Hellraiser


• Clive Barker • Storbritannien • 1987 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Clive Barker´s Hellraiser


SPELTID:

• 94 min.


MEDVERKANDE:

• Andrew Robinson
• Clare Higgins
• Ashley Laurence
• Sean Chapman
• Oliver Smith
• Robert Hines


MANUS:

• Clive Barker


FOTO:

• Robin Vidgeon


MUSIK:

• Christopher Young


PUBLICERAD:

• 19 Augusti 2006 - 18:47:05


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010----9-------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Hellbound : Hellraiser 2 (1988)


 


 
 
  

"I have seen the future of horror and his name is Clive Barker.", sa Stephen King någon gång när Barker började bli känd och innan "Hellraiser" slog ned som en atombomb i Horror-världen. Antingen är King totalt blind eller så menade han några av Barkers romaner. För inom film barkade det åt fanders någonstans på vägen. Efter den fina monster-rullen "Nightbreed" (Som de äckliga rövhålen på 20th Century Fox strimlade totalt.) 1990 kan man undra vart "The future of horror" tog vägen. 1995 kom den, snällt uttryckt, taskiga dussin-rysaren "Lord Of Illusions" och sedan... Ingenting... På över tio år hittills...

Ja, jag tror vi kan sluta vänta och / eller hoppas.

Men en kanonbra debut fick Barker till i alla fall. "Hellraiser" bygger på hans egna roman "The Hellbound Heart" och är i grund och botten en ganska enkel och välfungerande historia om kärlek, besatthet, svartsjuka och ond bråd död - Fast - Med en fot i Helvetet där s.k. Cenobiter härjar. Och en sak kan man säga om Cenobiter - Man släpper inte gärna loss dem i vår värld, men i jakten på den ultimata njutningen som går via oerhörd smärta och lidande finns det folk som kan tycka att det här inte är en så tokig idé.

Larry Cottons bror Frank är en av dessa som ständigt sökt starkare och starkare kickar i livet. På en bar någonstans i Afrika får han tag på en kub som bokstavligt talat öppnar en port till Helvetet, varifrån Cenobiterna kommer och hämtar en till en privat tortyrkammare där man verkligen får känna på lite allt möjligt.

Larry, hans nya fru Julia och dottern Kirsty flyttar in i en villa och en olycka där Larry river upp handen på en spik får ytterst oanade följder när hans blod droppar ned på vindsvåningens golv. Blodet gör det nämligen möjligt för Frank att fly från sitt Helvete genom att manifestera sig i sin jordiska kropp av kött och blod - På familjen Cottons vind till att börja med.

Nu vore inte det här hela världen om det inte vore för det faktum att Frank behöver mer färskt kött och blod för att bli mer än den hudlösa, människoliknande varelsen som han har materialiserats som. Det hela kompliceras ytterligare av att Julia tidigare haft ett ohälsosamt förhållande med Frank. Gissa vem som "övertalas" till att hjälpa Frank? Just precis. Och hjälpen innefattar "Locka med sig män till husets vind och panga in skallen på dem med en hammare." Frank kan sedan sörpla i sig blod och annat och på så sätt bli hel igen. Med en massa jävelskap i kikaren.

Larry vet givetvis ingenting om Franks uppdykande, utan undrar mest varför Julia beter sig så konstigt. Stämningen mellan Larry och Frank var nog inte heller den broderligaste redan innan Frank råkade hälsa på Cenobiterna. Men Kirsty misstänker i alla fall något, och det är hon som får kämpa både mot en mer och mer urflippad styvmorsa, Frank och... Cenobiterna givetvis. (Eller snarare fly ifrån dem så gott det går.) Cenobiterna, ledda av Lead Cenobite (Innan han fick smeknamnet "Pinhead" i nästa film.), är inte så glada över att någon lyckats fly från dem heller. Med hjälp av kuben får de tillträde till vår värld och missar inte ett tillfälle att hämta tillbaks någon som svikit dem.

Det är inte svårt att se varför "Hellraiser" blev en såpass stor hit som den blev. Den kom precis i rätt tid och den hade så många nya och färska idéer att något annat hade varit oundvikligt. Alla ville se något fräscht istället för ännu en slasher. Då fanns det heller inte så många Mainstream-skräckfilmer som visualiserade Helveten och skrämmande parallellvärldar på detta sätt. Eller dessa mänskliga monster som bebor dem i olika skepnader. (Listan blir ganska kort efter "A Nightmare On Elm Street".) Lead Cenobite a.k.a. "Pinhead" blev just det monster som kunde förkroppsliga detta fenomen och blev en modern "Movie Maniac" vid sidan om Freddy Krueger och Jason Voorhees. Man kan ana en gnutta mänsklighet i Pinheads natur, vilket gör honom till en ytterst intressant karaktär i kampen mellan gott och ont. (Han har de helt klart några av de mest berömda one-liners i filmens historia.) Den riktiga skurken i "Hellraiser" är faktiskt inte Pinhead utan Frank. Han får i sin tur representera det som mänskligheten kollektivt föraktar - Övergrepp av olika slag.

