The Case Of The Scorpion´s Tail


• Sergio Martino • Italien / Spanien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Coda Dello Scorpione


SPELTID:

• 90 min.


MEDVERKANDE:

• George Hilton
• Anita Strindberg
• Alberto De Mendoza
• Ida Galli
• Janine Reynaud
• Luigi Pistilli
• Tom Felleghy
• Luis Barboo
• Annalisa Nardi
• Tomás Picó


MANUS:

• Ernesto Gastaldi
• Eduardo Manzanos Brochero
• Sauro Scavolini


FOTO:

• Emilio Foriscot


MUSIK:

• Bruno Nicolai


PUBLICERAD:

• 17 Mars 2006 - 13:01:35


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

När Kurt Baumer flyger iväg till Japan och hans plan exploderar i luften och det dessutom kommer fram att han för ett år sedan tecknade en livförsäkring på en miljon dollar, så börjar Skumma Klubben intressera sig för Kurts änka Lisa - Som i sin tur har en älskare. (Med ett motiv som omedelbart är så solklart att ingen privatdeckare som är äldre än tolv år ens skulle börja misstänka honom.) Och snart dyker även en gammal bekant och numera en "Fem silar om dagen"-knarkare upp och pressar Lisa på pengar. Skumma Klubben häckar redan i buskarna och tar foton när pengar lite ofrivilligt byter ägare.

Knarkargubben berättar nämligen att han har ett gammalt brev från Lisa där hon skriver att hon vill bli av med sin man. Brevet är ca. ett år gammalt (Aha!) och är därför inte ett alltför luddigt motiv för att spränga ett plan. Om några dussin passagerare ryker på köpet - Än sen då? Lisa går med på att betala snubbens knark i gengäld mot att hon får brevet, men snart nog får han lite kallt stål i magen. Lisa tar det hela med ro och beslutar sig för att åka till Grekland för att lösa ut arvet efter Kurt.

Försäkringsbolaget i London skickar Peter Lynch efter Lisa för att utreda fallet eftersom det verkar lite för bra för att vara sant för Lisas del. Lynch hinner inte bli speciellt uttråkad innan någon försöker hugga skallen av honom med en yxa. Och Lisa, som direkt genomskådar Lynch och vad han jobbar med, har redan blivit en måltavla för någon som gärna vill bli en mille rikare. En miljon dollar i kontanter är trots allt inte omöjliga att lägga sina svarta handskar på.

Situationen är som klippt och skuren för en växande härva av mord, bedrägerier och utpressningar samt en deckargåta som bara en Giallo av toppkvalitet kan leverera. Sergio Martino prickar in alla rätt med "The Case Of The Scorpion´s Tail". Villospåren är många och bra och Martino lyckas göra de mest oväntade 180-graderssvängarna i handlingen utan att det blir förvirrande. Även om twisten i slutet saknar bl.a. Argentos finess och stil i filmer som "Deep Red" och "Four Flies On Grey Velvet", så känns den inte tagen ur luften. Fram tills dess är storyn väldigt engagerande och suger in en med en magnetisk kraft. Martino balanserar thriller-momenten väl med antingen andningspauser i de exotiska miljöerna eller bygger upp ren och skär terror som slutar med lite prima blodstänk.

Den rutinerade Giallo-författaren Ernesto Gastaldis manus är tyvärr inte helt utan svagheter och det hindrar filmen från att få högsta betyg. Det finns några få avgörande saker som inte får en "rättvis" förklaring, och att lämna ett par såpass viktiga detaljer i mörkret kan tyda på att härvan kanske blev för trasslig att reda ut och att realismen då hade blivit lidande. Förklaringen som sådan är det inget fel på, men den går inte riktigt hand i hand med det man bevittnat tidigare och redan fått klart för sig en gång.

