The Black Belly Of The Tarantula


• Paolo Cavara • Italien / Frankrike • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Tarantola Dal Ventre Nero


SPELTID:

• 98 min.


MEDVERKANDE:

• Giancarlo Giannini
• Claudine Auger
• Barbara Bouchet
• Rossella Falk
• Silvano Tranquilli
• Annabella Incontrera
• Ezio Marano
• Barbara Bach
• Stefania Sandrelli


MANUS:

• Marcello Danon
• Lucile Laks


FOTO:

• Marcello Gatti


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 9 Juli 2006 - 12:45:36


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009---------4--
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Få filmer kan väl ha mer uppmärksamhetsstjälande förtexter än "Black Belly Of The Tarantula" där Maria Zani (Barbara Bouchet) naken, i närbild, blir masserad av en blind massör. Detta kan tänkas vara ett billigt sätt att sleaza till vilken film som helst, men inte den här gången. (Faktiskt inte.) Marias man Paolo har precis fått ett foto skickat till sig där Maria är tillsammans med en man. (Ja, någon annan än Paolo alltså. Annars hade han väl förmodligen inte blivit så grinig, antar jag.) Paolo tror med en gång att det är Maria som ligger bakom en utpressning där utpressarna uppenbarligen inte har fått sina pengar.

Samma kväll blir Maria slashad - Mördaren förlamar henne med en giftig akupunkturnål i nacken innan hon blir ihjälskuren. Snuten är snart på plats och detektiv Tellini får motvilligt börja nysta i fallet, trots att han börjat bli övertygad om att polisyrket inte är något för honom. Paolo blir förstås omedelbart huvudmisstänkt eftersom han ljuger för polisen - Marias väninna säger att Paolo grälade med sin fru kvällen innan fast han själv blånekar och påstår att han inte har träffat henne på flera dagar.

När då nästa tjej blir mördad på ett liknande sätt fruktar polisen det värsta - Att en seriemördare går lös i Rom. Rättsläkaren kommer fram till att mördaren använder ett sällsynt gift för att paralysera sina offer, så att de ska vara vid fullt medvetande när de blir uppsprättade. Detta har likheter med en speciell sorts geting som är den enda insekt som kan döda en tarantella på samma sätt. (Och kalasa lite på den medan den lever istället för att använda olika sortens knivar, då.)

Tellini börjar först leta efter Paolo (Som gått under jorden och anlitat en privatdeckare för att hitta Marias mördare.), men märker snart att fallet inte blir någon lättknäckt nöt. Dessutom kommer han utpressarna på spåren, vilket heller inte slutar som väntat. Utöver det, börjar Tellinis personliga problem bli för svåra att tackla för att han ska kunna göra ett felfritt jobb - Exempelvis får han nästan tunghäfta när han ska intervjua nyckelpersoner och han har svårt att komma vidare. Under tiden faller fler unga kvinnor offer för mördaren.

Behöver det ens sägas att "Black Belly Of The Tarantula" är en kanon-Giallo? Tror knappast det. Den har allt man har lärt sig uppskatta med genren - Plot-twists så det står härliga till, en sympatisk och mänsklig hjälte gestaltad av en superb Giancarlo Giannini, ett mysigt och tidstypiskt Ennio Morricone-soundtrack, en dos hederligt våld, stilfulla mord och mycket mer... Phew...

Det som är filmens absoluta styrka och som gör att den samtidigt skiljer sig från flertalet andra Gialli är att den är extremt välbalanserad kring hur handlingen flyter på. Det finns inte en enda liten utfyllnadsscen eller något annat som man kan störa sig på. Man kan då tycka att detta alltsom ofta sker på bekostnad av en films konstnärliga look, men det hinner aldrig ens bli statiskt eller formstöpt som en T.V.-thriller. Ofta sitter man ändå på nålar, bl.a. under en nervpirrande och lång scen som utspelas runt ett höghus. Avslutningen ska vi bara inte tala om - Den är i det närmaste outhärdlig och ganska så brutal.

"Black Belly Of The Tarantula" gjordes precis i rätt tid när Giallo (Hade jag fått 50 öre för varje gång jag skrivit ordet "Giallo" skulle jag ha ca. 95 spänn hittills.) var het skit, och den har förblivit en av Paolo Cavaras (1926-1982) mer kända filmer vid sidan om den första Mondo-rullen "Mondo Cane".

Hur får man då vem som helst att se såna här guldkorn? Hur kan man sprida orden: "Se det här! Den här filmen är skitbra!"...? Denna "vem som helst" lär ju tyvärr inte se den här filmen i en butik och tänka: "Wow...! Black Belly Of The Tarantula...?! Den här måste jag köpa!"

Men nu när du läst det här... Gör det...! Tänk så...! Bara den här gången...!

 



  

IDÉ : 97%


Varför tror ni att det gjordes så här många "liknande" höjdarfilmer under 70-talets början?

  

STORY : 99%


Marcello Danons (Producent.) och Lucile Laks manus är mästerligt på alla sätt. (Det är nästan så att Argento själv hade blivit svagt ljusgrön av avund.)

 
  

REGI : 95%


Två ord beskriver den - "Nästintill oförliknelig".

  

FOTO : 92%


Tre ord beskriver den - "Inte lika oförliknelig". Men det har ändå något ytterst originellt över sig.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Giancarlo Giannini är överjävligt bra. Resten av skådisarna är inte fy skam heller.

  

MUSIK : 85%


Småflummigt, glatt och snirkligt av mästaren Ennio Morricone.

 
  

TEMPO : 99%


Maxat. Inte en enda bortkastad minut.

  

ATMOSFÄR : 96%


Lika tät som på Venus, eller något.

 
  

UTFÖRANDE : 98%


"Black Belly Of The Tarantula" må ha gjorts av ett dussin olika orsaker, men förbannat välgjord är den.

  

REPRISVÄRDE : 96%


Stratosfärshögt.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Giancarlo Giannini som den kanonbra anti-hjälten.

 
 

Väntan på finalen är fucking outhärdlig.

 
 

Nix. Allt är tip top.

 
 
Giallo-formeln stämmer till punkt och pricka.

TOP CINEMA