Blood Link


• Alberto De Martino • Italien / Västtyskland • 1982 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Blutspur


SPELTID:

• 93 min.


MEDVERKANDE:

• Michael Moriarty
• Penelope Milford
• Geraldine Fitzgerald
• Cameron Mitchell
• Sarah Langenfeld
• Martha Smith
• Virginia McKenna
• Reinhold Olszewski
• Henriette Gonnermann


MANUS:

• Theodore Apstein
• Alberto De Martino
• Massimo De Rita


FOTO:

• Romano Albani


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 20 Augusti 2006 - 08:55:59


SETT PÅ:

• VHS (X-Rental)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

"Blood Link" ska tydligen föreställa en slags "multinationell" Giallo. Med ett minst tio gånger bättre manus än Theodore Apsteins stela och "mystiskt" konsekvens-trotsande seriekrock hade Alberto De Martino kunnat göra en riktigt schysst skräckthriller som t.o.m. hade spöat David Cronenbergs "Dead Ringers" med hästlängder. Jag kan för allt i världen inte begripa (Nu är vi där igen!) vad som fick dessa herrar att medvetet få en film med ett så otroligt lovande upplägg, såpass bra story och mängder med intressanta förvecklingar att haverera. Det är början och slutet som är det gigantiska problemet - Början är övertydlig och slutet är skit rakt av och smockfull av patetiska försök att twista till en handling som likt en brakskit i en storm redan har förvandlats till molekyler. Men vad kan man egentligen förvänta av sig en gubbe som nästan uteslutande skrev sjaskiga och föga minnesvärda T.V.-serier respektive en annan gubbe som har "Miami Golem" på sin meritlista? (Ja ja, "L´Anticristo" med - Som helt säkert är bra!)

"Blood Link" heter i alla fall detta fasansfulla spektakel och handlar om hjärnforskaren Craig Mannings som helt plötsligt har börjat drömma mardrömmar där han är en seriemördare. Dessvärre följer mardrömmarna med honom i form av hallucinationer även när han är vaken och mycket snart får vi veta att Craig hade en identisk tvillingbrorsa som dog i en eldsvåda när han var 17. (Ja, försök med den!) De var siamesiska tvillingar och opererades isär när de var små. Kan brorsan Keith möjligen vara vid liv och kan hallucinationerna egentligen vara telepatiska projektioner av riktiga mord som Keith begår?

*gäsp*

Ja... Visst... De (Craig och en gammal tant på hispan som tror att Craig är Keith.) drar ju ungefär hela bakgrundsstoryn rakt upp och ned utan att vi som tittare behöver använda hjärnan det allra minsta längre fram. (Inte för att det behövs heller, eftersom filmen vid det laget är katastrofalt ointressant.) Så långt in i filmen kan det ju inte finnas någon annan vettig "förklaring" än att Keith lever och just nu råkat bli en seriemördare av någon anledning. Synd bara att vi räknade ut det på en halv sekund för tjugo minuter sedan och att det är en betydande del av "mysteriet".

Craig åker till Berlin för att leta upp Keith med förhoppningar om att han kan stoppas utan att fler kvinnor blir mördade. (Yeah, right. Om de båda inte hade hamnat i koma för att manuset är så trist - Då kanske.) Bristerna i storyn börjar hopas ordentligt vid det här laget - Craig kan alltså "se genom Keiths ögon", men bara när det passar handlingen. Och tvärtom. (Enormt misstag nr... Något.) Jakten är på sätt och vis igång och mötet mellan de två tvillingbröderna blir för all del till en början intressant då det poppar upp lite identitetsstörningar, gamla minnen och mörka sidor som de delar med varandra. Men sedan när mordgåtan borde ställas i centrum, så finns det inte tillräckligt med substans för att göra något spännande av den. Inte heller något snack om att låta Craigs och Keiths personligheter hamna på kollisionskurs och förvirra dem (Och oss som fortfarande tittar.) så mycket att vi inte vet vem som är mördaren och vem som egentligen försöker stoppa vem. Det hade gått att göra mycket av dessa element och Cronenberg utforskade "liknande" identitetskriser med lyckat resultat i "Dead Ringers". Tvillingarna Mannings är helt enkelt för färglösa och för lika varandra. Men även det bara när det passar. Craig... Ja, jag vet inte. Nedåttjack är inte en lyckad allround diet, kan man väl säga. Han visar för det allra mesta noll känslor och var och varannan replik med fler än tre ord verkar orsaka honom fysisk smärta. (När han inte bara sluddrar, då.)

