Death Walks At Midnight


• Luciano Ercoli • Italien / Spanien • 1972 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Morte Accarezza A Mezzanotte


SPELTID:

• 101 min.


MEDVERKANDE:

• Nieves Navarro
• Simón Andreu
• Pietro Martellanza
• Claudie Lange
• Carlo Gentili
• Ivano Staccioli
• Fabrizio Moresco
• Claudio Pellegrini
• Luciano Rossi


MANUS:

• Sergio Corbucci
• Ernesto Gastaldi
• Guido Leoni
• Mahnahén Velasco


FOTO:

• Fernando Arribas


MUSIK:

• Gianni Ferrio


PUBLICERAD:

• 7 Juli 2006 - 13:24:30


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. The Luciano Ercoli Death Box Set


 


 
 
  

Det är i stort sett omöjligt att undvika att tjata om det, men det som är så förbaskat bra med alla dessa Gialli är att man inte har skuggan av en chans att veta vilka vändningar storyn tar och hur intrigerna spinner iväg. Luciano Ercolis "uppföljare" (Och nu använder vi ordet väldigt löst med feta citattecken.) till "Death Walks On High Heels" kan lätt räknas till just dessa med gott samvete - Den är inte för rörig och den är inte för långsökt. Lite logik trotsar den, men Giallo-bad guys och bad girls är inte kända för att handla utifrån förnuftet.

Men det enda "Death Walks At Midnight" a.k.a. "Death Caresses At Midnight" har gemensamt med ovan nämnda film är flera av skådisarna därifrån som dyker upp i huvud- och birollerna, ett vindlande manus och ordet "Death" i titeln. Luciano Ercoli filmade klokt nog ännu en story signerad Ernesto Gastaldi (Och fyra andra snubbar.) - Tredje gången gillt och det blev förbluffande nog en höjdare till.

Valentina är en hetlevrad ung dam som via sensationsblaskan Novella 2000 blir "anlitad" för att testa en experimentell drog vid namn H.D.S. Sagt och gjort - Valentinas kille (?) Gio (Som jobbar som journalist för tidningen.), en "doktor" och hans assistent kommer hem till Valentina en kväll och så får hon drogen injicerad. Hennes tripp ska dokumenteras och hon får under tiden lite lättsamma frågor hon ska besvara. Det börjar som en rolig och njutbar tur, men medan Valentina "ser färger" och spanar ut från sitt vardagsrumsfönster råkar hon få syn på en snubbe som bankar en tjej i ansiktet med en spikförsedd stålhandske. Så man kan ju säga att det blev en rätt dålig tripp. Men likväl ett reportage.

"Tack vare" reportaget blir Valentinas identitet röjd (Hon blev lurad till att tro att hon fick vara anonym.) och kan p.g.a. sin berättelse om mordet ha dragit till sig mördarens uppmärksamhet eftersom det var ett ganska så detaljerat "vittnesmål" med en hel del fakta. Problemet är bara att mordet begicks för ett halvår sedan. När Valentina tycker sig se mördaren (Med Södra Europas fulaste och största solbrillor.) lite här och var tror så klart ingen på henne. (Men vem å andra sidan hade gjort det?)

Men det är upplägget för ett skarpslipat mysterium som blir mer och mer invecklat för var minut som går. Mordet finns hela tiden i bakgrunden och trots att vi klart och tydligt ser mördaren vid upprepade tillfällen vet vi inte motivet eller mördarens identitet. Och spännande är det. Hela tiden. Plus att precis när något verkar klarna kommer det ännu en skruv. (Vilket är otroligt glädjande när det inte rasar samman.)

Var och en av filmerna i Luciano Ercolis Giallo-trio skiljer sig väldigt mycket jämfört med de mer kända varianterna av Argento, Bava och Lenzi. (Men stöter man inte på dem förr eller senare om man är mer eller mindre såld på genren?) Men Ercoli var definitivt ingen "one hit wonder", utan satte sin personliga prägel på denna "trilogi". Hade han gjort fler och fortsatt utveckla sin stil hade han säkert kunna mäta sig med ni-vet-vem. (Med tanke på vilken lyckad start han ändå skapade för sig själv.) "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion", "Death Walks On High Heels" och "Death Walks At Midnight" har alla tre en väldigt signifikant och annorlunda feel om man ställer dem sida vid sida, trots några starka gemensamma nämnare. Ingen av filmerna är speciellt gory, men "Death Walks At Midnight" har en rätt så våldsam upplösning mellan samtliga inblandade. Där "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion" var gravallvarlig har "Death"-rullarna i alla fall lite torr och bisarr humor. Och där just dessa två har ytterst talande dubbel- och trippelbottnade intriger är "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion" mer okomplicerad.

"Death Walks At Midnight" har dock fler saker som är till dess fördel - Nieves Navarro som Valentina snor precis all uppmärksamhet och är en väldigt sympatisk protagonist, även om hon till en början verkar divig, dryg och allt annat än smart. (Hur stollig är man om man går med på att bli injicerad med en okänd drog?) Sedan att alla andra verkar mer eller mindre skumma - Det är en annan sak. Men det blir en bra dynamik mellan personligheterna när det blir sammandrabbningar. I grund och botten är det ändå storyn som bär upp hela alltet - Den är verkligen sprängfylld med underfundigheter.

För Giallo-fantasten är Ercolis filmer mer eller mindre ett måste och jag tror de flesta som har något intresse av stilfulla thrillers skulle kunna ha någon glädje av dem - Det görs ju inte direkt något liknande idag. (Som om det behöver påpekas... Fast nu så gjorde jag det ändå...)

 



  

IDÉ : 98%


Luciano Ercolis sista Giallo blev varenda millimeter lika bra som "Death Walks On High Heels"... (Och säkert lika underskattad.)

  

STORY : 98%


...Tack vare, återigen, geniet Ernesto Gastaldi.

 
  

REGI : 96%


"Top shit", som de säger i utlandet.

  

FOTO : 90%


Fernando Arribas återvände som fotograf och gjorde ett minst lika lysande jobb som på "Death Walks On High Heels".

 
  

SKÅDESPELERI : 99%


Nieves Navarro och Simón Andreu är strålande i huvudrollerna, men även Carlo Gentili är bra som den ärrade detektiven. Och sist men inte minst - Luciano Rossi som spelar ännu en färgstark skummis.

  

MUSIK : 79%


Du lär få låten "Valentina" på hjärnan ganska så snabbt. Men annars är Gianni Ferrios score lättlyssnat och trevligt.

 
  

TEMPO : 100%


Fullt ös i hundra och en minut. (Fast den sista minuten består av eftertexter.)

  

ATMOSFÄR : 94%


Ska det vara så jävla svårt att fatta...? Giallo har automatiskt bra atmosfär...!

 
  

UTFÖRANDE : 96%


Med en så obeskrivligt bra handling blev "Death Walks At Midnight" ännu en klockren rulle.

  

REPRISVÄRDE : 94%


Helt klart given för vilken Giallo-kväll som helst tillsammans med "Death Walks On High Heels".
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Luciano Ercoli gjorde bara bra Gialli.

 
 

Valentina charmar allt och alla.

 
 

Att Ercoli lade ned allt vad filmande heter inom några år.

 
 
Fint som snus.

TOP CINEMA