Hell´s Gate


• Umberto Lenzi • Italien • 1989 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Le Porte Dell'inferno


SPELTID:

• 88 min.


MEDVERKANDE:

• Barbara Cupisti
• Pietro Genuardi
• Lorenzo Majnoni
• Giacomo Rossi-Stuart
• Gaetano Russo
• Andrea Damiano
• Mario Luzzi
• Paul Muller


MANUS:

• Umberto Lenzi
• Olga Pehar


FOTO:

• Sandro Mancori


MUSIK:

• Piero Montanari


PUBLICERAD:

• 23 Augusti 2006 - 14:17:25


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Maurizio ser brinnande kors, blod, giftormar, spindlar och dödskallar. Dessvärre är han inte på en "King Diamond"-konsert, utan han bor tillfälligt i en grotta som ett vetenskapligt experiment - En grupp forskare (Ledda av Dr. Johns.) undersöker bl.a. vilka fysiska och psykiska effekter isoleringen har på Maurizio som häckat i den mörka underjorden i exakt 78 dagar. (Vilket är rekord, enligt filmen.) Via en monitor bevakas han av Dr. Johns team, men när det bara är en timme kvar av experimentet ballar Maurizio ur - Han börjar hallucinera och skriker om att "de" kommer för att mörda honom. Sedan tappar gruppen all kontakt med honom.

Dr. Johns och company rafsar ihop sina grejer och drar ned i grottsystemet för att hala upp Maurizio. Precis innan de ger sig av, råkar ett ungt par ha vägarna förbi och som lyckligtvis "vet allt" om grottsystemet. (Vilket leder till att de får hänga på ned.) Grottan råkar bara också delvis vara en gammal krypta i vilken sju fanatiskt religiösa munkar begravdes på medeltiden. Det sägs att de enligt en förbannelse kommer att återvända efter 700 år för att göra livet surt för sju kättare. Detta var år 1291. Och filmen utspelas år 1991. 1991... Minus... 1291... Är lika med... :O

Väl nere i den stora grottan väntar en konsert av övernaturlig eld, explosioner, ras och dödsfällor. En efter en går forskarna åt och storyn blir mer och mer osammanhängande (D.v.s. ointressant. D.v.s. fånig.) ju längre tid som går. Handlingen verkar ha tillkommit allteftersom och när slutet närmar sig och storyn redan hamnat i den återvändsgränd som Lenzi utforskat många gånger tidigare, så drar han fram den skabbigaste, äldsta, mest pensionerade och malätna kaninen ur sin trollkarlshatt. Jag skyller allt det här på Lenzi eftersom han hittade på storyn, men jag tror inte författarinnan Olga Pehar gjorde mycket för att få ordning på trasslet.

Till en början verkar "Hell´s Gate" småintressant, men ingenting händer när det väl gäller. Skräckfilmer i allmänhet existerar inte för att följa några enklare logiska mallar, men här stämmer det bara inte - Lenzi tappade tyvärr bort själva sammanhanget på vägen och märkte nog inte det förrän det var för sent. Det sker kriminellt många "omskrivningar" för att man ska känna att det är värt att insupa den lilla stämning som finns, engagera sig i karaktärerna samt på allvar reflektera över bildspråket. I riktigt välgjord Horror flyter det här på automatiskt (I stort sett.) när alla engagerar sig.

Ett exempel på en av dessa "omskrivningar" i bästa "Uwe Boll"-stil sker när en av karaktärerna ändrar trosuppfattning från "vetenskaplig" till "spirituell" utan vidare. (En annan blir helt plötsligt expert på att översätta medeltida latinska inskriptioner till italienska.) Nu kanske man kan (bort)förklara det förstnämnda med att alla blir heltokiga nere i underjorden, men det här handlar bara om några timmar. Instängda hade alla säkerligen kunnat gripas av dödsångest, men med tanke på att de här pajsarna faktiskt handlar någorlunda rationellt (Och tar fram sina bästa "MacGyver"-skillz!) gör att man måste utesluta detta. "Förklaringen" kan då vara något nedåttjack som håller känslorna borta, då exempelvis upptäckten av kollegors sargade lik inte berör någon speciellt. Detta skulle även förklara deras totala brist på uppmärksamhet under "forskningen".

