Night Train Murders


• Aldo Lado • Italien / Frankrike • 1975 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• L´Ultimo Treno Della Notte


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Flavio Bucci
• Macha Méril
• Gianfranco De Grassi
• Enrico Maria Salerno
• Marina Berti
• Franco Fabrizi
• Irene Miracle
• Laura D´Angelo
• Kay Beal
• Francesco D´Adda
• Richard Davis
• Giovanni Di Benedetto
• Dalila Di Lazzaro
• Daniele Dublino


MANUS:

• Roberto Infascelli
• Renato Izzo
• Aldo Lado
• Ettore Sanzò


FOTO:

• Gábor Pogány


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 31 December 2006 - 11:40:50


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx15-
2009-----------9
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD MINI-RECENSIONER:
I. Blue Underground


 


 
 
  

Det är ingen hemlighet (Och är det det, så måste det bli sagt att den inte kan vara direkt svårbevarad.) att Aldo Lados "Night Train Murders" a.k.a. "L´Ultimo Treno Della Notte" ("Det sista tåget för natten".) storymässigt är en kopia av Wes Cravens "The Last House On The Left". En bra kopia, ska det sägas. Det finns inget som förnöjer lika mycket som omväxling, men att byta ett fängelse (Ett mentalt och bildligt sådant.) till ett annat (Ett tåg.) måste sträcka sig längre bort än att det bara skapar en klaustrofobisk stämning.

Så om ni har sett "The Last House On The Left", så vet ni ganska exakt vad som väntar och händer i "Night Train Murders", samt ungefär hur den slutar. Det här är att byta ut en grav besvikelse mot en obetydlig "Spoiler". Lado med tre andra författare har alltså inte gjort mycket för att överraska de som sett Cravens "original", men däremot har de bytt ut några grundstenar för att plagia-- Jag menar... Rip-- Alltså... Den flödande-- (Va?! Flödande...?! Ja, det blir bra...)

Vi tar om det...

Författarna till "Night Train Murders" har bytt ut tillräckligt mycket i manuset för att man inte ska märka av den flödande och täta "inspirationen" från "The Last House On The Left". Är man obekant med alldeles nyss nämnda rulle, så är allt kalasbra - Det blir lite som en ny filmupplevelse där terrorn är lika oväntad som... Terror brukar vara. Men hur glad blir man på en skala över sådana här kallduschar och kallsupar? (För inte ens Ruggero Deodatos "The House On The Edge Of The Park" var ju lika svidande skamlöst lik.) Tänk dig att man är fördelaktigt liten och önskar sig en gitarr i julklapp. Sedan får man en flaska luft av tomten som säger: "Du får bygga den själv! En luftgitarr, din äckliga jävel!"

Det är väl bara så att man kan balla ur och vilja misshandla / råna tomten?

Detta är precis vad de två ligisterna Blackie och Curly gör i början av "Night Train Murders". Det är nämligen jul och hög tid för en massa grejer som man kanske kommer att få ångra senare. Under tiden är bästa kompisarna Margaret och Lisa på väg till Italien från Tyskland för att fira julen hemma hos Lisas föräldrar och deras vänner. Tjejerna har bestämt sig för att ta tåget dit, vilket också av en "slump" bordas av Blackie och Curly samt en kvinna som Sadistklubben och Pyskopaternas Riksförbund hade mördat varandra för i strävan efter att få värva henne som hedersmedlem. Efter att det hänt allmänna konstigheter (Julstress och diverse droger verkar inte gå så bra ihop.) på tåget, bär det efter ett oväntat tågbyte mitt i natten raka vägen av mot "det sista huset till vänster" med Lisa och Margaret på mottagarsidan för... Inte snälla och välvilliga grejer. Alls.

