Immagini Di Un Convento


• Joe D´amato • Italien • 1979 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Images In A Convent


SPELTID:

• 82 min.


MEDVERKANDE:

• Paola Senatore
• Marina Hedman
• Paola Maiolini
• Marina Ambrosini
• Angelo Arquilla
• Aïché Nana
• Maria Rosaria Riuzzi
• Giovanna Mainardi
• Ferruccio Fregonese
• Sylviane Anne Marie Plard
• Pietro Zardini
• Brunello Chiodetti
• Donald O´Brien


MANUS:

• Joe D´amato


FOTO:

• Joe D´amato


MUSIK:

• Nico Fidenco


PUBLICERAD:

• 21 Juli 2006 - 21:55:58


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009-6---1------
2010---4--83----
2011---------7105
2012-8----


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Nunsploitation Collection
II. Exploitation Digital


 


 
 
  

På dessa breddgrader lutar det möjligen åt det svåra hållet när det gäller att försöka förstå exakt hur kontroversiellt Nunsploitation var i Italien och andra katolska länder, men man måste medge att det är något speciellt med dessa stolliga nunnor som ballar ur och hänger sig åt orgier sinsemellan. Det ska ju helst ske med köttets maximala liderlighet och om inte Fader Deras vill flukta, så kan han fara åt helvete och stanna där. Sedan att man aldrig längre ser katolska nunnor på samma sätt som man gjorde innan en rulle som den här - Det är en helt annan sak. (Men fantasierna flödar i alla fall om vad de egentligen sysslar med på nätterna!)

Joe D´amato hade kanske inte historiens mest flytande filmkarriär, och måhända att han kanske ibland sket i hur filmerna blev i slutändan när han väl hade fått sin lönecheck, men var det något han kunde i sömnen, så var det hur man packar en film till bristningsgränsen med skamlös Sleaze och dessutom gör det med så mycket stil att det i sig säkert skulle kunna orsaka ätstörningar. Nunsploitation var redan på väg ned genom avloppet i slutet av 70-talet, men det hindrade inte gamle Joe att slänga ihop en redlöst frän soppa av allt som genren är känd för - Minut efter minut med ångande, lesbiskt sex och... Ja, det räcker väl? Ju mindre handling desto bättre! Det är väl bara att dra med ett gäng sexiga brudar i nunnemundering till ett kloster och låt kamerorna rulla. (Ett manus är ju bra i och för sig, men jag tror inte D´amato låg sömnlös i veckor och skrev manuset under prestationsångest, ärligt talat.)

Det som på pappret säkert ska föreställa handling finns ändå där, även i "Immagini Di Un Convento", även om den inte mycket att hänga runt korset på klosterväggen. Isabella har av sin familj tvingats gå i kloster och hennes närvaro förändrar tillvaron för alla Systrar. Efter lite prima rajtan-tajtan och bestraffningar signerade abbedissan Marta (Smisk, kyssande av sår och slickande av... Annat...), framkommer det att Systrarnas plötsliga och brinnande lustar väckts till liv av en staty på gården. (Statyn ska säkert föreställa Pan, bara det att han verkar ha flöjten upptryckt i röven att döma av hans ansiktsuttryck.) När det roliga är slut är det dags att kalla på en hård prälle som kan komma och köra lite exorcism på stället.

"Immagini Di Un Convento" är inget annat än ett fullskaligt Sleaze-maraton som ställer i stort sett alla Nunsploitation-råsopar i en mörk och skitig skamvrå. Det D´amatos rulle missar i våldsamheter och hädelser tar den igen i Pang-På-nunnesnusk som nästan smäller skallen i småbitar. Och lite (För mycket!) straight softcore. (För variations skull?! Vad fan är det med er?!) Och ja... En chockerande våldtäktsscen (Två snubbar som våldtar en nunna.) som nästan självmant förstör hela känslan med filmen. Hade just den scenen inte varit med, hade den här rullen säkerligen kunnat klassas som "Kvalitetserotik för nunne-fetischister". För vissa scener är nästan lite-- Nej, mycket vackra... (Och tändande - Alla gånger!!!) Kameran missar annars inte att svepa runt och över alla läckra kroppar som ålar på klostersängarna - Ensamma eller två åt gången. Men det är tyvärr lite väl segt emellanåt när inte Systrarna ägnar sig åt hångel här och där eller smeker sig själva under Sataniskt inflytande. Det finns ju inte direkt något annat än fylla ut tiden med och handlingen lyckas inte direkt att engegera en. Så efter att klostret har blivit kvitt förbannelsen (Ha! Ja, så kan man ju också kalla den, förstås!), så är det liksom slut...