Men Lenzi försöker klura till det med samma lyckade effekt som det gamla vanliga soppkokandet på valfri sortens galvaniserad spik - Det konstateras tidigt en viss "sak" med munkarna som kanske, eller kanske inte (Smidig som fan är jag, eller hur?!), hemsöker grottan, men mot slutet är det mindre viktigt och Lenzi vill bara göra slut på eländet så fort som möjligt. Lenzi försöker sig även på en plankning av Tarantella-attacken i "The Beyond", bara det att det funkar inte - Scenen håller på i evighter och dess klimax består av absolut ingenting. Klipp bara och fortsätt med något annat.

Vad har vi då här? - En skräckfilm som inte är speciellt skräckinjagande och som inte fungerar p.g.a. alla lösa och oavslutade trådar. "Hell´s Gate" är heller inte speciellt stämningsfull p.g.a. Lenzis "Powerpoint presentation"-stil att regissera en film. (Med detta menar jag att man kan lätt rafsa ihop en presentation i Powerpoint och tekniskt sett få det att se ut som en multimedia-presentation - Därmed inte sagt att innehållet behöver vara intressant eller det minsta vackert.) Någon som dreglar ned två tröjor så fort "Splatterfilm" nämns behöver heller inte bli upphetsad över "Hell´s Gate" - Med undantag för två snygga Gore-effekter är det snålt sölat med den röda livssaften.

"Hell´s Gate" är ytterligare en av dessa Lenzi-rullar som få verkar ha sett. (Eller så finns det någon hemlig regel som säger att man inte talar högt om det faktum att man har gjort det av egen fri vilja.) Självklart kan man kanske längta efter att se precis allt, men efteråt (Ibland.) undrar man mest varför man egentligen brydde sig. Men har man för mycket tid över och inte kan lita på sin intuition, så får man väl skylla sig själv.

 



  

IDÉ : 70%


För all del. På pappret låter "Hell´s Gate" som ett lyckat stycke Horror.

  

STORY : 40%


För spretig och ihålig. Och slutet kan väl vem som helst bli förgrymmad på.

 
  

REGI : 55%


Det skulle inte förvåna en om Lenzi ville bli klar så snabbt som möjligt.

  

FOTO : 47%


Ett och samma grottsystem ur flertalet dussin olika vinklar. För det mesta i halvmörker så att man inte ska se för mycket.

 
  

SKÅDESPELERI : 59%


Barbara Cupisti har en naturlig charm och skönhet, men här får hon inte chansen att direkt urskilja sig från resten av kanonmaten. Giacomo Rossi-Stuart ser trött ut.

  

MUSIK : 42%


Hissmusik för Eurohorror.

 
  

TEMPO : 40%


Filmen blir segare och segare efter halva filmen då inget längre kan rädda den.

  

ATMOSFÄR : 43%


Fortfarande ett och samma grottsystem ur flertalet dussin olika vinklar. Fortfarande för det mesta i halvmörker så att man inte ska... Se för mycket... Nej, det infinner sig inte direkt någon bra stämning av det.

 
  

UTFÖRANDE : 41%


Vi gör en film. Så. Då var den klar. Vad gör vi nu? (Och vad gjorde vi nyss egentligen?)

  

REPRISVÄRDE : 33%


Njaaeee... Det blir nog ingenting med det...!
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Barbara Cupisti.

 
 

"The Beyond"-hyllningen.

 
 

Filmen slår om till mental Slow Motion när allt krut är bränt.

 
 
Filmen som gav italiensk Horrors förfall ett ansikte?