Masters Of Horror : Jenifer


• Dario Argento • U.S.A. / Italien • 2005 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Jenifer


SPELTID:

• 60 min.


MEDVERKANDE:

• Mark Acheson
• Harris Allan
• Julia Arkos
• Jeffrey Ballard
• Laurie Brunetti
• Jasmine Chan
• Kevin Crofton
• Carrie Fleming
• Jano Frandsen
• Cynthia Garris
• Brenda James
• Brad Mooney
• Beau Starr
• Steven Weber


MANUS:

• Steven Weber
• Bruce Jones


FOTO:

• Attila Szalay


MUSIK:

• Claudio Simonetti


PUBLICERAD:

• 5 Juni 2006 - 15:06:10


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Masters Of Horror : Pelts (2006)


 


 
 
  

Snuten Frank Spiveys liv tar en högst oväntad vändning när han en dag, av en ren tillfällighet, får syn på en uppenbart galen man som tänker sätta en köttyxa i en gråtande tjej. I sista ögonblicket sätter Frank en kula i bröstet på mannen, men innan han dör stönar han fram namnet "Jenifer".

Tills vidare får tjejen alltså heta Jenifer. Hon må ha en fotomodells kropp, men av någon anledning har hon ett vanställt och monstruöst ansikte som skulle kunna skrämma bort vem som helst. Skulle kunna, ja. Men Frank märker snart att han inte kan sluta tänka på Jenifer och han söker till slut upp henne på ett mentalsjukhus. Eftersom Jenifer är hemlös kommer Frank inte på någon annan lösning än att hon får stanna i Franks hus en natt eller två - Något som Franks fru och son inte tar alltför lätt på. Och värre blir det när Jenifers rovdjursliknande blodtörst vaknar och hon mumsar i sig familjens katt med tarmar och allt. Jenifer är inte så mycket för att prata heller utan kan hjälpligt kommunicera med gester och gnyende läten.

Snabbt och säkert börjar Franks tillvaro rasa i bitar - Inte tack vare Jenifers sexhunger, utan p.g.a. det lilla krux att hon råkar vara en köttätande demon som gärna tuggar i sig varma inälvor och utvalda kroppsdelar från diverse människor - Grönsaker duger inte för den här bruden! Franks familj packar och drar illa kvickt när Jenifer stannar längre än vad som säkert var planerat och Frank själv märker att han blir oåterkalleligt besatt av demontjejen...

Dario Argento har här tagit sig an ett för honom väldigt annorlunda projekt - "Jenifer" ingår först och främst i T.V.-serien "Masters Of Horror". Dessutom är den gjord för amerikansk kabel T.V. Och till råga på allt har Steven Weber (Som spelar Frank i filmen.) skrivit manuset efter en tecknad serie av Bruce Jones och Berni Wrightson. Tydligen hade serien en rejäl impact på Weber som ung och tack vare skaparen av "Masters Of Horror" (Mick Garris) fick han chansen att skriva manuset och dessutom spela huvudrollen.

Det är med blandade känslor man får ta emot "Jenifer". (Precis som filmens huvudperson.) Det den har emot sig är speltiden på knappt en timme. Här finns inte mycket plats för att skildra vansinnet som Frank hamnar i och man kan undra över hans agerande i kritiska och avgörande situationer samt varför han beter sig som han gör. I långfilmsformatet hade det möjligen fungerat bättre. Nu får man själv försöka klura ut vad som försiggår i Franks huvud och då märker man att storyn egentligen är fruktansvärt simpelt konstruerad och att en del är tomrum - Tomrum som hade kunnats användas till något vettigare om filmen hade fått vara en halvtimme längre. Man kan dessutom räkna ut slutet ganska tidigt. Som en typisk T.V.-serie, alltså...

Argentos stenhårda trademarks kan man ändå skymta här och var. Mannen kan regissera vad som helst och få det att se bra ut även med begränsade resurser - Det här ser ut som ett avsnitt i en tafflig T.V.-serie, men den känns däremot några snäpp annorlunda / bättre. Den har stundtals riktigt fin Splatter av genre-veteranerna Howard Berger och Greg Nicotero samt ett par väldigt vågade och heta sexscener. Hela konceptet med en kvinnlig demon med en omättlig sexuell aptit är något som säkert kan röra till det i skallen för tittaren. Jag tycker som vanligt att kontrasterna är intressantast - Erotik och äckel på samma gång. Just därför var det väl bra att Argento fick ta regispakarna - Han om någon kan få igenom detta med så säker hand och stansa in en handfull svårförglömliga intryck.

Här finns helt klart några subtila referenser till Argentos tidigare filmer som "Phenomena". T.ex. när de smått nerviga poliserna i början av filmen sitter i en bil och jagar en fluga. Det är typiskt Argento. Och som sagt regin - De svepande kameraåkningarna har fått läggas åt sidan, men man märker att kameran alltid är en del av handlingen och inte bara en statisk lins.

Sedan har ju Claudio Simonetti komponerat musiken till "Jenifer" och det är ju automatiskt en stämningshöjare. Det behövs sannerligen. Fotot lämnar en hel del att önska eftersom det är för kyligt och statiskt för att komma till sin rätt i en skräckfilm. (I ett rättegångsdrama hade det varit en annan sak.)

Trots bristerna är det ändå är det enbart kul att se Argento testa att regissera något så här pass udda. "Jenifer" fick givetvis censurproblem när den skulle visas på Showtime i U.S.A., men här i Sverige (Med Njutafilms som distributör.) är den ocensurerad och fin med allt Gore och Sleaze som t.o.m. gör T.V. bra!

Jag begriper för fan inte vart folk har fått det ifrån att Argento skulle ha tappat stinget...? (Men det är å andra sidan inte så mycket jag begriper...)

 



  

IDÉ : 76%


Idén var bra (Men inte unik.) - En T.V.-serie där en del av världens elit inom Horror får göra sitt eget avsnitt. Och Dario Argento är ju självskriven bland eliten...

  

STORY : 54%


...Och hans avsnitt blev också bäst (Och värst!), trots att Steven Webers manus är aningen förutsägbart. (Och twisten likaså.)

 
  

REGI : 85%


Argento är alltid Argento. Men han var född till att jobba inom långfilm - I T.V.-formatet känns det som att han inte kan ta ut svängarna ordentligt.

  

FOTO : 59%


Några fina bilder då och då med stämningsfull ljussättning, men på det hela taget ingen höjdare.

 
  

SKÅDESPELERI : 66%


Steven Weber är hyfsat godkänd i huvudrollen och Carrie Fleming gör sitt bästa i en roll utan dialog.

  

MUSIK : 72%


Bara en dag på jobbet för Simonetti.

 
  

TEMPO : 75%


På knappa 60 minuter måste tempot vara på topp hela tiden. Men det kan diskuteras om det verkligen är det.

  

ATMOSFÄR : 63%


Det finns allt. En del.

 
  

UTFÖRANDE : 61%


Relativt bra, men filmen hade mått bra av att vara en riktig spelfilm istället. Kort och gott - En mixad kompott av bra och mindre bra.

  

REPRISVÄRDE : 55%


Hur många T.V.-serier finns det med ett högt reprisvärde? "Masters Of Horror" är inte en av dem, men avsnitt som "Jenifer" höjer det naturligtvis.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Argento vågar prova på nya grejer hela tiden.

 
 

"Masters Of Horror" som koncept.

 
 

Saxarna jagar Argento vart han än går.

 
 
Väl godkänd, men inte för att vara en Argento-regisserad produktion.