Rats - Night Of Terror


• Bruno Mattei • Italien / Frankrike • 1984 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Rats - Notte Di Terrore


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Ottaviano Dell´Acqua
• Geretta Geretta
• Massimo Vanni
• Richard Cross
• Ann-Gisel Glass
• Jean-Christophe Brétigniere
• Fausto Lombardi
• Henry Luciani
• Cindy Leadbetter
• Christian Fremont
• Moune Duvivier


MANUS:

• Claudio Fragasso
• Bruno Mattei
• Hervé Piccini


FOTO:

• Franco Delli Colli / Henry Frogers


MUSIK:

• Luigi Ceccarelli


PUBLICERAD:

• 14 Oktober 2006 - 00:03:27


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009-----9--9---
2010--------2---
2011----9-------
20129-9---


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Rats - Night Of Terror : Vipco Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 
  

År 2015 bröt ännu ett världskrig ut och 225 år A.B. (After The Bomb!) är Jorden ett paradis att leva på om man tycker att miljöerna i "Mad Max - The Road Warrior" är idylliska. Denna härliga tid har delat in mänskligheten i två grupper - De som först mer eller mindre frivilligt bosatte sig i underjorden och de få som krälade upp igen och nu driver runt från plats till plats för att leta efter mat och förnödenheter. (Detta förklaras med en novell-lång scrolltext i början av filmen med Arizona-öknens (?) berg i bakgrunden.)

Till en totalt nedgången och övergiven stad kommer ett hårdnackat gäng på sina motorcyklar / bepansrade vrålåk för att... Ja... Leta efter mat och förnödenheter, antar jag. På en förläggning hittar de allt detta tillsammans med något ovanligt - Ett slags växthus där någon har börjat odla biodynamiskt (Biodynamiskt är alltid trendigt.) plus en tank härligt, fräscht dricksvatten som har renats på kemisk väg. Men lite här och var kryllar också drivor med råttor. (Det hade ni aldrig trott om en film som heter "Rats - Night Of Terror", va?)

Inte nog med det - Människorna som har odlat fram allt fint och försökt börja om på ny kula har dessvärre kolat och deras lik har följaktligen blivit mat för råttorna. Något nesligt har tveklöst hänt, men datorsystemet fungerar åtminstone fortfarande. (Det drivs, självklart, av en Commodore 64 (!) - Jag antar att man i framtiden äntligen har datorer som funkar ordentligt! :D) Och så börjar det dyka upp fler och fler råttor som poppar fram ur skåp, vattenledningsrör, halvruttna lik, o.s.v. Det kan aldrig leda till något bra. (Om man inte råkar vara en råtta som är sugen på färskt människokött, då.)

Man upptäcker själv ganska snart att det inte skulle kunna gå att hitta på tillräckligt många nedvärderande uttryck för att beskriva "Mad Max"-gänget. Det består av elva personer och ledaren är den uppenbart smartaste (Vilket inte säger ett djävla dugg.) snubben Kurt. De flesta andra (Chocolate, Duke, Deus, Lucifer, Myrna, o.s.v.)... Vi säger så här: Skulle man behöva dela planeten med de här typerna skulle man med våld ha trängt sig före i kön för att hamna på råttornas snabbmatsmeny så snabbt som möjligt. Det första intrycket man får av personerna är... Inte positivt. Hur de har överlevt så länge som tills när de börjar "leka med maten" är ännu ett mysterium.

Men hur som helst. Det visar sig ju också att framtidens muterade råttor är både smartare och gulligare än dagens. Och betydligt smartare än filmens karaktärer. (De ser tidigt till att gnaga sönder däcken på hojarna och de badar dessutom i dricksvattnet, så att man måste vara sugen på hjärnhinneinflammation för att ens kunna tänka sig att dricka det.) Och framför allt - Tusen råttor är fler än elva idioter. Plus att dessa rödögda gnagare har utvecklat en del "bra-att-ha"-förmågor / stenhårda attack-moves genom åren... Utvecklade, ja. Det kan man inte säga om människorna i "Rats - Night Of Terror". (Antagligen gör en hälsosam dos daglig radioaktivitet sitt.) Men man blir enbart glad när pajasarna går åt en efter en. En av tjejerna har ett omåttligt irriterande beteende då hon helt plötsligt börjar skrika hysteriskt utan någon direkt orsak. Det irriterande består i att hon "aldrig" slutar. Och de två som går under namnet Lucifer resp. Duke kan inte dö snabbt (Så att vi slipper dem.) / brutalt / plågsamt / blodigt nog.

