Frostbiten


• Anders Banke • Sverige • 2006 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Frostbite


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Petra Nielsen
• Grete Havnesköld
• Emma Åberg
• Jonas Karlström
• Måns Nathanaelson
• Carl-Åke Eriksson
• Mikael Göransson
• Anna Lindholm


MANUS:

• Daniel Ojanlatva
• Pidde Andersson


FOTO:

• Chris Maris


MUSIK:

• Anthony Lledo


PUBLICERAD:

• 14 September 2006 - 22:51:21


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Det är mitt under den smällkalla vintern på Östfronten 1944 och Andra Världskriget drar mot sitt slut. En liten grupp tyska soldater (Med några svenska frivilliga.) ur S.S. Panzer Division Wiking går efter en eldstrid vilse i de ukrainska skogarna. De råkar hitta en liten stuga som vid första anblicken ser ut att vara övergiven. Soldaterna går in för att övernatta och värma sig, men en av dem vaknar mitt i natten av att något inte verkar vara som det ska.

Och det är det inte heller.

Den här stämningsfulla och fängslande inledningen hänger på ett finurligt sätt ihop med det som utspelas i Norrbotten i nutid. Det är återigen mitt i vintern och solen kommer inte att synas till på en månad. (Finns det förresten något bättre ställe för vampyrer att åka på semester till?) Till en mindre tätort (Det är Kalix i verkligheten.) flyttar Annika med sin tonårsdotter Saga. Annika ska börja jobba på sjukhuset och där jobbar även den framgångsrika genforskaren Gerhard Beckert som har en kvinnlig komatös patient under observation. Aldrig ett bra tecken.

Och så samma kväll, av någon anledning, blir en elev på Sagas nya skola det första offret för vampyrer i polarmörkret... Så där ser man - Vampisarna har vid det här laget invaderat Norrland också och inte bara Moskva, amerikanska mellanvästern och väl valda delar av den europeiska kontinenten. Eller?

"Frostbiten" är Anders Bankes första långfilm och man kan bara säga att det är ett genomlyckat första försök. Den liknar inte någon annan (Känd i alla fall.) vampyrrulle och av någon oförklarlig orsak blir man alltid så förväntansfull och glad när det görs en svensk, riktig skräckfilm. Det ovanliga i det här fallet är den relativt höga budgeten och... Ja, att det är en vampyrfilm med en ovanligt spretig handling. Här finns en handfull separata händelser som snart nog drar in på själva huvudspåret i handlingen. Och ändå blir storyn aldrig rörig. Det är snarare ett så bra flyt i den att man undrar hur 97 minuter ska räcka... Men det gör den, antar jag. (Jag hade dock inte börjat supa om filmen hade varit två timmar.) Senare i filmen görs så klart återkopplingen till inledningen (Konstigt på ett "Uwe Boll"-sätt vore det väl annars!) och det är inte särskilt lätt att räkna ut vad som kommer att hända sedan. Det är ett stort plus som vanligt, då man ju alltid tror sig ha sett det mesta inom den här genren. En glad överraskning - Utan tvekan.

Vampyrer på film är som bekant inget häpnadsväckande, men denna ras är lite annorlunda än de man har sett i exempelvis amerikanska filmer som "Vampires". Deras uppkomst förklaras under filmens gång och på något sätt blir de lite mer realistiska på det sättet - Köper man hela vampyrgrejen känns det aldrig som det blir för mycket. Vad som däremot finns oväntat mycket av (Turligt nog!) är Splatter! Det här måste vara den första stora svenska Splatterfilmen, vilket gör det till en slags milstolpe. Och den kan lätt mäta sig med sina utländska kusiner utan att varken se ut eller kännas som en. Snyggt värre.

Men det är handlingen som är viktigast än en gång - Filmen är inte bara en orgie i special FX. Författarna Daniel Ojanlatva och Pidde Andersson kan inte ha haft det för enkelt att knåpa ihop allt och dessutom få till ett så (I mitt tycke då, för fan.) ruskigt bra och öppet slut. Det är både subtilt rysligt och fint på något sätt, men det skulle också kunna vara en ny början på en uppföljare eller en längre saga. Vissa händelser som utspelas parallellt har man också lyckats lösa galant utan att tappa tråden.

Man kan också vara tacksam för att humorn hålls på en hyfsat tryckt nivå (Ett par gånger är det farligt nära att bli för ansträngt med en... Talande hund med-- "Heliumröst"...), men detta kompenseras av några kul, perfekt tajmade one-liners och några härligt olycksbådande repliker som förutser den närmaste framtiden.

Tekniskt sett finns det inte mycket att gnälla över och det är riktigt coolt att "Frostbiten" är fotad i 2,35:1. Formatet utnyttjas väldigt bra och kommer helt till sin rätt. Klippningen likaså - Det är bra stuns och liv i actionscenerna och regin är kraftfull rakt igenom. Dynamiken mellan de lugna och de blixtsnabba scenerna går inte heller att anmärka på alls.

Och det är enbart kul att se mest nya skådisar i en så här dyr film. (Förutom Petra Nielsen kände jag faktiskt inte igen någon, vilket inte direkt betyder något.) Och... Och... "Frostbiten" har ett bra soundtrack också!

Så, för djävulen - Det känns allt bra att påstå att "Frostbiten" är den bästa svenska / nordiska skräckfilmen hittills. (Eller en av de allra bästa i alla fall.) Den har liksom allt man kan önska sig - På ett lagom sätt givetvis.

Mycket bättre än "Fright Night" är den i alla fall.

 



  

IDÉ : 86%


Äntligen bränner någon lite kronor på svensk vampyr-Horror. Kan vi få se lite mer nu framöver...?! Snälla?

  

STORY : 80%


Slipad, fiffig, ovanligt delikat och originell. Inledningen är en mästerlig krok och slutet är strålande, men filmen kunde gärna fått ha vara 20-30 minuter längre. (Existerar det någon "Extended Cut"...?)

 
  

REGI : 90%


Skitbra flera gånger om.

  

FOTO : 86%


Chris Maris ger "Frostbiten" en säregen look.

 
  

SKÅDESPELERI : 77%


Alla verkar göra sitt bästa och ingen karaktär känns malplacerad.

  

MUSIK : 79%


Anthony Lledos fina score varvas med modern rock av The Hives, Millencolin, Quit Your Dayjob och andra band.

 
  

TEMPO : 94%


Tajt så det svartnar för ögonen. (Ja, bildligt talat, alltså.)

  

ATMOSFÄR : 88%


Flera plus i kanten för att filmen känns så annorlunda ut jämfört med andra vampyrrullar.

 
  

UTFÖRANDE : 89%


Special FX / make-up effekterna är i världsklass. T.o.m. CGI-effekterna ser bra ut. "Frostbiten" är helt enkelt grymt välgjord på alla sätt och vis.

  

REPRISVÄRDE : 81%


Man upptäcker garanterat mer detaljer andra och tredje gången man ser filmen. För se den igen - Det kommer man ju att göra.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Någon satsade så pass mycket pengar på filmen till att börja med.

 
 

Det görs fortfarande originella vampyr-rullar.

 
 

Lite mer Splatter ändå hade inte skadat.

 
 
Något blodfattig vampyr-rulle som ändå lyckas vara stämningsfull och välgjord.

RECOMMENDED CINEMA