Cut And Run


• Ruggero Deodato • Italien • 1985 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Inferno In Diretta


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Lisa Blount
• Leonard Mann
• Willie Aames
• Richard Lynch
• Richard Bright
• Michael Berryman
• Eriq La Salle
• Gabriele Tinti
• Valentina Forte
• John Steiner
• Karen Black
• Barbara Magnolfi
• Ottaviano Dell´Acqua


MANUS:

• Cesare Frugoni
• Dardano Sacchetti
• Luciano Vincenzoni


FOTO:

• Alberto Spagnoli


MUSIK:

• Claudio Simonetti


PUBLICERAD:

• 2 Augusti 2004 - 08:44:58


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009--85----11---
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Cut And Run : Anchor Bay Entertainment Vs. NSM Records


 


 
 
  

Det måste bara sägas innan jag ens drar igenom "recensionen" (Som är jävligt skitdålig.) - Denna film blev en slags 180 graders vändning på en annars tvättäkta skitdag. Oddsen var dåliga redan från början - Klockradion väckte mig med Smokies "Living Next Door To Alice". Redan det är tillräckligt för att sabba en väsentlig del av vilken dag som helst, men samtidigt hade världens mest irriterande förkylning slagit ut. Till råga på allt smakade kaffet utspätt hästpiss (Nu så dricker jag inte så mycket hästpiss, men jag minns bestämt att någon vid något tillfälle sagt: "Ditt kaffe smakar inte ens hästpiss.") eftersom filterpåsen i kaffebryggaren hade vikt sig. För- och eftermiddagen som följde var segare än influensa-snor. Kvällen flöt inte mycket snabbare, så det var i ren desperation jag tryckte in en bootleg av "Cut And Run" i videon. Varför vet jag inte. Kanske för att bevisa att dagen bara kunde sluta bättre.

Jodå. Jag såg filmen för ett par år sedan någon gång mitt i natten då hjärnan kortslutit för länge sedan (Ingen nyhet det där, kan jag tala om för er.), så på ett sätt blev som att se filmen på nytt.

Så här är det:

Knarktillverkare i den Colombianska djungeln lever som om varje dag vore den sista. (I det här fallet är det faktiskt det.) De får nämligen ett gäng ettriga infödingar på halsen. De blodtörstiga indianerna leds av Michael Berryman (Från bl.a. "The Hills Have Eyes".) som springer runt viftandes med en machete och fixar folk nya kroppsöppningar.

I samma djungel har även en viss Tommy försvunnit, och Tommys farsa (Som är chef för ett T.V. bolag.) anställer två T.V.-journalister (Fran och Mark.) som ska åka till Colombia för att hitta honom. Fran och Mark hittar lägret där Tommy antas befinna sig, men är alla är redan döda och Tommy saknas fortfarande. Spåren leder vidare till en galen överste vid namn Horne som verkar ligga bakom alla våldsamheter i området. Kan detta då ha något med knarket att göra? Och hur spännande är inte det här?

Tillräckligt för att se hela filmen i alla fall. "Cut And Run" ger ett lätt ofokuserat intryck emellanåt, men efter ett tag slutar man bry sig och sedan försöker man istället bara hänga med i de blodiga turerna. Och det är kort och gott allt vi får - Underhållningsvåld av det mer udda slaget.

Det finns ett antal olika versioner av "Cut And Run", men det finns två som skiljer sig mest. Den engelskspråkiga saknar praktiskt taget all Gore, bl.a. en halshuggning och en scen där John Steiner (Från bl.a. "Tenebrae" och "Schock".) får extra långa ben med hjälp av två träd och lite rep. Den italienska versionen som går under originaltiteln "Inferno In Diretta" har dessa scener och någon enstaka minut mer Splatter. Inga enorma skillnader, men ska det vara så ska det vara.

Annars så är "Cut And Run" en helt okej rulle som ofta listas bland kannibalfilmerna, antagligen p.g.a. att den spinner vidare på idén om "galna infödingar i djungeln". (Inte för att infödingarna i t.ex. "Cannibal Holocaust" är galna, men här är de verkligen helvilda.)

 



  

IDÉ : 74%


"Cut And Run" är typ en muterad "Cannibal Ferox" som i sin tur är en muterad "Cannibal Holocaust". Så man kan säga att cirkeln slöts på något sätt.

  

STORY : 61%


Det går inte att säga så mycket bra om manuset. Det är inte speciellt mustigt eller nyanserat. Dardano Sacchetti kan mycket bättre än så här.

 
  

REGI : 77%


Ruggero Deodato verkar gå på halvfart under långa perioder.

  

FOTO : 74%


Djungel och ännu mer djungel och ännu mer... Djungel!

 
  

SKÅDESPELERI : 67%


Richard Lynch är och ser ut som en skurk, Michael Berryman är sjövild och Gabriele Tinti är som han brukar vara. Men man kan undra vad Eriq La Salle och Karen Black gör här överhuvudtaget.

  

MUSIK : 63%


Claudio Simonetti är alltid skitbra, men musiken till "Cut And Run" är rätt så långt ifrån fantastisk.

 
  

TEMPO : 80%


Lite seg på sina håll och kanter.

  

ATMOSFÄR : 75%


Se bara till att få tag på den ocensurerade versionen. Det extra blodsprutet hjälper definitivt till att dra upp underhållningsvärdet och stämningen en del.

 
  

UTFÖRANDE : 70%


Knappast den film Deodato är mest stolt över.

  

REPRISVÄRDE : 62%


Tja... Vi får se - Återigen. (När den ska ses återigen, d.v.s.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Jag säger bara: Richard Lynch och Michael Berryman!

 
 

Mängden våld och Gore.

 
 

Storyn är lite svår att engagera sig i ibland.

 
 
Inte lika brutal och obarmhärtig som "Cannibal Holocaust" (Och vad är?), men Deodato får till ännu ett tufft djungel-äventyr.