Det blir i alla fall en kamp mot rått-armén i sann "Bruno Mattei"-stil. Det vill säga: En massa nonsens-dialog som nästan tvingar en att sparka in T.V.-rutan (Den engelska dubbningen är i vanlig ordning fruktansvärt irriterande. Inte på något sätt kan originaldialogen vara lika Tourettes Syndrom-framkallande vedervärdig.), några roliga och t.o.m. coola one-liners, oavsiktlig dumskallehumor som ingen kan tycka är kul, bisarra lösningar som tagits till i sista minuten när ingenting annat tycks ha funkat, (Minns med glädje i hjärtat "djungelscenerna" i "Hell Of The Living Dead". I detta fall har vi en närbild på skenande råttor - Ett par dussin snyggt uppradade plastråttor som någon (för) sakta drar längs golvet på en matta!), en läcker brud som trippar omkring naken, oväntat välgjord Splatter och ett slut som är så underbart kapillär-rupturerande vrickat att man bara helhjärtat måste älska det - Jag vet inte vad Bruno Mattei och Claudio Fragasso var stenade på när de knåpade ihop "Rats - Night Of Terror", men dessa snillen steg härmed något kolossalt i mina ögon. Sådana här bortåt helvete tokiga rullar finns det inte tillräckligt många av och dess skapare förtjänar all lycka och framgång i världen.

För det som börjar som en av alla dessa "Post Apocalypse"-rullar i stil med "Mad Max" och "Bronx Warriors" byter spår i ett halsbrytande svep och Mattei / Fragasso får till en unik och ytterst udda monster / katastrof-film ur en jävla skum soppa. "Rats - Night Of Terror" är en filmisk motsvarighet till den typen av slem man ibland var tvungen att äta i skolan och som ingen visste / ville tala om exakt vad det var. Det smakade något, men ens smaklökar kunde då inte identifiera det. Så är det med "Rats - Night Of Terror" - Ens sinnen uppfattar inte vad det är man ser på, bara att det är något och att man i slutet får en fin belöning för att man åt upp allt. (Vilket man dock inte fick i skolan.) Ja, filmen är så dålig att den blir bra. Bortom dålig under långa perioder. Den är t.o.m. usel när det ser riktigt mörkt ut. Men den har en så stark karisma att den inte ens går att stå emot med garden uppe. (Läs: Svordomar och förlöjligande "skämt".) Och filmens sista minut får en helt enkelt bara att falla pladask.

Om man ska gräva efter något djupare filosofiskt eller något i filmen, så finns det en del rått kött och råttkött att sätta tänderna i. (Det där skrev jag nog bara för sakens skull, tyvärr.) Men den har lite referenser till "råttorna" som också flydde ned under jorden när bomben small, hur de överlevde och... Ja... Wow... Samt det där vanliga tjafset om överlevnadsinstinkten och hur stark den är. Oavsett ras.

Men man måste tacka Bruno Mattei. All respekt för en gubbe som trots alla skamlösa rip-offs en gång trots allt gjorde en hyper-originell film med så många fel att de förstör sig själva... En så fruktansvärt kass film att man både avskyr och älskar den samtidigt.

Därav prefixet "hyper" framför "originell".

 



  

IDÉ : 91%


Var det några som kunde trolla med genre-överskridningar och jonglera med dramaturgins alla skrivna regler så var det radarparet Bruno Mattei och Claudio Fragasso.

  

STORY : 49%


Totalt ras. Ibland känns det som om ingenting händer fast det händer något och förvecklingarna är smått otroliga och besynnerliga. Men slutet är för genialiskt! (Det är värt att se filmen enbart för slutets skull.)

 
  

REGI : 84%


Mattei och Fragasso i farten när de började bli riktigt varma i kläderna.

  

FOTO : 65%


Det hela ser allt ganska så post-apokalyptiskt ut ändå. (Veteranen Franco Delli Colli fotade rasket.)

 
  

SKÅDESPELERI : 57%


Polarna Ottaviano Dell´Acqua och Massimo Vanni spelar två relativt sympatiska "hjältar", men resten vill man ska försvinna ur filmen så snabbt som möjligt. (Fast Moune Duvivier är läcker, så hon får stanna.)

  

MUSIK : 60%


En av Luigi Ceccarellis första försök till filmmusik blev en blandad kompott av tidstypiska synthmattor och trummaskiner. (Men jag undrar om inte mannen uppfann Rave-musiken med tanke på hur den låter ibland? ;)

 
  

TEMPO : 93%


Gasen i botten med hjärnan i vakuum är det enda som gäller. Och "Rats - Night Of Terror" representerar detta läge alldeles ypperligt.

  

ATMOSFÄR : 78%


Skulle inte råttor sprida "atmosfär", eller vad då?

 
  

UTFÖRANDE : 80%


Jag beundrar egentligen Matteis "Vem bryr sig? Nu har vi lite kul istället!"-approach till mycket som återspeglas i hans filmer, och här kommer den verkligen till sin fulla rätt.

  

REPRISVÄRDE : 97%


Party-rullen Nr. 1...! (Enmansparty-rullen Nr. 1 med för den delen... Om man tänker efter riktigt noga...)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Slutscenen sparkar blåmärks-täckt röv.

 
 

Det är en Bruno Mattei-rulle.

 
 

Vissa skådisar i filmen, alltså... För fan...

 
 
Den "Post-apocalypse"-rulle som blev pricken över i:et.