El Laberinto Del Fauno


• Guillermo Del Toro • Spanien / Mexico • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Pan´s Labyrinth


SPELTID:

• 119 min.


MEDVERKANDE:

• Ivana Baquero
• Doug Jones
• Sergi López
• Ariadna Gil
• Maribel Verdú
• Álex Angulo
• Roger Casamajor
• César Vea


MANUS:

• Guillermo Del Toro


FOTO:

• Guillermo Navarro


MUSIK:

• Javier Navarrete


PUBLICERAD:

• 22 Oktober 2006 - 22:48:17


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Laberinto Del Fauno, El : Optimum Releasing Vs. Pan Vision


 


 
 

Det spanska inbördeskriget är slut sedan länge och även Andra Världskriget börjar gå mot sitt slutskede. Men kriget har dock fortfarande ett starkt grepp om landet under Francos ledning.

12-åriga Ofelia och hennes gravida, sjukliga mamma Carmen flyttar ut på landsbygden med Ofelias nya styvpappa Kapten Vidal. Vidal är lika störd som han är känslokall, står på Francos sida och är dessutom en högt uppsatt militär. Ofelia, som filmen till stor del handlar om, är väldigt förtjust i sagor och sagoväsen. Av förklarliga skäl har hon skapat en egen värld som är en säker plats att fly till när saker och ting blir för jobbiga. Det kommer att visa sig att just detta har en djupare och avgörande orsak för filmens handling.

Bakom Ofelias nya hem finns det några labyrintiska stengångar som Ofelia upptäcker när hon följer en stor flygande insekt. Insektens närvaro och fysiska form är det första tecknet på att en fantasivärld kanske existerar parallellt med Ofelias verklighet - I en verklighet där det omedelbara hotet är kriget och de handlingar det får människor att utföra. Kapten Vidal gör dygnet runt sitt yttersta för att rensa ut de kommunistiska motståndarna och har så klart blivit rejält rubbad under tiden som ansvarig för dessa aktioner. (Vilket involverar sadistiska avrättningar och tortyr.)

Mitt i natten dyker insekten upp hos Ofelia igen. När hon visat att hon inte vill den något ont förvandlas den till en älva som är som direkt hämtad ur en av Ofelias böcker... Hon följer älvan till labyrinten via stenporten och vidare ned under jorden där hon träffar en livs levande faun. ( djävla cool make-up att man skulle kunna studera detaljer i flera minuter tills man får tårar i ögonen.) Ofelia blir snabbt vän med faunen och han ger Ofelia en bok med blanka sidor. Det är turligt nog inte en bok som listar kända, sympatiska och förstående myndighetspersoner genom tiderna, utan en magisk bok som skriver och illustrerar sig själv. Den visar också vägen till ett stort, krokigt träd som är en av portarna rakt in i en värld som befolkas av varelser som först verkar hotfulla, men som på olika sätt är utsända för att hjälpa Ofelia. Eller...?

Genom faunen blir Ofelia också medveten om vad hon måste göra för att överleva i en allt hemskare och svårare tillvaro. Och även boken tecknar upp några illavarslande tecken. Under tiden går ju det föga idylliska livet på landet vidare med matransoneringar och allt härligt som krig kan ställa till med. Och Vidal och hans män kämpar bittert mot den kommunistiska motståndsrörelsen i trakten.

"El Laberinto Del Fauno" a.k.a. "Pan´s Labyrinth" börjar med en scen ur Ofelias fantasier, men filmen har ganska så obehagliga undertoner redan från första början om man tänker på vad man fruktar mest av allt när man är liten - Ensamhet, oförståelse, övergivenhet och att ens nära och kära ska råka ut för något hemskt. Det är så starka rädslor att de följer med en livet ut, och detta kan man relatera till när man ser dem återspeglas på film. Men redan en kvart in i filmen kommer en extrem våldshandling som klart och tydligt markerar att: "Nej, detta är ingen barn- och ungdomsfantasy i stil med “Narnia”." (Om nu trailern har blåst en som vanligt.) Men det är samtidigt just Ofelias fantasi lika mycket som det är ett tungt drama som utspelas under ett krig. Och både fantasin och dramat inkluderar konstant bländande skillnader som överraskar, trollbinder, förbluffar och chockerar en oavsett vad man förväntar sig.

Guillermo Del Toro som regisserat mer eller mindre lyckade / omtyckta Hollywood-rullar som "Mimic", "Blade 2" och "Hellboy" (Har personligen ratat dem på mer eller mindre lösa grunder egentligen.) har här på ett sätt återgått till sina rötter via en något smalare produktion i vilken han har kunnat släppa på tyglarna och göra sin allra mest personliga film. "El Laberinto Del Fauno" är inte ett uns mindre än Del Toros Mästerverk som han säkert har haft tankarna på att göra ända sedan han började filma. Filmen är absolut packad med tunga kontraster som ibland nästan spräcker bilden i två delar. Det är gott ställt mot ont i mänsklig form och det är dystert skildrat - Aldrig helt befriat från skräck och sorg. Men sättet hur händelserna i fantasivärlden och den verkliga (I längden outhärdliga.) världen vävs ihop är minst sagt unikt. Gränserna existerar inte ens och nivån av oförutsägbarhet i filmen är bortom allt gripbart. Det händer så mycket att det tar säkert ett par-tre genomsittningar för att smälta allt.

