Death Walks On High Heels


• Luciano Ercoli • Italien / Spanien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Morte Cammina Con I Tacchi Alti


SPELTID:

• 105 min.


MEDVERKANDE:

• Frank Wolff
• Nieves Navarro
• Simón Andreu
• Claudie Lange
• Carlo Gentili
• George Rigaud
• José Manuel Martín
• Fabrizio Moresco
• Luciano Rossi
• Rachela Pamenti


MANUS:

• Ernesto Gastaldi
• Mahnahén Velasco
• Manuel Velasco
• Dino Verde


FOTO:

• Fernando Arribas


MUSIK:

• Stelvio Cipriani


PUBLICERAD:

• 5 Juli 2006 - 00:32:31


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx------
2006------------
2007------------
2008312111122333
2009333333234445
2010555567777789
20119999999910101010
201210-----


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. The Luciano Ercoli Death Box Set


 


 
 
  

Luciano Ercoli och Ernesto Gastaldi slog sina hårda skallar ihop efter den förstnämndas debutfilm "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion" och återvände med "Death Walks On High Heels" - Inte helt oväntat ännu en Giallo där Gastaldi och medförfattarna verkligen måste ha gnuggat geniknölarna så de ryker, brinner och förkolnas.

En... 70-tals-pirat (En snubbe med ögonlapp och en automatpistol istället för flintlåspicka, va.) blir mördad i en tågkupé. Bakgrunden till denna incident gör sig påmind senare i filmen, och det hela börjar egentligen under tiden i Paris med att någon okänd galning börjar utpressa strippan Nicole. Utpressaren kräver att få veta "var diamanterna är" - Något som Nicole givetvis inte vet något om. Nicoles kille Michel är en hårt supande och gräl- och svartsjuk loser som tröttnat på hur deras liv ser ut - Att Nicole ska tjäna pengar på att strippa för dreglande män och att han själv aldrig hittar det jobb han vill ha. Och precis samtidigt har engelsmannen Robert Matthews råkat bli upp över öronen förälskad i Nicole efter att ha sett henne dansa på nattklubben.

Tröttnat på tillvaron, förresten. Känns inte alltid någon karaktär lite väl malplacerad? Du förstår, skulle man leva inuti en Giallo-värld skulle man först och främst leva på starksprit och cigg. Sedan skulle man: 1) Automatiskt ha en fetisch för stilettklackade, svarta läderstövlar. 2) Bo i en bordelliknande lya tillsammans med en snygg tjej med ett skumt förflutet. 3) En bra kväll på väg hem nästan få på käften av en storväxt transvestit bara för att man inte råkar ha en tändare.

Och är det en dålig kväll, står det minst en rakknivsviftande psykopat bakom ens gardiner hemma och bara väntar på att man ska komma hem så att han kan göra ens käft dubbelt så bred. Orsaken känner man så klart inte till själv.

Nåväl. Det här är en rätt dålig kväll för Nicole. Utpressaren bryter sig in i hennes lägenhet och hotar att strimla henne om inte diamantjävlarna dyker upp illa kvickt. Senare upptäcker Nicole något riktigt skrämmande med Michel och av en ren tillfällighet vill Matthews ta med sig Nicole till England för att skapa sig ett liv med henne. Han är i och för sig gift och tänker lämna sin fru, men ändå. (Blixtförälskelser kan väl vrida om skallen ett par varv och dessutom röra runt i hjärnan, antar vet jag.)

Sagt och gjort - Nicole ser sin enda chans och flyr från Paris med Matthews och hamnar i hans hus på den engelska landsbygden. Tillvaron förvandlas på en natt till raka motsatsen jämfört med hur det är i Paris - Inga hotfulla telefonsamtal, inga maskerade stollar med blänkande rakknivar, men... Får det vara lugnt hur länge som helst? Självklart inte om det riskerar att göra livet trist för oss som tittar. Men ingen fara - Redan i samband med ett Londonbesök är en bisarr härva i rullning som leder till mordförsök, mord, ond bråd död och annat som får en och annan hetsig skurk att ta fram sin finaste stilett.

