Cold Eyes Of Fear


• Enzo G. Castellari • Italien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Gli Occhi Freddi Della Paura


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Giovanna Ralli
• Frank Wolff
• Fernando Rey
• Julián Mateos
• Karin Schubert
• Leonardo Scavino
• Franco Marletta
• Gianni Garko


MANUS:

• Leo Anchóriz
• Tito Carpi
• Enzo G. Castellari


FOTO:

• Antonio L. Ballesteros


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 1 Augusti 2004 - 08:43:09


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

8 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

(OBS! "Recensionen" innehåller minimala Spoilers.)

"If you want to have a good time - Forget it!" (Richie / "Bottom")

Den alternativa titeln "Desperate Moments" beskriver perfekt denna Giallo-liknande thriller som utspelas under en och samma kväll i utkanterna av London.

Advokaten Peter tänker spendera kvällen i ett stort hus tillsammans med den prostituerade Janet och ha lite trevligt. Så värst trevligt hinner det inte bli innan paret märker att husets betjänt är död. Innan Peter hinner larma polisen blir han stoppad av Quill som tar både Peter och Janet som gisslan.

Egentligen ägs huset av Peters farbror - En mycket upptagen domare som just denna kväll håller på att ta sig igenom ett knivigt fall. Gisslandramat tycks få ett snabbt slut när en polis skickas till huset, men polisen visar sig vara en viss Mr. Welt - En f.d. fängelsekund som enbart kommit dit för att göra livet surt för Peter. (Och senare även domaren.)

Medan Peter gör allt för att komma på ett sätt att ta sig ur situationen med livet i behåll, så avslöjas mer och mer av Welts motiv. Tydligen så blev han förrådd, orättvist dömd (Av Peters farbror.) till fängelse och fick sedan sitta bakom galler i 15 år. (Inte undra på att han är lite mer än djävulusiskt sur.)

Fast med två psykopater under samma tak så kan man kanske kan lista ut att dramat eventuellt urartar. Framåt slutet hamnar alla i luven på varandra och slåss med flaskor, knivar och knytnävar. Den oundvikliga upplösningen är lite speciell, men ganska svag.

Trots att det här är ganska långt ifrån en skräckfilm, så känns det ofta som en. Spännande är det i alla fall tack vare att det är samma tempo hela tiden och ett plus är att det är snyggt filmat - Ett dussintal kameravinklar på några sekunder skapar nervositet och man hoppar till vid ett par tillfällen. Ennio Morricones flummiga Jazz musik hör inte till mästarens bästa, men här passar det bra.

Om det inte hade varit för slutet, så hade det här kunnat vara en riktig höjdare.

 



  

IDÉ : 83%


Ett smart upplägg för en thriller som man inte vet vad man kan förvänta sig av...

  

STORY : 67%


...Men handlingen har för många svagheter.

 
  

REGI : 82%


Enzo G. Castellari gör väl alltid bra ifrån sig.

  

FOTO : 72%


Inte direkt vackert så man ramlar ur fåtöljen, men... Fint i varje fall...!

 
  

SKÅDESPELERI : 81%


Väldigt bra på alla håll och kanter.

  

MUSIK : 66%


Flum-jazz. Morricone är en av få kompositörer som kan göra även det hyfsat bra.

 
  

TEMPO : 67%


Det är konstant och tajt generellt sett, men det är ändå något som inte stämmer.

  

ATMOSFÄR : 77%


Bra stämning rätt igenom. Ändå tänker man inte direkt på den eftersom man är så upptagen med att koncentrera sig på handlingen.

 
  

UTFÖRANDE : 72%


Proffsigt gjord och så är ju "Cold Eyes Of Fear". Men lite ansträngd känns den allt.

  

REPRISVÄRDE : 59%


Det finns inte så mycket dragningskraft kvar efter att man har sett filmen ett par gånger.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Många oväntade vändningar.

 
 

En Giallo kan skruvas åt vilket håll som helst.

 
 

I slutet känns det lite som om luften går ur allt.

 
 
Riktigt schysst thriller med solklara Giallo-flörtar.