. Men man får väl erkänna en sak - Att bygga upp så sjukligt jonosfärshöga förväntningar inför en och samma film under en så relativt lång och koncentrerad period har en tendens att färga av sig på ens då och då svajande förmåga att bedöma någonting objektivt. Nåväl - Jag har aldrig påstått att jag är objektivt inställd som man "skall vara", och en film som "The Abandoned" gör det vansinnigt mycket svårare då man har en visst förhållande (Vissa skulle kalla det för osunt.) till rörliga bilder där alla tänkbara skräckelement i sin allra naknaste form går hand i hand - Sekund efter sekund. Fascinationen för detta kan nog bara upphöra när man kolar.

Vidare undrade jag väldigt länge hur Cerdà skulle kunna överträffa "Genesis" i fråga om hur den sammansvetsar teknisk mikrometerprecision med ett konstnärligt uttryck som andas absolut frihet. Det har tagit mycket, mycket lång tid att smälta just den filmen hittills och vid varje titt hugger den ständigt bortom intellektet med nya infall beroende på hur man mår rent själsligt. "Genesis" har Det och djävulskt mycket av det. (Undrar bara hur han bar sig åt för att fånga det.) Skulle då Cerdà kunna ta allt detta till långfilmsformatet, bevara det till ett hundra procent och dessutom smälta ihop det med en mer komplex story som ändå en "bredare" långfilm kräver? Finns risken att det hela blir för jämntjockt, för ooriginellt och inte i närheten lika kraftfullt som Cerdàs tidigare verk? Om han nu någonsin har lidit av prestationsångest, så känns det som ett mirakel att hela projektet inte havererade p.g.a den.

Jodå. Ni vet - Det kan t.o.m. gå så förbannat långt att en film blir svår att sitta igenom p.g.a. ångesten för att man skall bli djupt besviken av den ena eller andra orsaken. (De kan dock diskuteras huruvida de är väl grundade eller ej.) Eller att man ska upptäcka sprickorna i fundamentet som baseras på tron på att Cerdà inte kan göra en dålig film. Men då känner man inte tillräckligt med tillit för regissören, vilket man ju egentligen gör (Och borde göra.) vid det här laget. Men just den eventuella ångesthärden utplånas så fort man börjar titta på "The Abandoned" och ser de första bilderna från en landsbygd som nästan ser lika ödslig ut som vilket grönområde kring Pripjat / Tjernobyl som helst. Ingenting är eller förblir länge traditionellt i händerna på Cerdà - Så var det sagt än en gång. Och med ett manus av Cerdà själv, Karim Hussain och Richard Stanley (Som bl.a. regisserade "Hardware" och "Dust Devil".) kan det omöjligt falla i småbitar vid första "plot-twisten". Inte en chans att denna trio skulle låta det ske - Det här måste sticka ut. Ordentligt.

Istället för att låta "The Abandoned" utspelas på vanliga och / eller välbekanta platser, sätter Cerdà sin kvinnliga huvudperson Marie mitt ute på den ryska landsbygden där även filmen börjar år 1966 - En svårt skadad kvinna får motorhaveri med sin skrotkärra efter en rejäl vansinnesfärd på en mycket dålig väg. Hon är död redan när bilen stannar, men med sig i bilen har hon två tvillingbarn som överlever. En av tvillingarna är Marie och drygt 40 år senare är hon, tja drygt 40 år, bosatt i U.S.A. och har under hela sitt liv från och till besvärats av att hon inte vet vilka hennes föräldrar var och varför hon blev övergiven som barn. Men så får hon en dag ett telegram från Mother Russia som får henne att åka dit - Någonstans tror hon att hon kommer att få veta sanningen till slut, men istället ärver hon i nästa ögonblick sina föräldrars ägor. Varken jublande eller helt i feststämning p.g.a. detta beslutar hon sig ändå för att försöka lösa mysteriet med hennes familj och ursprung...

Det blir verkligen ingen glädjefylld resa för stackars Marie. Hon får skjuts av en snubbe som mitt i natten och mitt ute i ingenstans går upp i rök. Marie tar sig sedan fram till det sedan 40 år tillbaka övergivna huset och... Ja... Det blir ingen lugn natt...

