Devil´s Nightmare


• Jean Brismée • Belgien / Italien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Terrificante Notte Del Demonio


SPELTID:

• 95 min.


MEDVERKANDE:

• Erika Blanc
• Jean Servais
• Jacques Monseau
• Ivana Novak
• Lorenzo Terzon
• Shirley Corrigan
• Colette Emmanuelle
• Christian Maillet
• Lucien Raimbourg
• Daniel Emilfork


MANUS:

• Jean Brismée
• Pierre-Claude Garnier


FOTO:

• André Goeffers


MUSIK:

• Alessandro Alessandroni


PUBLICERAD:

• 25 November 2006 - 23:01:51


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009---8--------
2010------------
2011-----8------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Det är dags att damma av de gamla arkivfilmerna och kolla vad som hände i Berlin 1945. (För det ser mer ut som "Farfar Olles Super 8-afton" än en schysst flashback.) Bomb- och Spitfire-planen modellerar / designar om staden genom att förvandla allt synligt till blyfyllda Schweizer-ostar och fixa lite kratrar här och var. Under tiden sitter Baron von Rhoneberg och surar järnet i ett hus för att baronessan är döende i barnsäng. Och så går det - Barnet föds och baronens minst 30 år yngre fru kolar. Nu så brukar de flesta nyblivna föräldrar åtminstone bli åt det glada hållet av att få ett barn, men inte von Rhoneberg. När han får reda på att han fått en dotter och inte en son, så blir han riktigt nervig, hämtar sin stiliga Nazi-ritualmordkniv och gör ett snabb-grillspett av den nyfödda tösen. Vilken pissig födelsedag.

Drygt 20 år senare sitter von Rhoneberg återigen och surar på sitt slott (Utan att ha åldrats en dag.) och han har inte ens hunnit börja supa innan han för en kvinnlig reporter svamlat om en mycket speciell familjeförbannelse. Von Rhoneberg förbjuder samtidigt henne att bilder på och runt slottet - Ett förbud som hon trotsar. Någon börjar jaga henne tvärs genom minst 50 tunnland skog och hon hittas senare död av skräck med ett märkligt (Ha!) märke på armen. De mer "kloka" i byn säger att det är "Djävulens märke" och att von Rhonebergs slott är under en stadig förbannelse signerad en s.k. Succubus - En attraktiv, kvinnlig demon som med hjälp av sex leder män i fördärvet. (Man kan då omedelbart undra: "Vad är haken, då?")

De "kloka" kunde dock inte ha mer rätt.

En buss med sju turister (Inklusive matvraket till chaufför med en "öppen Beatles-frisyr".) tvingas stanna vid en vägspärr för att fråga en anorektisk, likblek snubbe efter vägen till Hollinstein. Turligt nog säger liket med ett flin att det inte går att ta sig dit idag, men att von Rhoneberg brukar låta genomresande stanna på slottet en natt eller två. Vilket flyt. Absolut ingenting kan gå fel.

Von Rhoneberg och tjänstefolket gör sitt "bästa" för att få sina gäster att trivas och det börjar festligt, men pratet om familjeförbannelsen hänger så klart kvar som en Burrito-brakskit. Förbannelsen går helt enkelt ut på att alla förstfödda döttrar i släkten von Rhoneberg blir under frikyrkligt inflytande en Succubi och jävelskap uppstår p.g.a. detta då baronens släkting ingick i en pakt med Satan för ett antal generationer sedan. (Därav den måttligt stolta pappan i inledningen.) De sju som stannar på slottet representerar sedan dödssynderna - Chauffören (Med olika sortens korvar i sin jävla resväska!) står för frosseri, en av damerna går guldtörstig ut på skattjakt (Ännu en dålig idé.), o.s.v. Sedan så dyker självfallet demon-tjejen Lisa (Erika Blanc) upp för att fixa offer till självaste The Man. Allt prat om Succubi hit och dit i all ära, men om det bl.a. betyder att en lättklädd Blanc dyker upp i ens säng, så menar jag bara att: Sämre kan man ha det.

