The House That Dripped Blood


• Peter Duffell • Storbritannien • 1970 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 96 min.


MEDVERKANDE:

• Christopher Lee
• Peter Cushing
• Nyree Dawn Porter
• Denholm Elliott
• Jon Pertwee
• Joanna Dunham
• Joss Ackland
• John Bennett
• Geoffrey Bayldon
• John Bryans
• Robert Lang
• Hugh Manning
• Richard Coe
• Wolfe Morris
• Jonathan Lynn
• John Malcoln
• Winifred Sabine
• Carleton Hobbs
• Bernard Hopkins
• Chloe Franks
• Tom Adams
• Ingrid Pitt


MANUS:

• Robert Bloch
• Russ Jones


FOTO:

• Ray Parslow


MUSIK:

• Michael Dress


PUBLICERAD:

• 5 Februari 2006 - 23:03:10


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Två av Amicus och Hammers guldgossar, Peter Cushing och Christopher Lee, återvänder i Amicus episodfilm "The House That Dripped Blood" tillsammans med flera andra kända horrorveteraner. Konceptet med kortfilmerna-i-huvudfilmen var så lyckat i bolagets första antologi, "Dr. Terror´s House Of Horrors", att de använde receptet ett par gånger till. Man kan säga att den här blev mest stabil på många sätt, främst tack vare alla mysiga "Twists ´n Turns". (Som ju blev Amicus varumärke.) Att Robert Bloch skrev hela filmen gjorde ju inte saken sämre direkt. Tvärtom.

Detektiv Holloway från Scotland Yard ska ta reda på vart skräckfilmsstjärnan Henderson tagit vägen, då man tror att det är något skumt med hans försvinnande. Henderson bodde i ett gammalt hus som haft tre olika ägare på väldigt kort tid. Inte så att ägarna upptäckte att huset var skit, utan för att de råkade ut för en massa missöden av dödlig karaktär. Det är de olika ägarnas berättelser som är episoderna i filmen.

I den första delen är det författaren Charles Hillyer som flyttar in med sin fru Alice. Charles har just kommit på en ny karaktär, Dominic, till sin senaste roman. Dominic är en mordisk galning som bara ska finnas i skräckromaner, men Charles upptäcker att Dominic börjar dyka upp lite här och var i och utanför huset. Alice säger att han bara inbillar sig saker, och det verkar faktiskt som om Charles är på gränsen till ett nervsammanbrott. Det är raka vägen till en psykdoktor och med de vanliga teorierna om vad som är på tok.

Nästa hyresgäst i det bloddrypande huset är Philip Grayson (En fantastisk Cushing!) som inte kan glömma en kvinna (Salome) han älskade för länge sedan. Han har kvar ett fotografi som han ofta tittar på. En dag besöker han vaxkabinettet "Jacquelin’s Museum of Horror" där han får syn på en kvinnlig vaxfigur, som omedelbart påminner Philip om Salome. Samma kväll kommer Neville, en gammal bekant, på besök och vi får veta att de båda var förälskade i Salome. De blev så klart värsta fiender över henne, men nu när hon är död (Avrättad av staten för mord.) har Philip och Neville återigen börjat prata med varandra. Men besattheten återvänder...

Så är det en berättelse kvar innan Holloway ska snoka reda på hur och varför Henderson försvann. Innan Henderson flyttade in i huset bodde John Reid (Christopher Lee när han är som bäst!) där med sin dotter Jane.

John anlitar lärarinnan Ann Norton för att undervisa och se efter Jane eftersom hon inte verkar vara helt 100. Men Ann och Jane kommer snart bra riktigt överens och Ann blir intresserad av att ta reda på vad som är galet. Och som det brukar vara - Är det något "fel" på ett barn, så behöver man sällan leta efter orsaken längre bort än föräldrarna. Eller bristen på en eller båda. Eller hur är det egentligen fatt med familjen Reid?

Och så är det Hendersons tur. Han ger omedelbart ett uppblåst och drygt intryck och ska alltså filma "Curse Of The Bloodsucker". På inspelningsplatsen klagar han på allt och alla och kappan han ska ha på sig som vampyr är så dålig att han beslutar sig för att skaffa en bättre på annat håll - Så varför inte hos Von Hartman? Kanske för att den nya kappan har lite... Ovanliga egenskaper, kan man säga.

"You must be joking...?!"

Holloway tror inte många ord på alla bisarra berättelser, utan åker själv till huset för att se vad det döljer sig för hemligheter där. Det blir en riktigt härlig final på filmen med den obligatoriska skruven. Och så är man genast lite gladare.

"The House That Dripped Blood" är ett typexempel på en underhållande antologi som även lyckas vara väl fungerande med sina många kringelikrokar. Det är intressanta och raskt berättade historier med en röd tråd - Galenskap i olika varianter. Men det finns även plats för lite B-horror skämt. Lite svårt är det att inte le när Henderson säger:

"That´s what´s wrong with the present day horrorfilms. There´s no realism. Not like the old ones, the great ones. Frankenstein. Phantom of the Opera. Dracula - the one with Bela Lugosi of course, not this new fellow."

Och med "new fellow" menar han alltså Christopher Lee från Hammers "Dracula"-filmer.

Robert Blochs manus är det som bär upp filmen tillsammans med armén duktiga och motiverade skådisar. Så visst tusan är det en njutbar rulle - Perfekt för vilken stormig och regnig kväll som helst. Bara det är tillräckligt mörkt.

 



  

IDÉ : 83%


Här får Amicus in en riktig fullträff med sitt omedelbart vattentäta koncept.

  

STORY : 79%


Robert Blochs manus borgar för bra Horror och detta är ett ytterst fascinerande hus.

 
  

REGI : 72%


Peter Duffell är i och för sig ingen skräckfilmsregissör, men han sköter det här rätt bra.

  

FOTO : 80%


Jodå... Det ser grymt mysigt ut i alla vrår.

 
  

SKÅDESPELERI : 96%


Über-bra vart man än tittar.

  

MUSIK : 41%


Ingenting man minns en längre-- Kvart...

 
  

TEMPO : 76%


Vistelsen i "The House That Dripped Blood" blir aldrig tråkig som tur är.

  

ATMOSFÄR : 79%


Den karaktäristiska "Amicus"-atmosfären går än en gång inte att ta miste på.

 
  

UTFÖRANDE : 81%


Så här bra var alltså de bättre filmerna från Amicus...

  

REPRISVÄRDE : 75%


...Och det här är helt klart en av de bättre Horror-antologierna från den här tiden.
 
 
 

Ingrid Pitt.

 
 

Det hann minsann bli klass på Amicus produktioner!

 
 

Fantasilös hissmusik.

 
 
Den väl fungerande antologi-formeln in action.