Nu kan man ju inte hänga upp sig för mycket på dessa få ögonblick - "The Case Of The Scorpions Tail" är ju en så otroligt spännande och välgjord film annars. Martino experimenterar med kameratrick som passar situationerna som handen i handsken och tar väl vara på London- och Atenmiljöerna. Filmen är gjord under Martinos karriärtopp när han på allvar konkurrerade med sina landsmän inom samma bransch. Då tillät fortfarande genren utsvävningar hit och dit - Några av dem höjde ribban och några ledde till magplask. Martinos film är ljusår från ett magplask och jag kan tänka mig att en del regissörer hämtade inspiration från hans Giallo-serie. Inte att förglömma - Bruno Nicolai, som ett tag kunde mäta sig med Morricone själv, skrev också finfin musik till filmen.

I högen skådespelare hittar vi veteranen George Hilton som dyker upp 20 minuter in i filmen och blir huvudrollsinnehavaren. Precis som i "All The Colors Of The Dark" spelar han en typ som man har svårt att fatta någon som helst sympati för. Hans karaktär är svår, om inte omöjlig att lita på och det känns som om han döljer lite väl mycket och ljuger så fort han öppnar truten. Inte nog med att han passande nog jobbar för ett försäkringsbolag - Han gör verkligen ingenting för att man ska börja heja på honom. Då är nästan poliserna roligare. Och de har inte ens Peters träskallehumor.

Men så har vi blickfånget-- Nej, blick-superklistret Anita Strindberg i den kvinnliga huvudrollen... Djävlars skymning vilka naturligt vackra tjejer moder Jord tillverkar... Det här är tidigt 70-tal och då fick kvinnorna se ut som kvinnor utan att någon jävel gnällde. Naturlig utstrålning och skönhet räcker långt även om Strindberg inte är världens bästa skådespelerska eller att hennes roll i "The Case Of The Scorpions Tail" inte är bättre. Men hon hjälper till att göra filmen extra minnesvärd.

"The Case Of The Scorpions Tail" kan rekommenderas till nästan vem som helst. Som en introduktion till genren fungerar den också bra och då har man kanske inte samma höga förväntningar på halsbrytande twists som man kanske har om man börjar med "Deep Red". (Det är tydligen omöjligt att nämna någon annan Giallo utan att blanda in den.) Allt annat har den - Snygga tjejer, svarta handskar och vassa vapen.

Saker som gör livet värt att leva.

 



  

IDÉ : 96%


Idétorkan inom Gialli är långt, långt borta år 1971. Och här märks den definitivt inte av.

  

STORY : 95%


En enkel intrig som ständigt blir mer och mer invecklad. En bättre slutkläm hade gjort filmen till ett mästerverk.

 
  

REGI : 97%


Martino trixar vidare och skapar samtidigt sin egen stil. Det är inte många som klarar av det med "hedern" i behåll.

  

FOTO : 95%


Ännu ett exempel på att Gialli ofta är filmkonst i ordets sanna bemärkelse.

 
  

SKÅDESPELERI : 73%


Anita Strindberg är vacker som en sommardag. På skådespelar- och skådespelerifronten är det annars jämnt. Och rejält medelmåttigt.

  

MUSIK : 83%


Bra gjort, Bruno. Riktigt bra...

 
  

TEMPO : 96%


Fallet med skorpionens svans snor ens uppmärksamhet inom loppet av några minuter och sedan finns det ingenting som stoppar handlingen. [Lam liknelse om giftet i gadden borttagen.]

  

ATMOSFÄR : 93%


Som ett levande vykort från 70-talet. Det är bara att njuta så länge det varar.

 
  

UTFÖRANDE : 93%


Man kan "alltid" "lita" på Martino. Och "The Case Of The Scorpions Tail" är kort och gott en genomlyckad rulle.

  

REPRISVÄRDE : 91%


En gång om året kan man gott och väl se filmen. Och den har åldrats overkligt väl.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Kombon Sergio Martino och Ernesto Gastaldi.

 
 

Man vet vad man får, turligt nog.

 
 

Upplösningen är inte lika genialisk som resten av filmen.

 
 
En solid rökare från en era då Giallo var som bäst.

RECOMMENDED CINEMA