Sedan börjar den festglada gruppen gå åt precis som i "Se7en" (Aha! Aha!) med hjälp av giftigt vin, en tvättäkta Iron Maiden, en giljotin och så vidare. Effektiva grejer är det och trots avsaknaden av ett äkta gastkramande blir "Devil´s Nightmare" en riktigt underhållande och sleazy rulle där det alltid finns tid för lite lesbiskt sex och annat coolt. Erika Blanc är också sinnessjukt sexig i ena stunden och rent demonisk i nästa.

Jean Brismée regisserade heller inte många filmer under sin karriär och "Devil´s Nightmare" är så vitt jag kan luska ut också den enda skräckfilmen han skrev. Vilket är synd, då det här är riktigt bra grejer både storymässigt och regimässigt. Brismée har ett öga för tjusiga bilder och en fingertoppskänsla för det subtila som bara en kamera kan fånga upp. Ingen med tur hade kunnat göra det här bättre i alla fall. Det finns alltså ingenting som gör att man stänger av filmen halvvägs igenom - En välfungerande bakgrundshistoria flätas okonstlat samman med huvudhandlingen. Och bildspråket överträffar dialogen som det finns en lagom mängd av. Samt en ovanligt lång och skruvad final som höjer filmen ytterligare några snäpp.

Det är svårt att börja såga något i "Devil´s Nightmare" trots den ansenliga mängden tönterier som heller inte har världens bästa tajming. Tyvärr - De kommer ofta i fel ögonblick. Men filmen ger ett starkt helhetsintryck av att den med alla sina små brister trots allt försöker vara en udda skräckfilm. Och lyckas. De lättsamma ögonblicken försvinner därför i mängden och det finns som sagt en stabil handling att koncentrera sig på. För fans av kultfilmer är "Devil´s Nightmare" mer eller mindre ett måste. Den besitter en charm som inte går att köpa för pengar i dessa dagar.

Vem vet om det ens gick då.

 



  

IDÉ : 91%


En slags föregångare "Se7en"? Nej, förmodligen inte. Men det är en kul grej att använda dödssynderna som motiv till mord. Mord som dessutom är utförda av en sexig demonbrud.

  

STORY : 94%


Jean Brismée fick verkligen till det. (Med lite hjälp av Pierre-Claude Garnier.) Det råder en snygg balans mellan handling och mothandling...

 
  

REGI : 87%


...Men det är Brismées närvarande regi som gör en stor del av jobbet.

  

FOTO : 76%


Ljuset och kontrasterna används väl och ett slott är ju alltid tacksamt att fota.

 
  

SKÅDESPELERI : 86%


Erika Blanc är en perfekt Succubus och Daniel Emilfork är en perfekt Satan.

  

MUSIK : 78%


Alessandro Alessandronis udda tema låter både falsk och sensuell på samma gång. Jag har ingen aning om på vilket språk Giulia sjunger titellåten på, men hon har ett härligt darr i rösten.

 
  

TEMPO : 86%


Utöver jämnheten i storyn är det bra driv i filmen för övrigt.

  

ATMOSFÄR : 84%


En tidstypisk Sleazehorror med en överdos av kultighet.

 
  

UTFÖRANDE : 86%


Det övertygar för det allra mesta, men någon gång då och då ser man en del detaljer som antingen andas "paniklösning" eller "slarv".

  

REPRISVÄRDE : 78%


Kanske ingen "erkänd" klassiker, men om en Succubus klarar av att eliminera sju pers på en och samma kväll, så borde hon väl heller inte ha några problem med att övertala en till att se filmen igen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Erika Blanc... Yeah, baby...

 
 

Slutet är verkligt snyggt skruvat.

 
 

Det är då själva Satan vad lite sådana här filmer det finns / görs ändå.

 
 
As-schysst mardröm med en fin Succubus på köpet.

RECOMMENDED CINEMA