Horror Rises From The Tomb


• Carlos Aured • Spanien • 1972 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• El Espanto Surge De La Tumba


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Paul Naschy
• Emma Cohen
• Víctor Alcázar
• Helga Liné
• Betsabé Ruiz
• Luis Ciges
• Julio Peña
• María José Cantudo
• Juan Cazalilla


MANUS:

• Paul Naschy


FOTO:

• Manuel Merino


MUSIK:

• Carmelo A. Bernaola


PUBLICERAD:

• 6 April 2006 - 00:18:32


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Efter att kristendomen spred sig som en pest över Europa fick man inte:

1) Vara varken häxa eller häxmästare.

2) Tycka att Satan var rätt så tuff.

3) Äta kött från de levande och / eller de döda.

4) Dricka blod och / eller offra människor.

5) Utöva svart magi.

6) Ha skoj.

En kille vid namn Aleric Du Armand (Paul Naschy) och hans fru Mabille (Helga Liné) blir avrättade av några som har något emot att paret gjort sig skyldiga i alla fall till fem av ovanstående punkter. (Fast vem vet om de inte hade skoj på vägen till "rättegången" också?) Men innan de blir upphängda och köttade hinner de slänga ur sig lite prima förbannelser som ska drabba deras banemäns släkt rätt så länge framöver - I alla fall en bit in på 70-talet.

Och där utspelas filmen.

Under en seans kontaktar ett medium Alerics ande som säger var han är begravd och att han inte kan få någon ro i sin grav. Aleric säger det inte rakt ut, men tänker nog (Han har ju haft ett par århundraden på sig att klura på ett och annat.) att någon kommer att få se på fan när han väl får chansen. Hugo Du Armand (Också Paul Naschy.) och hans polare / filmens huvudpersoner får den lysande idén att gräva upp Alerics huvud, förena det med resten av kroppen och på så sätt se till att förbannelsen hävs. Några av de inblandade är nämligen släkt på långt håll med de köttskallar som avrättade Aleric och Mabille. Så förbannelsen måste alltså hävas så snart som möjligt.

Blir det så, tror ni? I en film som heter "Horror Rises From The Tomb"?

Ut på landet bär det av och problemen börjar med en gång - Våra "hjältar" smäller med Mercan rakt in i ett berg, träffar på ett par galna och blodtörstiga lantisar (Som köper deras kvaddade kärra.) samt, tids nog, en och annan återuppväckt Zombie som brukar ha en tendens att dyka upp när börjar gräva i gamla gravar från 1400-talet. (Tror de verkligen att det är idiotsäkert?)

"Horror Rises From The Tomb" börjar rätt så småsegt, men när väl gravplundringarna är avklarade och någon börjar hacka ihjäl huvudpersonerna med en skära, så vet man att man är i någorlunda gott sällskap. Naschy skrev enligt uppgift manuset på nolltid och lyckades ändå få med tillräckligt med bra grejer så att man inte hinner falla i koma. Givetvis är handlingen något sanslös och människorna agerar väl inte alltid så förnuftigt i alla situationer, men i just sådana här filmer är det bara rätt så charmigt. Under tiden kan man alltid roa sig med att pricka av alla klyschor och skrämselmetoder som man sett lite väl många gånger förut - Det är ganska så lätt att räkna ut när de kommer. Man får så klart lite Splatter och naket på köpet - Det är självskrivet - Men det tar verkligen bra länge innan det börjar hända riktiga grejer. Ingen hämndlysten 1400-tals Zombie med självrespekt stiger upp ur sin grav utan att suga blod och mumsa på lite kött från färska lik. Och kan man även väcka upp frugan i samma veva, så varför inte?

Carlos Aured (Som gjorde den betydligt bättre "Blue Eyes Of The Broken Doll" efter den här.) verkar inte vara helt hundraprocentigt bekväm med Naschys manus. På något sätt känns det som om filmen kunde ha blivit mycket tajtare och mer stämningsfull än vad den redan är. Naschy började själv regissera skräckrullar ett par år senare efter att "Horror Rises From The Tomb" spelades in, men han fortsatte även med skådespelandet, manusskrivandet och producerandet. Och så låter ju inte "Spaniens svar på Vincent Price" som en helt skamfylld "titel", direkt.

Musiken till "Horror Rises From The Tomb" är inte mycket att komma med och består av lite creepy kyrkorgelslingor, men de känns rätt malplacerade för det allra mesta - Antingen låter de för glada eller... För fantasilösa... Det är kanske två eller tre trudelutter och de återkommer ständigt.

"Horror Rises From The Tomb" kan ses som ett litet toleranstest för spansk horror. Orkar man bara sitta igenom den första halvan av filmen, så är allt frid och fröjd. För... Det blir bättre sedan... Däremot är berättarstilen ganska fragmenterad och det kan vara svårt att ta till sig medan man försöker koncentrera sig på handlingen - Särskilt när det händer hur mycket som helst en minut och absolut noll under de kommande fem-tio. Men när skräcken väl har stigit upp från gravvalven, så är stämningen på topp och man bryr sig egentligen inte om filmen råkar ha några brister här och var. (De sista 20 minuterna är sannerligen godis för alla som älskar suveränt mysko lågbudget Horror.)

Och då ligger väl bara saker och ting rätt så bra till?

 



  

IDÉ : 86%


Det märks att Paul Naschy alltid haft bra upplägg för minnesvärda horrorklassiker...

  

STORY : 73%


...Men de räckte inte över mållinjen precis alla gånger.

 
  

REGI : 78%


Aningen stel och icke närvarande på sina håll och kanter.

  

FOTO : 65%


Inget som direkt får en att tappa varken hakan eller andan. Men det funkar rätt bra med de miljöer som finns.

 
  

SKÅDESPELERI : 80%


Naschy i hela tre olika roller. Och så ett gäng som förmodligen gör sitt bästa.

  

MUSIK : 37%


Den där envetna orgelslingan går en på nerverna efter ett tag.

 
  

TEMPO : 70%


Halvseg, lite seg och inte seg. Men aldrig sövande trist.

  

ATMOSFÄR : 76%


Allt sitter där det ska utan krusiduller.

 
  

UTFÖRANDE : 78%


En del människor jobbar bäst med begränsade resurser. "Horror Rises From The Tomb" är inget annat än ett bra exempel på detta.

  

REPRISVÄRDE : 74%


Ett måste för alla Paul Naschy-fans, men han har medverkat i avsevärt bättre rullar.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Som vanligt gör stämningen mycket av det braa jobbet.

 
 

Jacinto Molina x 3 är inte Molina tre gånger för mycket.

 
 

För Satan kunde de göra mycket, men inte byta notblad.

 
 
Ingen kultförklarad rulle utan orsak.