Puzzle


• Duccio Tessari • Italien • 1974 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• L´Uomo Senza Memoria


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Senta Berger
• Luc Merenda
• Umberto Orsini
• Anita Strindberg
• Bruno Corazzari
• Rosario Borelli
• Manfred Freyberger
• Tom Felleghy
• Carla Mancini
• Vittorio Fanfoni
• Duilio Cruciani


MANUS:

• Ernesto Gastaldi


FOTO:

• Giulio Albonico


MUSIK:

• Gianni Ferrio


PUBLICERAD:

• 30 December 2006 - 10:45:06


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

10 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD MINI-RECENSIONER:
I. Another World Entertainment


 


 
 
  

Var man en filmproducent i Italien på 70-talet och snabbt som attan behövde ett manus till en Giallo av hög kvalitet, så var det Ernesto Gastaldi man kunde kalla in för jobbet och, innan det ens var klart, sätta sina grova Lire på att det också blev asbra. Gastaldi har många av dessa mer eller mindre asbra manus på sitt samvete och ett av dem som han skrev helt själv är "L´Uomo Senza Memoria" a.k.a. "Puzzle". Ur ett simpelt och icke-tillkrånglat upplägg skapas en illmarig story som man i och för sig i grund och botten har sett förut, men som svetsas samman av en delikat och väl fungerande kompott av spänning och oförutsägbarhet.

Peter Smith fräser omkring i sin pissgula hundkoja i London och tar en välbehövd tripp till en hjärnskrynklare. Hans dilemma är uppenbar (Förutom färgblindheten, då.) - För åtta månader sedan vaknade han upp efter en bilolycka och hade helt och hållet tappat närminnet. Men så dyker en snubbe upp som mellan käftsmällarna, sparkarna och hoten hinner berätta att Peter egentligen heter Edward, att han är en förrädare, att han är gift med någon som heter Sara i Portofino / Italien och lite annat som verkar vara värt att bli bankad gul och blå för. (Och så hade det ju inte varit spännande nog om det inte fanns minst tre bad guys som tror att Edward bara fejkar minnesförlusten.)

Själv har Edward noll koll vad det verkar, men något verkar plötsligt bara lite mer än lovligt skumt och alltsammans kan helt klart även vara värt att få en sorts klarhet i. (Det blir ju en bra film om inget annat.) Edward råkar också ha en biljett till Portofino och tycker det är bäst att dra med det samma eftersom problemen just den här kvällen börjar samlas på hög. (Det förflutna hinner väl alltid ikapp en, antar jag.)

Vad som skiljer "Puzzle" från många andra Gialli är inte det faktum att handlingen egentligen är ganska så enkelspårig. (Mycket som är "typiskt" för just Gialli lyser med sin frånvaro, men det betyder ändå inte att filmen är tråkig eller ointressant.) Utan här finns en stark grundpelare att konstruera spänning kring - Huvudpersonens minnesförlust som man aldrig vet om den bara är just simulerad eller ett resultat av något traumatiskt som har hänt. Men filmens riktiga styrka ligger i persongalleriet. Man spenderar helt enkelt tillräckligt mycket tid med dem så att man förstår att vissa karaktärer inte bara finns där för att de ska gå ett söligt öde till mötes.

Upplösningen må kanske inte vara den mest förbryllande eller intriganta som man har stött på, men det är själva sättet hela alltet är utfört på som gör att ingenting direkt känns ostabilt. Det finns en uppsjö av nervpirrande scener och visuella fyndigheter. Och en Giallo ska bara ha ett dramatiskt slut. Men. Duccio Tessaris film når inte ända fram till mästerverk-nivån. Vissa villospår är solklara och när man börjar fundera över vem skurken är, så inser man ganska snart att de misstänkta med ett bra motiv inte är så många till antalet. (Och på något sätt bara man vet att en liten ständigt fotograferande kille förr eller senare kommer att ta en bild av något som han inte borde ha tagit.)

Lyckligtvis nog finns det inte för många av dessa element som luckrar upp handlingen som sådan och gör den mer och mer urvattnad. Det är enkelt att följa med i vändningarna och man har vetat vad som fungerar innan man skrivit in det i manuset. Men lite mer av allt hade nog inte gjort någon större skada och själva de avgörande pusselbitarna kunde man kanske gjort något mer av.

Nu så ska det inte låta som om "Puzzle" ens lutar åt att vara en medioker rulle på något sätt - Inte alls. Den har som sagt flera grymt välgjorda, coola och spännande scener, en rak och relativt superlogisk handling (Utan för många "negativa" krumelurer.) och en del annat som håller intresset för den vid liv. Samspelet mellan karaktärerna är också helt och hållet lättköpt och det gör bara "Puzzle" till en både bättre och trevligare upplevelse. Och upplösningen i sig är en liten våldsam pärla.

"Puzzle" undviker dock, förutom Sleaze-pastejer, bara en sak egentligen - Att flumma ur sådär härligt som man kanske tror att den ska när huvudpersonen gradvis återfår minnet. Fast beroende på hur man känner för "flummerier", så kan det ju vara något positivt. Det är inte svårt att gilla "Puzzle" p.g.a. att den har så goda förutsättningar och på något besynnerligt sätt en färsk och blåögd approach till vad som får just den här sortens thrillers att hålla hela vägen.

Tessari gjorde tyvärr inte så många Gialli, så det här är ännu en som förtjänar att ses.

 



  

IDÉ : 90%


Själva grundidén med en huvudperson som har tappat minnet var ganska så originell en gång i tiden. Kanske inte 1974, men i Giallo-formatet är det oftast en tacksam intrig.

  

STORY : 90%


Ernesto Gastaldis manus är i vanlig ordning genomtänkt, klurigt och tätt även om lösningen på mysteriet är ganska så traditionell med ett klassiskt motiv bakom. Men Gastaldi är rätt bra på att luras.

 
  

REGI : 86%


Delar känns lite statiska och trötta, men i spänningsscenerna tänder det till ordentligt. Och ännu mer ändå under finalen.

  

FOTO : 85%


Ganska snygga och färgglada bildkompositioner rätt igenom, men både inom- och utomhusscenerna är tacksamma miljöer i "Puzzle".

 
  

SKÅDESPELERI : 93%


Senta Berger är blickfånget i en så stor biroll att det nästan är en huvudroll, men hon är en perfekt anti-hjältinna. Luc Merenda spelar bra också och ser verkligen ut att ha tappat minnet då och då.

  

MUSIK : 70%


Schysst "Morricone"-liknande score från Gianni Ferrio.

 
  

TEMPO : 81%


Ibland lite långsamt, men aldrig tröttsamt.

  

ATMOSFÄR : 80%


Man ser ju på långt håll att det är en härlig Giallo under Italiens sol och tropiska nätter.

 
  

UTFÖRANDE : 84%


Snyggt och prydligt. Inga större konstigheter och tillkortakommanden någonstans.

  

REPRISVÄRDE : 81%


Även om man inte har lika taskigt minne som Luc Merendas karaktär, så känns nog filmen "reprisvärd" efter ett tag.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Tjejer med motorsågar!

 
 

En Giallo för fansen, helt enkelt.

 
 

Det finns några få brister här och var, men det är ingenting som stör.

 
 
Det här pusslade de ihop väl.

RECOMMENDED CINEMA