En irrationell känsla av något olycksbådande slår sina klor i en nästan med en gång när Marie återvänder till sina hemtrakter - Det är något som bara inte stämmer och alla märkliga saker som inträffar under hennes vistelse skruvar åt nerverna ett par extra varv inför varje hjärtklappningsframkallande händelse - Cerdà har packat in många "nu-sket-jag-på-mig-igen"-ögonblick och skapar under den resterande trippens gång en "bortom sinnena"-vetskap om extremt obra saker som har sin brännpunkt i huset som sades tillhöra Maries mamma och pappa. Självklart är huset som sådant inte världens attraktivaste (Om man nu inte letar efter ett ställe som är lika hemsökt som ett hus med skylten "Jehovas Vittnen välkomna!" på ytterdörren.) och självklart är inte alla som dyker upp helt välvilliga. Det är här man glimtar det lilla "traditionella" som finns i "The Abandoned" - Visst har vi alla sett en film där huvudpersonen är ensam i ett hus och det hörs ett ljud någonstans som inte kan vara ett naturligt ljud, men det är snarare hur Cerdà gör det snarare än att det har gjorts hundra gånger förr.

Vad man bl.a. reagerar på, förutom den fasanfulla spänningen som aldrig släpper taget, är hur fruktansvärt väldesignat ljudlandskap filmen har - Det är en väsentlig del av upplevelsen och "The Abandoned" låter helt enkelt inte som någon annan skräckfilm hur konstigt det än... Låter... Det finns en minimalistisk score som verkligen inte stör, utan ligger fint som en stämningshöjare i bakgrunden samt en uppsjö av hemska ljud från någon mänsklig tragedi. (Som turligt nog får sin förklaring senare, så att man slipper tänka på den klockan tre på morgonen.)

Sedan har vi oundvikligen det som kan rädda en film (Inte för att det behövs i det här fallet.) - Persongalleriet, eller i det här fallet porträtteringen av en central karaktär som passar i händelsernas centrum och dessutom driver handlingen framåt utan att det känns fel eller tillrättalagt. Att den biten inte helt och hållet är beroende av dialog, utan snarare av en stark skådespelarinsats bevisas även i denna film. Anastasia Hille (Som Marie.) porträtterar en av de mest sympatiska och verkligaste personerna i en skräckfilm sedan urminnes tider. Marie är känslomässigt både avtrubbad och väldigt skör (Hon håller det allra jobbigaste i schack med mediciner.) och hamnar i en svårhanterlig situation där hennes omdöme påverkas av det faktum att hon är trött och sargad av ett livslångt och motigt sökande efter sanningen. Sådant förmedlar man inte nödvändigtvis via ord utan genom de subtila nyanseringarna i den ädla konsten att skådespela.

Så efter att Cerdà gett oss lite information om Maries bakgrund blir det inte så mycket snack, utan betydligt mer verkstad. Cerdà gör sedan sitt bästa för att jaga upp oss rejält under de första 20-25 minuterna innan han släpper lös vansinnet med gasen i botten. Det finns några "käken-gick-fan-ur-led"-snygga övergångar mellan olika bilder och några oförskämt smart konstruerade tidshopp / loopar som håller ihop de mer mardrömslika och hallucinatoriska aspekterna i storyn. Samt en så onaturligt bra slutakt att man tappar andan för tionde gången. Samtidigt som man vill att filmen ska sluta (Så att inget av det smärtsamt vackra och samtidigt fasansfulla ska börja krackelera.) vill man att den ska fortsätta ett bra tag till. Man vill ju inte bli lämnad i ovisshet...

Uppfyller "The Abandoned" då alla möjliga och omöjliga förväntningar som man kan ha? Naturligtvis gör den det. Flera gånger om t.o.m. om jag får be. Cerdà har finslipat det som redan var nästintill perfekt i hans tidigare filmer och här stämmer bara allting så väl. T.o.m. verkar de icke-linjära tidsintervallerna förflyttas ut i den riktiga världen. (Man blir förvånad över att en och en halv timme går så snabbt.) Filmen är en fulländat harmonisk kombination av allting som behövs för att särskilja mästerverken från det som är "Absolute Cinema".