"Blood Link" är ingen bra thriller annars heller. Trots ett par halvbrutala mord, smått överraskande vändningar och en del spänning rinner det ut i sanden när säcken ska knytas ihop. Apsteins / De Martinos upplösning är nästan legendariskt efterbliven och förstör i stort sett hela filmen. Jag är ledsen om ni minns "Batman" T.V.-seriens många "upplösningar" där t.ex. Batman var på väg att dö av förgiftning eller något annat. Lägligt nog hade han just då motgiftet med sig och spänningen utplånades på en tjugofjärdedels sekund. Precis så känns slutet i "Blood Link". Personerna modelleras om då och då till att utföra konstiga handlingar som idiotförklarar dem ännu mer - Bara för att filmen någon gång ska ta sig från punkt A till B till C och vidare till slutet. Och där finns twisten... Som inte hade gått att göra sämre hur de än hade försökt. Den är däremot oförutsägbar, men, på ett chockerande dåligt sätt.

Ett annat stort fel med filmen är alla ojämnheter som inte heller har någon logisk förklaring. Det känns som om minst fyra författare har bråkat med varandra om vad som ska hända eller att en författare har haft grava problem med närminnet angående vad han själv har skrivit. Men turligt nog kan man alltid släta över luckor i handlingen med hjälp av ovan nämnda "Batman"-princip. Det är så man blir förolämpad på riktigt.

T.o.m. jag börjar nu förstå varför "Blood Link" inte nämns så ofta bland "bra Gialli" och varför det sällan sägs flera snälla ord på raken om den. Det finns alltså direkta orsaker till detta. Tur att man hittade fanskapet på en loppis och att den inte kostade mer än tjugo spänn.

Vad som fick mig att köpa den utöver naivitet och renodlad idioti? Tja... Regissören lät italiensk, handlingen lät bra plus att det svenska omslaget är snott från "The New York Ripper"... Bara det att... Någon har bytt ut det kvinnliga offret på vägen mot en grön jävla Michael Moriarty. Inte ens det var ett varningstecken, så... Hur blåst är man?

 



  

IDÉ : 68%


Idén som sådan var det nog inga större fel på...

  

STORY : 31%


Med bra karaktärisering, sammanhang, konsekvens, logik, originalitet och substans, men utan dussinet luckor i handlingen och all övertydlighet, så hade manuset varit perfekt.

 
  

REGI : 48%


Alberto De Martino är bra på att skapa spänning och obehag, men det är ganska så bortkastat på en film som "Blood Link".

  

FOTO : 37%


Filmen ser ut som en billig, amerikansk T.V.-thriller.

 
  

SKÅDESPELERI : 33%


Michael Moriarty borde ha fått minst ett pris för att ha gestaltat en av de tråkigaste seriemördarna någonsin, samt en person som är totalt karaktärslös - I samma film, märk väl.

  

MUSIK : 40%


Inte ens Ennio Morricone kan skriva några mästerstycken till en så här oinspirerande rulle.

 
  

TEMPO : 71%


Pendlar häftigt mellan segt och smidigt. Men för det mesta är det smidigt.

  

ATMOSFÄR : 28%


Som insidan på en buss, fullpackad med svettiga människor som inte har duschat på några veckor - Ganska så kväljande, alltså.

 
  

UTFÖRANDE : 32%


Ännu ett hafsverk av några roffare som inte förtjänar någon framgång.

  

REPRISVÄRDE : 19%


...Vad... Vad menar du med "repris"...?!
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Filmen är såpass okänd att man inte kan hyra eller köpa den av misstag.

 
 

Ibland glimtar en bra film fram i sörjan.

 
 

Slutet är som någon med bruna läppar - Det suger röv.

 
 
Ger nästan resten av all Gialli ett dåligt namn.