Hela historien kring "Hellraiser" är annars allt annat än sedvanlig - Det är sällan en film med en miljon dollar i budget blir så här känd och kultförklarad. Sådant är ju alltid kul och det är ett bevis på att en film har något utöver det vanliga. En annan kul grej är att filmens originaltitel var "Sadomasochists From Beyond The Grave". Tänk er den titeln på filmen - Det hade aldrig funkat i och med att det låter som en småtöntig 50-tals Sci-Fi rysare samtidigt som det även skulle kunna vara en skräckfilmsinfluerad XXX-rulle. Och när man väl sett filmen hade titeln känts totalt malplacerad. "Hellraiser" passar helt enkelt perfekt. Det är kort, slagkraftigt och uttrycker vad som händer i filmens avgörande "points of no return".

En lågbudgetfilm som "Hellraiser" är, så hade den inte mycket emot sig förrän den fick en internationell och storskalig distribution via New World Pictures - Då började problemen med censuren i var och vartannat land plus en del annat. MPAA hade än en gång för mycket att säga till om, vilket ledde till att Barker var tvungen att tona ned innehållet. (Läs: Förstöra filmen.) Och sedan började det sakta men säkert dra åt fel håll. Men inte förrän "Hellbound : Hellraiser 2" släpptes och råkade ännu mer illa ut - Tony Randel lyckades alltså mot alla odds leverera en overkligt bra uppföljare som inte bara har all den intensitet och Splatter som saknas i ettan, utan den ger även Cenobiterna betydligt mer bakgrundshistoria. "Hellbound" känns också perfekt invävd i originalets värld. Det är sannerligen ovanligt.

"Hellraiser" förblir en av vår tids kultklassiker som dessvärre inte har lyckats överleva sig själv. Nu ser man alla dessa mer eller mindre usla "uppföljare" i videobutiken och även med vetskapen om hur bra det började, är det är svårt att förstå vidden av hur illa det verkligen gått. Men när man tänker på hur bra "Hellbound" är, så inser man kanske att det måste nå den absoluta botten när det en gång varit på toppen. Och det kan man väl säga att det gjort efter åtta filmer.

Det fattas bara att Pinhead blir en Disney-figur och att man kan köpa Lament Configuration Boxes på McDonalds.

 



  

IDÉ : 97%


I stort sett en fullpoängare. Så originell att... Det är svårt att få på sig ett par jeans... (Ursäkta. Kom verkligen inte på någon bra liknelse.)

  

STORY : 81%


Enkel och tajt med några fyndiga vändningar. Men tyvärr är den aningen substanslös när det gäller karaktäriseringen, vilket gör personerna aningen svåra att förstå sig på.

 
  

REGI : 94%


Clive Barker gjorde en så stark insats att han aldrig kommer att kunna överträffa sig själv.

  

FOTO : 80%


Dämpade färgskalor och kontraster passar filmen perfekt.

 
  

SKÅDESPELERI : 90%


Barker får ut det allra mesta från sina skådisar.

  

MUSIK : 61%


Christopher Youngs score är ödslig och rätt fin, men inte det minsta upphetsande.

 
  

TEMPO : 82%


Efter en något långsam inledning börjar det hända grejer. Men helt fri från longörer är inte filmen.

  

ATMOSFÄR : 83%


Dyster, hemsk och nedslående på alla sätt. Men däri ligger även det vackra.

 
  

UTFÖRANDE : 82%


Riktigt bra med tanke på de resurser som fanns att tillgå.

  

REPRISVÄRDE : 85%


De två första filmerna i serien kan man se om väldigt, väldigt många gånger. Resten är diarré.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

"Hellraiser" kallas inte en av 80-talets mest inflytelserika skräckfilmer utan orsak.

 
 

Pinhead och Cenobiterna gör halva filmen.

 
 

Ingen visste hur illa det skulle gå för den här serien. Och ingen kunde förhindra katastrofen.

 
 
Med rätta en av världens mest kända skräckfilmer.

RECOMMENDED CINEMA