Ja, det är till en början lätt att gäspa överdrivet åt "Night Train Murders" och avfärda den som en ren rip-off av "The Last House On The Left" (Om ni nu hade glömt vilken film den är baserad på.) då de avgörande, nästan av självaste Ödet i förväg bestämda händelserna (Några är kanske lite svåra att svälja.) leder till det man redan vet. (Återigen - Om man har sett filmen som jag nu har gjort en massa gratisreklam för.) Men det hela är orkestrerat med typisk Eurosleaze-style och när folk hamnar i luven på varandra, så är det med råge - Inga silkesvantar här. Det är hyper-elakt och explosivt våldsamt, men det allra värsta får en ens egen förbannade fantasi fylla i. "Night Train Murders" har också lite samhällskritik mitt i allt, men det hålls på en rätt så grund nivå. (Lado är dock farligt nära att fastna i rätt så irrelavanta saker ett par gånger.) Man konstaterar bara att våldet i samhället faktiskt kan förklaras och skyllas på något. (Jag antar att tomterånet i början ska symbolisera att ingen verkligen går säker.) Kanske har man hållit det mesta på en så realistisk nivå som möjligt för att filmen ska återspegla ett våldsamt samhälle.

Men det går inte att komma ifrån att "Night Train Murders" ställd mot "The Last House On The Left" är som en av denna nya vågens re-makes (Som jag säkert i hemlighet beundrar eftersom jag ofta uttrycker raka motsatsen om dem.) - Det mesta kan vara snyggt paketerat (Och kanske t.o.m. väl maskerat.), men det är i stort sett samma film. "Night Train Murders" kan man trots detta försvara i en lite längre utsträckning eftersom den har så mycket bra bitar bland allt egendomligt - Bl.a. finns här en makalös ensemble av lysande skådisar och personporträtt som är varandras motpoler. Sedan har filmen ett Ennio Morricone soundtrack passande nog baserat på ett munspel. (Som i "Once Upon A Time In The West". Och även här är det en av karaktärerna som spelar en snutt då och då.) Samt lite idéer som inte kommer från Craven-rullen på något sätt. Följaktligen får de filmen att stå på egna ben trots alla likheter som lätt hade kunnat skrämma bort en under sämre omständigheter. "Night Train Murders" känns egen, helt enkelt.

Jag vet inte vad exakt producenten Roberto Infascelli eller Lado själv hade för egentlig syfte eller baktanke med filmen förutom att inte förhärliga våld, men det blev en rätt sleazy, stilfull och otrevlig (Ja, minsann!) Rape / Revenge-rulle som då fick folk att reagera med stark avsky och som nu kan räknas till en av Lados främsta verk. Den har stått emot tidens tänder rätt väl och kommer att så göra även i fortsättningen.

 



  

IDÉ : 42%


Väldiga strukturella likheter med... En viss film.

  

STORY : 93%


Intensiv, brutal, hemsk och verklighetstrogen. "Night Train Murders" är ett klassiskt Rape / Revenge-spektakel, men den har något extra utöver några minnesvärda våldsscener.

 
  

REGI : 94%


Aldo Lados regi är svår att anmärka på. Den är tät, suggestiv och energisk.

  

FOTO : 91%


De ständiga närbilderna bidrar så klart till att intensifiera stämningen. Användandet av blått ljus i nattscenerna är också grymt effekt- och hotfullt.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Fullkomligt enastående. Det kan inte bli så mycket bättre.

  

MUSIK : 86%


Smärtsamt vackert av Ennio Morricone. Demis Roussos som sjunger "A Flower´s All You Need" strimlar trumhinnor med sin röst. Munspelstrudelutterna är också fina.

 
  

TEMPO : 93%


Det börjar hyfsat lugnt och sansat, men de sista 40 minuterna av filmen är nästan outhärdliga.

  

ATMOSFÄR : 93%


Den relativt lugna inledningen ställd mot det omskakande slutet kontrasterar maximalt.

 
  

UTFÖRANDE : 93%


Inte för många hack från perfekt.

  

REPRISVÄRDE : 80%


"Night Train Murders" håller allt för några turer. Och den har på flera olika sätt ett djupare innehåll än... En viss film.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Hämnden är verkligen ljuv...

 
 

...Men vi vill se mer våld som hämnd...!

 
 

Okej... Nu nämner vi inte Huset mer.

 
 
Glöm den där andra rullen. Det här är the real deal...!

RECOMMENDED CINEMA