Mute Witness


• Anthony Waller • Storbritannien / Tyskland / Ryssland • 1994 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 103 min.


MEDVERKANDE:

• Marina Zudina
• Fay Ripley
• Evan Richards
• Oleg Yankovsky
• Igor Volkov
• Sergei Karlenkov
• Alec Guinness
• Nikolai Pastukhov
• Stephen Bouser


MANUS:

• Anthony Waller


FOTO:

• Egon Werdin


MUSIK:

• Wilbert Hirsch


PUBLICERAD:

• 25 Juli 2006 - 01:02:30


SETT PÅ:

• VHS (X-Rental)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

"...Your poor witness, crying so loudly on the floor, oh but she´s only trying to tell you what it was that she saw..."

Har du någonsin sett början av en film och tänkt: "Det här är för bra för att vara sant."...? Inte? Bra det. Då är allt lugnt. Om du däremot gjort det och dessutom fått det bekräftat att det verkligen är så - Helt otroligt vilket nedköp och vad sned man blir. Eller hur?

Undrar om Anthony Waller någonsin tar en nostalgitripp och tänker tillbaks på när han skrev och regisserade "Mute Witness"? Undrar vad han tycker om den idag. Tänker han någonsin på den gången han kom på massor med klockrena idéer till en perfekt "Survival Horror"-film, men sabbade den fullständigt genom att totalt ändra filmens karaktär när det bara var lite mindre än en halvtimme kvar? (Han har säkert fått höra det någon gång.)

Själv skulle jag försökt glömma allt sådant och måste för tillfället undra om jag såg två filmer med samma skådisar, men somnade i mitten-- Näe... Med tanke på filmens första halva så hade det varit stört omöjligt att somna. Men något gick fel och rann ut i sanden. Kanske tog idéerna slut när allt flöt på som bäst under skrivandet, för sättet som "Mute Witness" förvecklar sig på är minst sagt enerverande.

För det börjar som sagt som en perfekt skräckfilm.

Till en början handlar det också om skräckfilm - Inte perfekta sådana, utan en taskig B-slasher som Alan Clarke håller på att spela in i en studio i utkanterna av centrala Moskva. Billy Hughes är teamets make-up tjej (Ja, hon heter Billy.) och förbereder en Splatterscen i filmen med en teaterkniv, blodpåse och hela köret. Tyvärr förstör en av skådespelerskorna mordscenen, vilket kräver en omtagning - Något som teamet inte hinner med tanke på att de måste lämna studion kl. 6. Alla åker hem, men Billy måste tillbaks till studion för att hitta en mask som hon ska jobba på innan nästa scen filmas. Och så åker vaktmästaren hem... Och låser efter sig.

Billy blir alltså inlåst. Hon försöker ringa till sin syster, men under tiden hör hon ljud från studion - Det visar sig två snubbar från teamet stannat kvar för att jobba över lite - Med en porr / Snuff-rulle... Billy blir vittne till ett filmat mord, men... Problemet är bara att hon är stum och inte kan kalla på hjälp. (Det är bara hennes syster som kan teckenspråk och morsekod.) Billy försöker därför hitta en annan väg ut ur byggnaden, men mördarna hör henne naturligtvis och börjar jaga henne.

"...and you feel such compassion in your soul for your poor mute witness, still testing the strength of our patience..."

Och det är så spännande att man nästan svävar en halvmeter ovanför fåtöljen under långa stunder - En kuslig stämning infinner sig nästan omedelbart och nerverna håller på att brista när Billy springer runt i korridorer och letar efter en säker flyktväg. (Ändå har det knappt gått en tredjedel av filmens speltid.) Någonstans börjar man undra ifall Waller klarar av att hålla spänningen uppe på samma nivå i ytterligare en timme och dessutom leverera ett lika starkt slut.

För det här är för bra för att vara sant.

"...as her silent words describe the fright of last night..."

Det måste också sägas att idén funkar till punkt och pricka - Det är några år efter att muren fallit och man kan tänka sig att svarta marknaden är bortom all kontroll och att precis vad som helst går att få tag på i Ryssland - T.o.m. Snuff.