Var det allt...?

Japp. 82 minuter som liksom är i det ynkligaste laget. För man kommer inte ifrån den obeskrivliga och lite tomma känslan av att "Immagini Di Un Convento" kunde ha blivit bra mycket bättre inom ett par områden. Men Joe D´amato har ändå gjort det bästa av det lilla som fanns att tillgå. Vi snackar inte om grandios filmkonst, utan allt som kan sorteras in under just den kategorin kommer tvåa efter ni-vet-vad. Miljöerna är lika storslagna (Men ändå atmosfäriska, märk väl.) som i vilket sydeuropeiskt kloster som helst och ljussättningen är nästintill minimal. Andra som säkert har kunnat slappa lite på jobbet då och då är Enrico Biribicchi (Kamera), Franco Gaudenzi (Rekvisita), Mimmo Scavia (Produktionsdesign) och Donatella Donati (Regiassistans). Nico Fidencos musik är däremot riktigt vacker ibland, men även den blir lite tjatig när man har hört samma melodi för femte gången. Allvarligt talat. Det här är inte något cinematiskt underverk och D´amato är inte den sista som visste om det. Men han visste alltid vad en viss subgenres fans vill se - Oavsett hur liten den genren är / var. Synd bara att bristen på pengar förhindrade honom från att fortsätta härja helt fritt.

"Immagini Di Un Convento" rekommenderas enbart till fans av lesbisk nunne-XXX. Det kan annars vara en bra rulle att slänga på under släktträffar när släktingarna ifråga inte begriper när det är dags att sluta glo på T.V. och dra hem. Men risken finns alltid att den där konstiga farbrorn som alla är rädda för frågar om du har mer.

 



  

IDÉ : 100%


Det här är religion! - Nunsploitation "Joe D´amato"-style. Vinnar-koncept, eller vad?!

  

STORY : 83%


Ihålig, orimlig och ganska så poänglös. Men vem bryr sig? Utan sexscenerna hade filmen blivit ca. 15 minuter lång. Är inte det "story" nog?

 
  

REGI : 85%


Ännu ett rutinjobb för Joe D´amato, men filmen gjordes när han var som mest kreativ. (Han regisserade ju bl.a. "Beyond The Darkness" och "Anthropophagous" under samma period.)

  

FOTO : 82%


Enkel och okomplicerad. Nästan alla scener badar i naturligt ljus från stearinljus och fotogenlyktor. (Sägs det. Inte för att man tittar på ljuset.)

 
  

SKÅDESPELERI : 79%


Tja. Jag antar att det är det de gör i den här filmen - Skådespelar...

  

MUSIK : 74%


Bra och vackra melodier, men de upprepas på tok för ofta.

 
  

TEMPO : 84%


Aningen-- Aningen seg då och då.

  

ATMOSFÄR : 87%


Filmen präglas av en effektiv gotisk stämning, men de kunde ha skippat våldtäktsscenen. Jävla mongon.

 
  

UTFÖRANDE : 89%


Det krävdes nog inga större mirakel för att just den här filmen skulle bli klar.

  

REPRISVÄRDE : 88%


Kan man ens tröttna på dessa älska(n)de nunnor?
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Alla filmer som handlar om lesbiska katolska nunnor är automatiskt fuckin' great.

 
 

“Nun-On-Nun” kan det aldrig finnas för mycket av.

 
 

Än en gång - Våldtäktsscenen. Den är lika atmosfärssabbande som en självmordsbombare på ett mysigt Café.

 
 
Bland det finaste inom Nunsploitation du någonsin kommer att se.

RECOMMENDED CINEMA