Drivor av skrämselscener i all ära, men en i vanlig ordning viktig fråga är: Finns det makaber Splatter som t.ex. i "Aftermath"...? Njae... Det finns lite grann, men det lilla som finns ser å andra sidan riktigt djävla grisigt ut. Det fungerar som en kompletterande krydda under filmens få marginellt mindre väsentliga punkter. Blodstänket finns ändå där och är ytterligare en anledning för gåshuden att krypa upp längs ryggen eftersom det är så snyggt gjort. Det oväntade är annars en röd tråd som tas till vara på i "The Abandoned". I de rätta miljöerna och förankrade i de rätta händelseförloppen blir det så makalöst bra att man nu börjar bäva för att Cerdà faktiskt nått sin kreativa topp... Men men... Man vet aldrig med den här snubben. Det här är inget annat än en total och fulländad omstrukturering av allt vi är "vana" vid sedan tidigare - En ledstjärna i utkanterna av allt vad subkulturella referensramar heter.

I vilket fall räcker inte ordet "Perfekt" till längre... Inte på långa vägar...

 



  

IDÉ : 100%


Återigen är det inte hjulets ursprungliga uppfinnare som behöver få precis all ära och beröm, utan även den som skapar det läckraste hjulet. "The Abandoned" är ett diaboliskt läckert hjul - Kanske t.o.m. 2000-talets allra läckraste.

  

STORY : 99%


Mästerligt ihopvävd från scratch. Skruvarna i handlingen avlöser varandra så ofta det bara går och de är grymt nära bristningsgränsen under filmens sista minuter.

 
  

REGI : 100%


Nacho Cerdà ger oss inte ens en liten chans att börja upptäcka missar och brister i regin. (Kanske för att de inte existerar.) Med "The Abandoned" tar han en av topp-placeringarna på min lista över världens bästa och säkraste regissörer.

  

FOTO : 100%


Xavi Giménezs foto speglar stämningen i "The Abandoned" och han har på egen hand under de senaste åren skapat en helt ny look för hur moderna skräckfilmer ska se ut. De matta färgerna och det kompakta mörkret gör sitt och varenda bild har skapats för att sakta men säkert försätta oss i samma sinnesstämning som filmens hjältinna. Kriminellt tjusigt.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Anastasia Hille axlar hela filmen. Hennes porträtt av Marie är levande till den grad att man känner stark empati och sympati för hennes karaktär när hon håller på att kollapsa under trycket av rädsla och förtvivlan. Karel Roden har en mindre, men väldigt viktig roll.

  

MUSIK : 86%


Alfons Condes originella men något anonyma score drunknar ibland i ljudet av isande skräck. (Ljudlandskapet i filmen höjer definitivt betyget.)

 
  

TEMPO : 100%


95 minuter försvinner på nolltid... Eller så är även den här filmen bara en halvtimme lång. (Den känns då inte längre.)

  

ATMOSFÄR : 98%


Lika död och kass som på ett bröllop efter att man har ställt sig på bordet, dragit ned brallorna och lagt en kabel på tårtan... (Ja, nu försökte vi vara lite skämtsamma.) Näe, då - Atmosfären är det ta mig fan inget fel på heller.

 
  

UTFÖRANDE : 99%


Nolltalets mest välgjorda skräckfilm hittills - På alla sätt och vis.

  

REPRISVÄRDE : 99%


Har man nerverna i behåll efteråt, så finns här otroligt mycket att återvända till. Det är omöjligt att ta in och smälta allt under första titten. Den mångbottnade handlingen i "The Abandoned" borgar också för ett nästintill outplånligt reprisvärde. Men visst bjuder filmen på en unik förstagångsupplevelse.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Manuset, atmosfären, skådisarna, effekterna, musiken - Rubbet!

 
 

Inget kan klassas som bra då allting bara är skitbra.

 
 

Det finns ingenting som ens är bristfälligt med "The Abandoned".

 
 
Spaniens mest nyskapande regissör levererar ett mästerverk även i långfilmsformat.

TOP CINEMA