Cattive Inclinazioni


• Pierfrancesco Campanella • Italien • 2003 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Bad Inclination


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Guido Berti
• Florinda Bolkan
• Elisabetta Cavallotti
• Rosaria De Cicco
• Franco Nero
• Antonio Petrocelli
• Eva Robin´s
• Elisabetta Rocchetti
• Giuseppe Simonelli
• Massimo Tellini
• Mirca Viola


MANUS:

• Pierfrancesco Campanella
• Gianluca Curti
• Enzo Gallo


FOTO:

• Giovanni Ragone


MUSIK:

• Alberto Antinori


PUBLICERAD:

• 12 Mars 2006 - 11:35:15


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Giallon på 2000-talet är en udda företeelse. Den har inte bara branschen emot sig utan även majoriteten av publiken. Det verkar, som mycket annat, vara trendrelaterat. Men det finns några få eldsjälar som innerligt skiter i vad som är inne och gör sitt yttersta för att hålla Giallon vid liv. Sedan finns det de som tycker att genren dog ut någon gång på 70-talet, vilket är lika korkat som att säga att vilken genre som helst inte kan förnyas eller förbättras.

Men då och då händer det att:

A) Någon gör en Giallo.

B) Den blir omedelbart sågad eftersom den bokstavligt talat inte är:

1) Deep Red

2) Tenebrae

Skitenkelt. Inget får ju tillåtas vara bra nog för att en "död" genre ska ha chansen att kunna återuppstå.

Pierfrancesco Campanellas "Bad Inclination" a.k.a. "Cattive Inclinazioni" är en av de 2000-tals Gialli som har blivit utsatt för kulsprutesnabb kritik här och var. Filmen är en starkt medveten hyllning till Argentos och Bavas tidiga filmer och lyckas med gott resultat att återskapa precis den sortens atmosfär som var typisk för den tiden. Det blir en märkligt charmig kollision och det enda som blir en påminnelse om tjugohundratalet är att så klart teknologin - Mobiltelefoner och datorer med Windows XP. Men storyn har mycket som sätter myror i skallen på en och t.o.m. mördaren håller stilen - Svarta handskar och ett originellt vapen - En triangelformad stållinjal!

Filmen drar igång med ett villospår och det första offret är en kvinna som blir nedhuggen i sin lägenhet. De omänskligt taskigt dubbade poliserna är snart på plats och-- Nej... Jag återkommer till det lite längre ned, men jag måste säga att den som uppfann dubbningen borde få så många sparkar på testiklarna att de blir som handbollar... Gärna levererade av en väldigt stark häst...

Mordet får en ganska hård mediabevakning och det blir inte mindre intressant när nästa offer hittas - I samma hus. Och i det träffar vi några skumma typer - En avdankad sångerska (Som är fast i 80-talet och som via sin älskarinna har fått chansen till en comeback.), en något instabil snubbe som såg sin farsa ta livet av sig när han var liten (Ja, inte farsan alltså.), en döende konstnär / lärarinna som betalar en av sina gamla kvinnliga elever att mörda henne, en f.d. polis som har blivit tokig och predikar om att brottslingar måste börja brinna i Helvetet, samt några till. Det är ett milt förvirrande pussel av incidenter som leder i ganska oväntade riktningar.

Precis som det ska vara, så är inte mördarens motiv annat än diffust tills saker börjar falla på plats och några av de misstänkta själva blir offer. Ändå blir det aldrig lätt att gissa hur parallellhandlingarna hänger ihop med varandra. Det finns några som retar sig på det här sättet och jag kan tänka mig att slutet i "Cattive Inclinazioni" går mer än en tittare på nerverna. Campanellas "hyllnings"-Giallo är inte bara en rätt så blodig sådan, utan har samtidigt lite kritik mot massmedierna som gör kändisar av kriminella eller vinklar nyheter så att allmänheten får en skev bild av något som har hänt.

Giallo-fans vet väl annars på ett ungefär vad som gäller och det är för övrigt svårt att begripa hur något i "Cattive Inclinazioni" skulle kunna vara till en nackdel. Den är stilfullt och säkert regisserad, har fin atmos, några splattiga stållinjal-mord och ett knepigt persongalleri. Campanella såg till att få med sig några stjärnor från "förr" - Florinda Bolkan och Eva Robin´s i större roller och självaste Franco Nero i en liten, men udda biroll.

Nej, "Cattive Inclinazioni" håller måttet utan att spåra ur för mycket. Det enda som alltså är riktigt djävulskt risigt, och som inte ens är Campanellas fel, är den engelska dubbningen. Vi pratar inte bara om dåligt inlästa repliker, utan det här är bortom allt som de mänskliga sinnena kan ta till sig - Det är omöjligt att föreställa sig hur de som dubbade replikerna hade kunnat framföra dem med mindre inlevelse. De måste ha anlitat gräddan av de mer opersonliga typerna som läser in meddelanden på telefonsvarare hos olika myndigheter. Katastrofalt. Sådant här är alltid svårt att ignorera då dialogen är så viktig, så om du får möjlighet att se filmen på italienska - Gör det. (Även om du på köpet måste få en rostig potatisskalare inkörd i en infekterad böld.) Jag kan ändå lova att det italienska original-ljudspåret inte på något sätt kan vara mer outhärdligt.

Spana in lite task-charmig CGI också - En snubbe ser ut att ha blodiglar i halspulsådern, och de skuttar glatt ut ur det gapande såret när han får halsen avskuren.

 



  

IDÉ : 79%


En Giallo med 70-talskänsla - Fast gjord så sent som 2003. Tur att det inte är hippt, för då hade det tveklöst blivit bedövande ointressant.

  

STORY : 74%


Klurig, halv udda och kanske t.o.m. något irriterande. Men aldrig tråkig.

 
  

REGI : 88%


Inget att klaga på. Campanella vet hur man skapar spänning och väljer rätt kameravinklar.

  

FOTO : 85%


Färgglatt och klatschigt så det räcker och blir över. (Och när har Rom som stad inte sett läcker ut?)

 
  

SKÅDESPELERI : 84%


Man kan inte låta den kriminellt vedervärdiga engelska dubbningen gå ut över betyget.

  

MUSIK : 56%


Rätt så intetsägande för det mesta.

 
  

TEMPO : 79%


Det är innehållsrika 97 minuter.

  

ATMOSFÄR : 81%


Giallon dit 70-talet flydde... Och överlevde!

 
  

UTFÖRANDE : 76%


Förväntar man sig ett mästerverk blir man nog besviken. Gör man inte det, så blir man kanske t.o.m. nöjd.

  

REPRISVÄRDE : 72%


Jodå. Det skulle inte ta emot att se om den här...
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

70-talskänslan är snyggt återskapad.

 
 

Ett tappert försöket att återuppväcka Giallon igen.

 
 

Hmm...

 
 
I något parallell-universum överlevde uppenbarligen Giallon.