Atmosfären i "Mute Witness" är dessutom "top shit" - De kyliga färgerna och miljöerna i filmen stärker realismen. Och så har vi känslan av isolering - Billy kan inte prata med omvärlden och däri ligger även en del av spänningen. Samtidigt är mycket av dialogen är på ryska (Utan text.), så resultatet blir att spänningen får en jämn parallell då man inte förstår vad som sägs. (Men om man skulle råka kunna ryska så blir det ju inte samma sak kan jag tänka mig.) Åt två håll fungerar det alltså till en grad då Waller kan bygga upp terror och skräck utan att det känns som att han bara kokar soppa på en spik.

Och som tittare ska det mycket till innan man stänger av just här, särskilt när man insett att filmen faktiskt har hållit en overkligt spännande nivå praktiskt taget hela tiden. Så vad gör Waller när det är som allra mest nervkrökande?

Han förintar först och främst känslan av obehag genom att ha med farligt mycket humor, speciellt i en situation där skratten borde vara rätt så långt borta... Och sedan, mycket riktigt, ballar det ur fullständigt - "Mute Witness" blir en småklurig actionkomedi med lustiga kommentarer, korrupta poliser, och några good guys som lurar the bad guys... Snuff-filmerna och allt det andra är nästan som bortglömt vid det här laget. Konstigt att de inte sjöng Morrisseys låt på slutet för att spexa till det lite mer...

"...Will she sketch the answer later? Well, I´ll ask her... ”Now dry your tears, my dear”..."

Det lär hon och vi göra... Torka bort sorgens tårar... Hur kan något som börjar bra få tillåtelse att bli så sorgligt töntigt...? (Hade jag haft något som ska likna ett förstånd, så hade det ändå inte fått plats där.)

Anthony Waller gjorde sedan "An American Werewolf In Paris"... Ni undrar förstås: Wow! Den klassikern...?! Japp - Den!

"...Your taxi is here, my dear..."

Jodå. Den åker raka spåret till skamhörnan... Försök att lösa det här mysteriet! - En av 90-talets bästa skräckfilmer som på några minuter förvandlades till en dassig actionthriller. En actionthriller som kanske t.o.m. John Landis också hade tackat nej till.

Hade inte den sista 1/3 sett ut som den gör hade filmen säkert fått mellan 90-95% i slutbetyg.

 



  

IDÉ : 91%


Briljant och med hur många förutsättningar som helst för Riktigt Bra Horror...!

  

STORY : 39%


Första tredjedelen = Perfekt. Andra tredjedelen = Riktigt bra. Sista tredjedelen = Som Coca-Colafärgat morgonpiss - Det svider rätt gott innan det är över.

 
  

REGI : 94%


En av tre saker som konstant är av riktigt hög klass.

  

FOTO : 85%


Filmstudion, Moskvas gator och torg samt Billys lägenhet - Allt är ruskigt snyggt fotat.

 
  

SKÅDESPELERI : 67%


Marina Zudina (Utan en enda replik.) måste enbart använda sig av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Hon är den enda som är riktigt bra och därför det perfekta valet för huvudrollen. (Och Sir Alec Guinness är Mystery Guest Star!) Fay Ripley och Evan Richards är rätt jobbiga när de väl kommer igång.

  

MUSIK : 40%


In genom ena örat och ut genom det andra.

 
  

TEMPO : 80%


Högt rakt igenom, men eftersom storyn till slut förvandlas till en radda tönterier, så är det svårt att uppskatta även det.

  

ATMOSFÄR : 74%


Perfekt till en början, men det sopas bort till stor del innan filmen är slut.

 
  

UTFÖRANDE : 71%


Ytterst välgjord förutom att en betydande del av manuset suger stenhårt.

  

REPRISVÄRDE : 55%


Förväntningarna på en givande skräckupplevelse kommer i alla fall inte att finnas där inför nästa gång... Nej, det får nog vara... (Några år i alla fall.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

En bra idé bär långt.

 
 

Snuff-temat är alltid en stilettklack på den inflammerade och varande tån.

 
 

Humor?! Hej och hå, så kan det gå, era dumma jävlar...

 
 
Ett oerhört lovande upplägg spolas ned på dass.