Your Vice Is A Locked Room And Only I Have The Key


• Sergio Martino • Italien • 1972 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Tuo Vizio È Una Stanza Chiusa E Solo Io Ne Ho La Chiave


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Edwige Fenech
• Anita Strindberg
• Luigi Pistilli
• Ivan Rassimov
• Franco Nebbia
• Riccardo Salvino
• Angela La Vorgna
• Enrica Bonaccorti
• Daniela Giordano
• Ermelinda De Felice
• Marco Mariani
• Nerina Montagnani
• Carla Mancini
• Dalila Di Lazzaro


MANUS:

• Adriano Bolzoni
• Ernesto Gastaldi
• Luciano Martino
• Edgar Allan Poe
• Sauro Scavolini


FOTO:

• Giancarlo Ferrando


MUSIK:

• Bruno Nicolai


PUBLICERAD:

• 18 Mars 2006 - 21:45:55


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009----------10-
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Your Vice Is A Locked Room And Only I Have The Key... And I Also Have Edgar Allan Poe´s Black Cat As Well...

Ja, alltså... Vad fan tänkte de på? Att först se till att storyn om det alkoholiserade prakt-rövhålet Oliviero Rouvigny kommer igång och flyter på som smort ända tills de får för sig att "twista" till upplösningen genom att sno allt rakt upp och ned från "The Black Cat". "The Black Cat"...! Inte tal om att maskera det på något sätt heller. Jag är ledsen, men det sabbar för mycket av helhetsintrycket. Någon tycker säkert att det här var en strålande idé eftersom det är så väl integrerat med de dominoeffekt-liknande intrigerna, men då får man verkligen inte ha läst Poes novell eller sett någon av filmatiseringarna innan.

Ja, man tror nästan inte det är sant...

Nåväl.

Oliviero (Luigi Pistilli) är en stenhårt supande författare med karriären bakom sig. Han bor tillsammans med sin fru Irina (Anita Strindberg) i ett slott. När han är onykter brukar han spöa Irina och när han är åt det nyktra hållet försöker han ragga upp alla kvinnor han träffar på, t.o.m. sin systerdotter Floriana (Edwige Fenech) som en dag kommer och hälsar på. Floriana märker ganska snart att Oliviero är på god väg att balla ur. (Vill man verkligen få honom att vackla ska man fråga om han sov tillsammans med sin morsa i samma säng.) Ja, Oliviero är till råga på allt även hårt fixerad vid sin nu döda mor. Hon har fortfarande ett så starkt inflytande på honom att man kan tro att hon fortfarande lever och att hon när som helst äntrar scenen. Att en snubbe som Oliviero direkt hamnar överst på topplistan över mordmisstänkta när en ung kvinna får halsen avskuren kommer inte som en blixt från en klar himmel direkt. Särskilt inte eftersom han kände henne.

Via några ytterligare oväntade händelser råkar det andra mordoffret bli hembiträdet på Rouvignys slott. Sedan är en redig soppa igång där man snart märker att inte en enda person i soppan verkar ha rent mjöl i påsen. Handlingen i "Your Vice Is A Locked Room And Only I Have The Key" är fullkomligt packad med lurendrejerier, mord och dubbelspel... Men så finns där den svarta katten Satan... Trots den osannolika skruven som nästan vrider nacken av sig själv, kan man inte komma ifrån att slutet är "The Black Cat". Man måste givetvis börja fundera över varför man valt att inveckla handlingen på det här sättet. Hade det inte räckt med det som fanns? Blev handlingen så snabbt svagare och svagare mot slutet att de fyra författarna nödvändigtvis var tvungna och klämma till med något så vansinnigt?

Givet fungerar de här enkla och fula knepen över all förväntan, men det finns ändå en parallellhandling som leder rakt in i en återvändsgränd. Vissa fällor som några av de inblandade leder varandra i är hisnande långsökta och vansinnigt konstiga. Ibland är sådant här till en fördel och ibland är det bara i vägen. Problemet är att det är en hårfin marginal vad som avgör när det klickar eller ej. "Your Vice Is A Locked Room And Only I Have The Key" (Vilken bångstyrig titel, sedan då.) har ändå väldigt mycket som klickar - Det kan man inte säga något om. Regin har Sergio Martino som vanligt total koll på och fotot är tidstypiskt och precis så som man vill att det ska vara, men efter att ha sett filmen förstår man varför "The Case Of The Scorpion´s Tail" och "Torso" alltid nämns som Martinos främsta filmer och varför den här ofta "glöms bort".

Filmen, som jag inte orkar skriva titeln på många gånger till, har även oväntat bra skådisar i tre största rollerna - Jag gillade verkligen Edwige Fenech i "All The Colors Of The Dark" där hon hade huvudrollen. I en mindre roll som här är det som om hon inte riktigt "får plats". Anita Strindberg som den plågade hustrun är klart starkast och otroligt lätt att fatta sympati för. D.v.s. raka motsatsen till Luigi Pistillis karaktär som man vill att det ska gå så dåligt det bara kan för.

"Your Vice Is A Locked Room And Only I Have The Key" är en av de Gialli som håller sig utanför dess ramar så mycket som möjligt. Det finns några avgörande etapper i varje akt som gör att filmen blivit allmänt "känd" som just en Giallo, men det är mycket som hamnar i ordinärt Horror- och thriller-territorium. Men räkna även med några relativt slafsiga mord... Och lite klurigheter som kanske inte ens självaste Sherlock Holmes hade gäspat åt...

Det kanske är en riktig Giallo, trots allt...

 



  

IDÉ : 88%


Så galen och halsbrytande att den nästan fungerar till fullo... (T.o.m. med det vansinniga "The Black Cat"-slutet.)

  

STORY : 65%


...Men det är nära att handlingen kollapsar in över sig själv p.g.a. alla underliga eskapader. Ett par saker borde utforskats betydligt närmare och några grejer borde de ha skitit i helt och hållet.

 
  

REGI : 96%


Av toppklass. Kanske t.o.m. bättre än filmen förtjänar.

  

FOTO : 83%


Klart godkänt av Giancarlo "All The Colors Of The Dark" Ferrando.

 
  

SKÅDESPELERI : 84%


Inga konstigheter. Edwige Fenech borde ha fått en bättre karaktär, bara.

  

MUSIK : 73%


Bruno Nicolai i farten. Inga av hans bättre kompositioner finns här, men de är bra och varierade nog för att man inte ska störa sig på någon av dem.

 
  

TEMPO : 92%


Jämnt och stadigt, förutom parallellhandlingen i mitten som slöar ned filmen något.

  

ATMOSFÄR : 85%


Tajt som bara den för det mesta. Bara en gång undrar man vem fan som bytte kanal till någon unken "Motocrosstävlingar vi minns"-sportkrönika utan att man märkte något.

 
  

UTFÖRANDE : 82%


Ibland känns det som om ett par viljor för många har dragit åt olika håll för att filmen ska bli klar.

  

REPRISVÄRDE : 60%


Se den igen...? Ja... Någon annan gång...
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Så många bra idéer...

 
 

Edwige Fenech är så klart ett förmildrande drag.

 
 

Alltså - Förlåt att jag mal på om det här, men... "The Black Cat", gubbar...?!

 
 
Filmen följer åtminstone Giallo-formeln. Och det är ju redan hälften vunnet p.g.a. det.