Les Rivières Pourpres II - Les Anges De L´Apocalypse


• Olivier Dahan • Frankrike / Italien / Storbritannien • 2004 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Crimson Rivers 2: Angels Of The Apocalypse


SPELTID:

• 94 min.


MEDVERKANDE:

• Jean Reno
• Benoît Magimel
• Christopher Lee
• Camille Natta
• Johnny Hallyday
• Gabrielle Lazure
• Augustin Legrand
• Serge Riaboukine
• André Penvern


MANUS:

• Luc Besson
• Jean-Christophe Grangé


FOTO:

• Alex Lamarque


MUSIK:

• Colin Towns


PUBLICERAD:

• 26 September 2006 - 15:23:42


SETT PÅ:

• DVD (X-Rental)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Les Rivières Pourpres (2000)


 


 
 
  

Det är ganska så motigt att ens (Och i onödan, utan tvekan.) klassa "Les Rivières Pourpres" a.k.a. "De Blodröda Floderna" som Horror överhuvudtaget, men influenserna finns ju där rakt upp och ned och i sina rätta miljöer sitter de ju som bekant i väggarna. Men efter succén med nyss nämnda film hade det varit lite märkligt om det inte kom en till - Tvåan kan ju också bli en rasande succé och hellre säker än ledsen, heter det ju.

"Les Rivières Pourpres II - Les Anges De L´Apocalypse" är egentligen inte någon uppföljare i någon längre utsträckning än att kommissarie Pierre Niemans är tillbaks på gatorna för att klura på ett nytt, bisarrt mordfall - Ett fall som tar sin början i ett kloster där en hemlig och sedan länge "utdöd" orden munkar får lite bekymmer när de hittar en inmurad kille bakom en av klosterväggarna. Niemans är på plats innan kvällsfikat och det tar inte dirket plågsamt lång tid innan han börjar misstänka religiöst fuffens och där händelser ur Uppenbarelseboken verkar bli sanna.

Ungefär samtidigt är den något hetlevrade och rastlösa detektiven Reda på ett bevakningsuppdrag som spårar ur och slutar med att han och några av hans kollegor bokstavligt talat stöter på en snubbe (Med bilen.) som är lite väl lik självaste Jesus. Munkarna från det hemliga sällskapet (Som vid det här laget lägger "hemlighets"-konceptet på is när de börjar kuta runt i sina kåpor ute bland folk.) börjar sedan mörda till synes slumpmässiga offer, bl.a. en tullare som blir korsfäst med en spikpistol. O.s.v.

Jesus hamnar på sjukhuset, Niemans och Redas vägar korsas när de börjar rota i fallet och det vore för trist om det inte fanns ett gäng galningar som tycker att deras "rotande" är en rätt så kass idé. De försöker sedan stoppa detektivernas framfart till varje pris. Men frågan är om Apokalypsen verkligen håller på att besannas eller om det är några kristna tokstollar som sysslar med något annat i bakgrunden? (Ja, gissa gärna en gång till!)

"De Blodröda Floderna II" har som sagt inte mycket att göra med ettan. Man behöver inte ens känna till den för att kunna se / förstå tvåan. (De refererar bara till filmen en enda gång.) Luc Besson som skrivit manuset samt varit medproducent och är oftast bäst på att skriva / producera givna actionsuccéer men som nästan lika ofta saknar ett större djup. ("Le Grand Bleu" är då sannerligen ett Mega-undantag - Både bokstavligt och bildligt talat.) Och till viss del är även denna film en actionrulle med några scener som verkligen sticker ut - En där Reda spöar en galen pundare som tål hur mycket stryk som helst och en där han jagar en av munkarna kors och tvärs över hela stan. Det märks att regissören Olivier Dahan är i sitt rätta element här - Actionscenerna har han total koll på medan de mer spännande scenerna ofta inte får en riktig chans att blomma ut ordentligt. Men de finns.

Och... Ja... Allt finns egentligen. Men det räcker inte riktigt.

"De Blodröda Floderna II" gjorde inte mycket väsen av sig när den gick upp på biograferna runt om i världen, utan fanns mycket snart på DVD och efter en lika kort tid i 99-kronors (Och allt under det.) sektionen. Och finansiellt sett var den en flopp. "De Blodröda Floderna II" är ingen film man kommer att minnas med exaltering livet ut utan det är en hygglig, rak och fartfylld thriller som man egentligen inte kan säga så bra eller dåligt mycket om. Den har ett snyggt foto, en del religiös symbolik, coola miljöer, ruskigt bra skådisar och ett hyfsat bra manus som varken är speciellt realistiskt eller totalt overkligt - En "typisk" rulle som är lika långt från att vara ett bottenskrap som ett mästerverk.

Med andra ord: Halvbra, halvspännande och... En massa andra positiva ord man kan placera ordet "halv" framför.

 



  

IDÉ : 61%


Uppföljare är ju alltid uppföljare. Per automatik är det inte något attraherande koncept. Men detta är ju en fristående tvåa, så det kompenserar en del.

  

STORY : 77%


Lagom är ofta bäst, men här är det för lite när det väl gäller. Finalen är ganska svag jämfört med resten av filmen.

 
  

REGI : 80%


Ros för action-bitarna och aningen mindre ros för resten. (Inga ris för något.)

  

FOTO : 76%


Kameran försöker vara överallt under actionscenerna, men när det är lugnt finns det tid för stämningsfulla bilder från den franska landsbygden och lite gamla kloster.

 
  

SKÅDESPELERI : 91%


Jean Reno och Benoît Magimel är ett bra radarpar och Christopher Lee är alltid Christopher Lee.

  

MUSIK : 58%


Inget speciellt. Den finns där och fyller ut tystnaden när det behövs.

 
  

TEMPO : 77%


Bra flyt i berättelsen och riktigt spännande emellanåt, men slutet känns kanske aningen futtigt.

  

ATMOSFÄR : 76%


Den här lyckades de med. Fina landskapsbilder varvas med lite Splatter och makabra närbilder på mordoffer.

 
  

UTFÖRANDE : 77%


30 miljoner € räckte till en skaplig skräckthriller. Men visst kunde det ha blivit mycket bättre - Främst på manusfronten.

  

REPRISVÄRDE : 54%


Medelhögt. Men när man väl har sett den, så känns det inte som om man kommer att se den igen alltför snart.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Horror-urladdningarna värmer och Christopher Lee kan inte spela en roll dåligt.

 
 

Jaha... Vad ska man skriva här...?

 
 

För lam upplösning med tanke på intrigernas tyngd.

 
 
Svagare än ettan, men mycket starkare än mycket annat som görs i genren.