The Killer Must Kill Again


• Luigi Cozzi • Italien / Frankrike • 1975 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• L´Assassino È Costretto Ad Uccidere Ancora


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• George Hilton
• Antoine Saint-John
• Femi Benussi
• Cristina Galbó
• Eduardo Fajardo
• Teresa Velázquez
• Alessio Orano


MANUS:

• Adriano Bolzoni
• Luigi Cozzi
• Daniele Del Giudice
• Patrick Jamain


FOTO:

• Riccardo Pallottini / Franco Di Giacomo


MUSIK:

• Nando De Luca


PUBLICERAD:

• 15 April 2006 - 22:20:39


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

The Killer Must Kill... And Get Some Sleep... And Lots Of Food...!

Sorgligt nog börjar man skönja ett mönster som blir tydligare och tydligare... För varje "bortglömd" Giallo-klassiker som man tar sig igenom, så börjar man så sakteliga förstå varför en rejäl bunt av dessa "klassiker" har blivit bortglömda från första början och varför man aldrig hör någon jämföra filmer som, i det här fallet, "The Killer Must Kill Again" med t.ex. "Tenebrae" - Det är mycket simpelt : En del av dem är så inåt helvete andefattiga och så makalöst korkade att världen nästan stannar.

Luigi Cozzi beslutade sig, precis som många av hans kollegor, för att göra minst en Giallo som bröt mot så många av genrens regler som möjligt.

Och gissa vad...?!

Det funkade sällan!

Kan man inte ens fläta ihop sina idéer ordentligt och konstruera en solid story av dem, så havererar hela skiten snart nog. Framförallt märks detta när man gradvis och snabbt tappar intresset för händelseförloppet... Och sitter man ändå kvar, så upptäcker man bara hur poänglös "belöningen" i slutet är.

Ja, jag vet att en del fans räknar "The Killer Must Kill Again" till en av höjdarna i genren, men... Ärligt talat... Någon gång får måttet vara rågat och råget vara måttat...

Den första galna tunnan som Cozzi hoppar i är att direkt visa vem som är mördaren - En totalt samvetslös, iskall, nästan omänsklig samt helt och hållet ointressant karaktär. (Spelad av Antoine Saint-John som ser ut att ha en del hälsoproblem milt uttryckt. Lite sömn och käk vore nog fan inte i vägen!) När filmen börjar är han i full färd med att sänka en bil + ett färskt mordoffer i en kanal. Hur han med en till synes reumatikers smidighet ens kan öppna en dörr är ett mysterium i sig.

Oturligt nog (För mördaren.) får Giorgio Mainardi syn på honom. Men istället för att gå till snuten med lite heta tips vill Giorgio att mördaren ska fixa hans fru så att han (Ja, Giorgio alltså.) kan få ärva hennes pengar.

På mordkvällen när Giorgio är och festar är det mera drag på bårhuset - Maken till segare uppbyggnad får man leta efter och de dyrbara minuterna bara tickar iväg... Argento hade kunnat göra den här biten mer spännande i sömnen. Nåväl, för att slippa hamna i koma ska jag inte redogöra vad som händer och hur det hela går till, men det är uppenbart att mordet på Mainardis fru är det som krävs för att handlingen ska kunna släpa sig vidare. Efter dådet lägger mördaren liket i bagageutrymmet på sin Merca - Som ett ungt par snor... Och så sätter mördaren efter dem genom att sno en annan bil... Hur mördaren kan veta exakt vilken väg paret tar förtäljer inte historien, men det förstör en bra bit av spänningen.

Polisen är snart på plats och misstänker att Mainardis fru har blivit kidnappad av ett riktigt klantarsle. Och medan snuten förhör Mainardi, så börjar de snart också misstänka att han döljer något...

Sedan bär det raka vägen till en snårig djungel av lam dialog, bedrövligt trista förvecklingar, korkat agerande och en upplösning som Cozzi inte får något som helst flyt i. För det första händer så lite när "Road Movien" (Som inte heller är speciellt engagerande.) är avklarad att det är svårt att ens hitta energi till ett litet axelryck. Våra hjältar (Det unga paret, alltså.) hamnar givetvis i mördarens klor, vilket leder till... Mycket lite och ingenting. Det är precis som om Cozzi ledsnade och märkte att det är omöjligt att bry sig om personerna i filmen... Finalen är också en enda lång gäspning, men vid det här laget har intresset sjunkit till noll. Sedan är det inte det minsta driv i berättelsen eftersom den måste fyllas ut med en massa scener som lika gärna kunde ha klippts bort. Det finns t.o.m. en hel parallell-"handling" som inte har någon som helst funktion förutom att irritera en och låta en inse att filmen snart är slut och att inget kan rädda den. Ändå är inte filmen ens 90 minuter lång... Varningsklockorna klämtar... Men räkna med att man får höra en massa usel dialog signerad Adriano Bolzoni. Underbart.

"The Killer Must Kill Again" bevisade i alla fall en sak - Att man visst kunde prångla ut vad för skit som helst och ändå kalla den för en Giallo. Skit är kanske för mycket att ta i. Det är ingen direkt dåligt gjord film. Cozzi visar givetvis att han kan regissera och skapa en del spänning / obehag. Synd bara att allt förr eller senare faller till marken. Och att minst 70 minuter av filmens speltid är antingen trist, meningslös eller både och.

 



  

IDÉ : 38%


Låt oss se... Vi har en mördare utan vare sig personlighet eller motiv, en handling som får plats i en parallellhandling och en intrig som rinner ut i sanden. Och detta ska föreställa en Giallo?

  

STORY : 48%


Intriger ska göra mycket i en film, men de ska inte rinna ut i sanden.

 
  

REGI : 83%


Långt över godkänt. Cozzi sköter sig bra bakom kameran.

  

FOTO : 67%


Inte för upphetsande.

 
  

SKÅDESPELERI : 82%


Några bra skådespelare som får brottas med hopplös dialog och handlingar som är nog för att idiotförklara de flesta av dem.

  

MUSIK : 51%


Jag har ett vagt minne av att det fanns något i den här kategorin, men...

 
  

TEMPO : 39%


De gånger filmen får luft under vingarna är inte många till antalet. Resten är segt som grisskit.

  

ATMOSFÄR : 70%


Scenerna som utspelas på natten är ganska så stämningsfulla.

 
  

UTFÖRANDE : 54%


Jag vet inte hur snabbt de hafsade ihop det här, men speciellt bra blev det inte. Men det blev ett bra sömnpiller.

  

REPRISVÄRDE : 28%


Glöm det... Sitter hellre och stirrar i ett mörkt rum i 86 minuter... Eller 40, då...
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Stämningen, skådisarna och några av scenerna är asbra...

 
 

...Men sedan börjar minsann det "asbra" ta slut.

 
 

Storyn är ungefär lika rafflande som den här recensionen.

 
 
Semi-Giallo som sänks av en rätt så otrolig story. (Läs: Otrolig på ett dåligt sätt.)