The Black Cat


• Lucio Fulci • Italien • 1981 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Gatto Nero


SPELTID:

• 88 min.


MEDVERKANDE:

• Patrick Magee
• Mimsy Farmer
• David Warbeck
• Al Cliver
• Dagmar Lassander
• Bruno Corazzari
• Geoffrey Copleston
• Daniela Doria


MANUS:

• Lucio Fulci
• Edgar Allan Poe
• Biagio Proietti


FOTO:

• Sergio Salvati


MUSIK:

• Pino Donaggio


PUBLICERAD:

• 18 Februari 2006 - 10:22:04


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx-9
2009--9---------
2010--8-------8-
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Black Cat, The : EC Entertainment Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 
  

Edgar Allan Poe är min andra favoritförfattare genom åren. (Tvåa efter H.P. Lovecraft.) Det är omöjligt att glömma intrycken från novellen "Metzengerstein" som bl.a. finns i Barbro Werkmästers "Nya Spöktimmen" - En bok som flitigt lånades på mellanstadiet och som faktiskt lade grunden till hela intresset för Horror. Poes noveller brukar också vara mer tacksamma och lättåtkomliga att omarbeta till manus och filmatisera än många andra författares verk. Dessutom är många av dem relativt trogna sina förlagor. "The Black Cat" med Lucio Fulci bakom spakarna hör inte till en av dem, men den är å andra sidan "fritt efter" Poes knappt sju sidor långa novell.

Platsen är en liten by på den engelska landsbygden. Den oerhört bittra Robert Miles är byns medium och kan därför kommunicera med döda eller hitta försvunna personer om någon bara ger honom en ägodel från den försvunna personen. Miles brukar också smyga omkring på kyrkogården och spela in anderöster, bl.a. från en snubbe som dog i en trafikolycka. (Han åkte ut genom vindrutan och fick skallen barbecuad när bilen började brinna. - En taskig start på den veckan, och denna händelse inleder även filmen.) Det var bara en av många märkliga olyckor som senare inträffar i byn. En annan kväll är det en full kille som ramlar rätt ned på några armeringsjärn efter att ha blivit skrämd och riven av en svart katt. Med andra ord är det allt läge att kalla på Scotland Yard detektiven Gorley. (David Warbeck - The one and only.) Gorley kommer till byn, men han behöver en fotograf för brottsplatsundersökningarna. Det får bli hobbyfotografen Jill, som snart börjar misstänka att Miles på ett indirekt sätt har något att göra med olyckorna. För det är väl ingen tlilfällighet att hans katt alltid stryker omkring där det händer konstigheter?

Dödsolyckorna avlöser varandra och Jill börjar snoka vidare runt Miles. Han verkar mycket riktigt ha en telepatisk kontakt med katten, som då och då anfaller och klöser honom ganska ordentligt. Miles säger vid ett tillfälle att katten kommer en dag att bli hans död, och han försöker bli av med den på olika sätt. (Förgiftning och hängning, t.ex.) Handlingen gör sedan några riktigt fina twists och man sitter spänt och väntar på upplösningen. Och det kommer verkligen ett kanonbra slut som i alla fall påminner lite om Poes novell.

Tyvärr räknas "The Black Cat" ofta till en av Fulcis "mellanfilmer". Han gjorde den tydligen som en gentjänst till producenten, men när man väl ser filmen inser man att den har allt som gör The Big Fs filmer så unika - Nämligen atmosfären, den klaustrofobiska skräcken, Sergio Salvatis foto... Och självklart, som en smärre men alltid viktig detalj - Ögon i närbild för att visa människors (Och kattens!) känslor. Allt detta känner man igen trots att det här är rätt så många mil från likmaskstormarna i Dunwich och helvetesportarna som leder till "The Beyond". Detta bevisar bara att Fulci skapade något helt eget inom en väldigt förutsättningslös och odefinierbar genre.

Det finns ändå en lång rad scener som verkligen bär en mästares signatur - T.ex. när ett ungt par blir inlåsta i ett skjul och syret sakta men säkert tar slut. Eller när Miles pratar med sin katt och stämningen mellan dem försämras. Men just för den här storyn är Olde England perfekt - Dimmiga kyrkogårdar, gamla torn, gotiska hus, kryptor och tunnlar är aldrig fel. Och så börjar och slutar filmen så fint med den svarta katten smygandes omrking till tonerna av ett otroligt vackert stycke av Pino Donaggio.

Fulci och teamet är i riktigt fin form. De fick även med sig några skådisar från andra Fulci-filmer, bl.a. David Warbeck och Al Cliver. Och så Daniela Doria som alltid råkar illa ut i Fulcis värld - Är det inte vassa rakblad ena gången eller matsmältningssystemet som kommer ut ur munnen på henne, så är det kvävningsdöden som gäller.

Och så har vi en sådan sagolik tur att vi får se skönheten Dagmar Lassander i en (alltför) liten roll. Hon har som vanligt en sällsynt närvaro i sina scener. (Och när hon ser förkrossad ut, så vill man bara krama om henne.)

Riktigt bra är "The Black Cat" ändå och en "okänd" pärla inom Gothic Horror. Leta inte efter blodfontäner eller inälvor som hänger lite här och var. Men skippa den inte enbart för att den hamnat i skuggan av "The Beyond" och "Zombie Flesh Eaters".

 



  

IDÉ : 75%


Tro det eller ej - Det behövs inte ett helt dussin Edgar Allan Poe-filmatiseringar baserade på en och samma novell...

  

STORY : 86%


...Men den här är nog bäst av dem alla.

 
  

REGI : 88%


Ännu ett jobb väl utfört av gamle Fulci.

  

FOTO : 87%


Den Engelska landsbygden är lika vacker som alltid.

 
  

SKÅDESPELERI : 95%


Filmen är totalt packad med suveräna skådisar.

  

MUSIK : 84%


Bra och stämningsfull musik av Pino Donaggio, men aningen mer variation hade inte skadat.

 
  

TEMPO : 85%


Inga transportsträckor även om tempot stundtals är lite hackigt.

  

ATMOSFÄR : 91%


Felfri. Och lite till.

 
  

UTFÖRANDE : 90%


En av de mer underskattade filmerna i Fulcis filmografi.

  

REPRISVÄRDE : 79%


Som Fulci fan måste (Ja - Måste!) man i alla fall ha sett den. Men den kan ses flera gånger.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Fulci visar än en gång sin mångsidighet.

 
 

I högen med "Black Cat"-filmatiseringar står den här ut rejält.

 
 

Det här är inte är den mest kända "Black Cat"-filmatiseringen fast den borde vara det.

 
 
Lucio Fulci - När man behöver filmatisera Poe.

RECOMMENDED CINEMA