Dr. Terror´s House Of Horrors


• Freddie Francis • Storbritannien • 1965 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 93 min.


MEDVERKANDE:

• Christopher Lee
• Max Adrian
• Ann Bell
• Michael Gough
• Jennifer Jayne
• Neil McCallum
• Bernard Lee
• Roy Castle
• Peter Cushing
• Alan Freeman
• Peter Madden
• Kenny Lynch
• Jeremy Kemp
• Donald Sutherland
• Harold Lang


MANUS:

• Milton Subotsky


FOTO:

• Alan Hume


MUSIK:

• Elisabeth Lutyens


PUBLICERAD:

• 4 Februari 2006 - 12:34:41


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Det är en sen kväll på ett unket tåg och sex snubbar hamnar i samma tågkupé. De känner så klart inte varandra, så atmosfären är inte direkt livad och festlig. En av dem somnar och råkar tappa sin väska så att innehållet sprids ut över golvet. Där finns bl.a. en Tarot-kortlek. Mannen vaknar och presenteras som Dr. Schreck. Han pratar lite om Tarot-korten, vad de används till och så frågar han om någon av hans medpassagerare är intresserad av att veta om sin framtid.

Jodå!

Så det börjar med arkitekten Jims öde. Han kallas till en herrgård som ägs av en förmögen änka - Hon behöver renovera stället men det visar sig ganska snart att det inte är världens smartaste idé. Och innan Jim hinner göra speciellt mycket på renoveringsfronten är han tvungen att tampas med släktförbannelser och t.o.m. en och annan varulv.

Och så tillbaks till nattåget. Jim är givetvis något förbluffad över förutsägelsen, medan konstkritikern Franklyn Marsh är extremt skeptisk till Dr. Schrecks förmåga att "se saker". Bill blir i alla fall intresserad av sin framtid och den involverar en ranka som tycks vara anti häcksaxar (Tja, vem skulle inte varit det i egenskap av ranka?) men även också hundar och t.o.m. människor. Så anti att rankan stryper alla den kommer åt och växer okontrollerat under tiden.

Stämningen blir lite "off" när Dr. Schreck inte visar kortet som berättar hur utgången av händelsen blir. Men ingen fara på taket - Över till nästa story där ett jazzband åker till Karibien för att "inspireras" av en lokal, Voodoo-praktiserande grupp som dansar och verkar ha riktigt kul. Trumpetspelaren Bailey spionerar på gänget och skriver ned noter, men åker fast för "stöld av helig musik". Bandet åker hem, men de beslutar sig ändå för att framföra ett "stulet" stycke som nog skulle kunna bli en "stormande" hit... Men att bli inspirerad av Voodoo för musicerandets skull har tydligen sina risker. Om man nu inte råkar ha något emot att Voodoo-snubbar droppar in vid midnatt och ställer till med oreda.

Och så är det då Franklyns tur - Hans missöde involverar ett överlagt mordförsök med bil där offret mister sin hand. Den krälande handen börjar sedan dyka upp överallt i Franklyns närhet.

I den sista berättelsen ska Dr. Carroll och Dr. Blake dra igång en läkarpraktik, men de får ett annat mer akut problem när människor i byn verkar bli bitna av vampyrer. Så kirurgerna får sadla om till vampyrjägare istället. Med en käck liten twist på slutet.

Sedan återstår avslutningen i tågkupén där själva huvudintrigen knyts samman och Dr. Schreck drar ytterligare ett par kort...

Amicus hade mycket till sin fördel när de snickrade ihop de här fina antologierna - Bra skådespelare / skådespelerskor i långa rader, bra miljöer och en stor källa av idéer som förverkligades och blev klassisk Horror Cinema. Av detta hittar man till en viss del i "Dr. Terror´s House Of Horrors". Det är en väldigt snäll skräckfilm på alla sätt. I sina bästa stunder är den knappt ryslig och det ska inte helt överraskande mycket till innan ca. 90 minuter räcker till sex berättelser som alla är lika bra. De dyrbara minuterna räcker inte här på långa vägar - Själva upplägget i tågkupén sätter en fin stämning och verkar lovande men av "Werewolf", "The Creeping Vine", "Voodoo", "Disembodied Hand", "Vampire" är bara tre vad man kalla bra. "The Creeping Vine" är bara töntig och "Voodoo" är riktigt kass. Inte nog med det - Den är trist också.

"Tur" är det då att resten är helt okej och går att sitta igenom utan att krevera. ("Werewolf" och "Disembodied Hand" är nog bäst, påstår jag.) Det är som sagt bra atmosfär i fyra sjättedelar av filmen och sådant bär ganska mycket innan det brister. Sedan att inte alla element i storyn fungerar till maximal effekt är en annan femma.

"Dr. Terror´s House Of Horrors" kan jag då bara rekommendera till någon som har ett starkt intresse för brittisk skräckfilm eller "bara" är stora fans av antingen Peter Cushing eller Christopher Lee. Räkna i alla fall inte med att sitta på någon nåldyna under filmens gång. Effekten är mer som en lagom bekväm och insutten kudde.

Men annars gjorde Amicus en antologi som är sanslöst mycket bättre - "The House That Dripped Blood".

 



  

IDÉ : 82%


Det är återigen något riktigt fint med dessa antologier...

  

STORY : 56%


...Som tyvärr kan innehålla några riktiga stinkare till kortfilmer. "Dr. Terror´s House Of Horrors" av Milton Subotsky är inget undantag.

 
  

REGI : 62%


Ojämn så det skriker om det.

  

FOTO : 80%


Alan Humes foto bidrar så klart till att höja stämningen.

 
  

SKÅDESPELERI : 85%


Christopher Lee och Peter Cushing räddar väl vilken film som helst.

  

MUSIK : 41%


Ytterst medioker på gränsen till tråkig.

 
  

TEMPO : 72%


Jodå. Det flyter på bra mellan tåget och världen utanför.

  

ATMOSFÄR : 76%


Härlig "Amicus"-atmosfär.

 
  

UTFÖRANDE : 70%


Filmen är förvisso ganska så välgjord, men manuset är allt annat än jävligt underbart.

  

REPRISVÄRDE : 53%


Det finns mycket bättre alternativ. Spana på allvar in "Asylum" och / eller "The House That Dripped Blood" istället.
 
 
 

Amicus-atmosfären!

 
 

Varulvar är alltid coola.

 
 

Lite väl fjantigt ibland, bara.

 
 
Hyvens rulle av den typen som inte görs längre.