"Death Walks On High Heels" har ett klassiskt och tyvärr långt ifrån speciellt lovande upplägg, men snart utkristalliserar sig en ovanligt, och nu snackar vi ovanligt, slug deckare där ovanstående intriger kanske inte spelar så stor roll längre fram. Full uppmärksamhet krävs eftersom filmen ständigt byter spår och ibland så snabbt att man inte hänger med. När allt är en röra utan dess like, försöker två Scotland Yard-detektiver klura ut vad som egentligen händer och varför. De inblandade personerna verkar till en början extremt endimensionella, tråkiga och ärligt talat helt jävla blåsta, men i och med att handlingen samtidigt invecklas, så blir motiven klarare och man får veta varför vissa av nyckelpersonerna har dolt något samt betett sig underligt. När polisernas misstankar haglar mot de man själv misstänker glömmer inte Ercoli bort att slänga in lite hederliga knytnävsslagsmål och minst ett brutalt mord med sin beskärda (Ah-ha-- Hah-ha-ha...) del Gore. Man får även ha det i åtanke att det man själv har sett inte nödvändigtvis är det som hände i verkligheten då olika personer berättar sin version av vissa avgörande händelser.

Och det är nära att man sitter och jublar i T.V.-fåtöljen mot slutet. In i det sista döljer Gastaldis manus mördarens identitet och det är en rejält snårig väg handlingen tar från det att Nicole hamnar i England. Ledtrådarna som verkar solklara är plötsligt inte så solklara - Och vice versa.

Luciano Ercolis regi är således klanderfri. Ingen scen känns onödig och ingenting känns för utdraget. På något sätt hittade Ercoli en gemytlig balans mellan allt som en Giallo bara ska innehålla. (T.o.m. den obligatoriska detektiv-duon.) Det kryllar av bra skådisar också - Nieves Navarro (a.k.a. Susan Scott.) och Simón Andreu var båda med i "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion" och dök även upp i "uppföljaren" kallad "Death Walks At Midnight" tillsammans med flera av de andra skådisarna i just den här filmen. (Frank Wolff tog livet av sig samma år.)

Oavsett vad man tycker om Gialli (Och det faktum att de ibland har rätt stora sprickor i logiken - Säkert tack vare halva dussinet författare på en och samma rulle.) kan man ge "Death Walks On High Heels" en ärlig chans. Har man bara lite tålamod, så blir det en belönande film. Och hade bara Dagmar Lassander och / eller Edwige Fenech varit med i filmen, så hade det blivit full pott...!

Kadaver-bra.

 



  

IDÉ : 97%


Teamet bakom "The Forbidden Photos Of A Lady Above Suspicion" i farten igen. (Men säg den Giallo-lycka som varar.)

  

STORY : 91%


Så twistad den bara kan bli utan att gå upp i limningen. Ernesto Gastaldi är ett geni som lyckas hålla isär alla trådar.

 
  

REGI : 97%


Båda tummar upp för Luciano Ercolis originella stil.

  

FOTO : 89%


Paris, England och en massa kitschiga interiörer.

 
  

SKÅDESPELERI : 96%


Nieves Navarro stjäl showen, men de övriga skådisarna är minst lika färgstarka i sina roller.

  

MUSIK : 73%


Stelvio Ciprianos trudelutter har lätt för att sätta sig i skallen. Turligt nog glömmer man snabbt bort dem igen.

 
  

TEMPO : 98%


När "Death Walks On High Heels" väl griper tag i en, så sitter man där snällt.

  

ATMOSFÄR : 85%


Och den... Är helt unik för genren... Hyfsat länge leve 70-talet...!

 
  

UTFÖRANDE : 94%


Oerhört välgjord utan alltför mycket störande nonsens.

  

REPRISVÄRDE : 91%


Minnena av denna kanonrulle kommer givetvis att blekna en aning så småningom, och då är det inte helt fel med en repris.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Ännu en fin rulle för finsmakare med... Fin smak...

 
 

Nieves Navarro, så klart.

 
 

Det här blev Luciano Ercolis näst sista Giallo.

 
 
Fint som grus.

RECOMMENDED CINEMA