Personerna i handlingen är inte heller bara inskrivna för att handlingen ska rulla på för sakens skull. De fyller sin funktion - Det måste finnas en djävligt bad guy (Vidal) och hans motsats (Ofelia). I Vidals närhet är allihop styrda av rädsla för att bli utsatta för våld av olika slag och den godhjärtade Ofelia blir den som på något sätt får ta till kampen mot ondskan när det börjar brinna i knutarna. P.g.a. detta gör Del Toro inte misstaget att se allt från Ofelias naiva perspektiv. Mycket av de subtila nyanserna hade bleknat bort i så fall och gjort filmen väldigt mycket ytligare. Skräcken för allt möjligt finns ingjutet i var och en av oss, så det är aldrig frånvarande - Speciellt inte under extrem, traumatiserande stress. Jag kan tänka mig att krockarna mellan fantasy-elementen och de realistiska våldsscenerna (Som kunde varit tagna ur vilken brutal krigsrulle som helst.) inte går hem precis hos alla, men med tanke på hur väl allting faller på plats i upplösningen av filmen så blir effekten hysteriskt bra och fusionen mellan fantasi och verklighet får en förklaring. (Slutet är minsann lika sorgligt som det är vackert.)

"El Laberinto Del Fauno" förflyttar sig mellan ett halvt dussin genrer med lätthet och är dessutom så snyggt fotograferad att det visuella bara hjälper till att skapa en helhet. Allting annat, från skådespeleri och manus till visuella effekter (De makalösa varelserna och så en del Gore som riktigt svider att se på!), är i världsklass och detta får verkligen begreppet "film magi" att leva upp och blomstra. Det är också en oerhört mörk film - Både bildligt och bokstavligt talat.

Sluttjatat.

Ni som hade tänkt ta med era barn till ett eventuellt biobesök när / om "Pan´s Labyrinth" nu kommer hit - Bara glöm det om filmen når våra biografer i sin oredigerade form. Det är inget skämt - Filmen är stundtals mycket brutal och våldsam.

Del Toro kallar "El Laberinto Del Fauno" en systerfilm till "The Devil´s Backbone" (Så nu måste jag se den!) och filmen fick tydligen över 20 minuter långa applåder på Cannes Filmfestival. Jag förstår publiken. Själv hade jag nog varit paralyserad och tårögd ungefär lika länge... Ja, det finns inga alternativ - Jag måste bara sätta ett av de högsta möjliga betygen för "El Laberinto Del Fauno". Bilder har ju inget språk, men jag är säker på att jag kommer att höja poängen för "Story" några snäpp när jag fått se filmen textad på engelska (Längtar som ett svin.) och förstår dialogen fem hundra gånger bättre.

Men FA(u)N, vilken underbart originell, hemsk, spännande, fantasifull, vacker och hjärtskärande film... 2006 års bästa - Ingenting det här året kan slå den! (Förutom kanske Nacho Cerdàs "The Abandoned" som jag har ohälsosamt höga förväntningar på.)

UPPDATERING: Eh... Ja, precis...

 



  

IDÉ : 99%


Bara ett tokigt geni kommer på sådana här grejer. Och speciellt hur det ska förmedlas visuellt på film.

  

STORY : 97%


Fulländad. Det är svårt att förstå hur handlingen kan hålla ihop så väl med två så totalt olika tematiska infallsvinklar.

 
  

REGI : 99%


Mästerlig. Guillermo Del Toro har lagt ned hela sin själ på den här filmen.

  

FOTO : 96%


Filmen ser inte ut som en Fantasy-film, men Guillermo Navarros (Som ofta jobbar med Del Toro.) foto får "Fantasy"-delen av filmen att se lika verklig ut som den verkliga. Det vill säga - Den förbannade filmen ser praktiskt taget unik ut...!

 
  

SKÅDESPELERI : 99%


Ivana Baquero som Ofelia och Doug Jones som faunen gör lysande insatser. Sergi López är en nästintill omänsklig bad guy.

  

MUSIK : 88%


Passar som handen i handsken till filmens dramatiska och lugna scener. Och det finns så klart några känsloladdade bitar.

 
  

TEMPO : 100%


Att så här mycket hinner hända i en film som inte ens är två timmar är bara sinnessjukt.

  

ATMOSFÄR : 98%


Det finns inte ord för hur magisk atmosfären är - Den här filmen lever sitt eget liv...!

 
  

UTFÖRANDE : 98%


Mirakulöst maxat. Ända ned till minsta lilla detalj. En sådan här film görs inte varje år.

  

REPRISVÄRDE : 99%


När man har smält filmen blir man lätt helt besatt av den.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Faunen och alla "monstren" är unika.

 
 

Det här blir svårt för Del Toro att överträffa.

 
 

Det går inte att hitta något kasst med rullen.

 
 
Med rätta hyllad över hela världen som en modern klassiker.

TOP CINEMA