Mario Bava : Maestro Of The Macabre


• Garry S. Grant • U.S.A. • 2000 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 60 min.


MEDVERKANDE:

• Mario Bava
• Samuel Z. Arkoff
• Fabrizio Bava
• Georgia Bava
• Lamberto Bava
• Allan Bryce
• Tim Burton
• John Carpenter
• Sean S. Cunningham
• Joe Dante
• John Phillip Law
• Alfredo Leone
• Tim Lucas
• Ib Melchior
• Kim Newman
• Daria Nicolodi
• Carlo Rambaldi
• Carlo Rustichelli
• Dardano Sacchetti
• John Saxon


MANUS:

• Charles Preece


FOTO:

• ?


MUSIK:

• ?


PUBLICERAD:

• 26 Januari 2006 - 11:15:43


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx-12
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Dokumentärer om Mario Bava (1914-1980) har inte direkt blivit störande många genom åren och det dröjde ända till 2000 innan någon brydde sig om att producera en. Garry S. Grants och Charles Preeces en timmes dokumentär / biografi består till stor del av intervjuer med människor som antingen jobbade med Bava eller som influerats av hans filmer. Även familjemedlemmar intervjuas, däribland Lamberto Bava.

Listan på vår tids filmskapare vars inspiration fått näring från Mario Bavas klassiker har fler än ett namn på den - Tim Burton och Martin Scorsese, exempelvis. Det finns några scener i "Sleepy Hollow" där Burton hyllade "Maestro Of The Macabre". Sedan har vi alltid Sean Cunninghams "Friday The 13th" och de välkända kopplingarna till "Bay Of Blood" samt "Planet Of The Vampires" som verkar ha fler än en "likhet" med Ridley Scotts "Alien".

Men långt innan Mario började pricka in den ena moderna horror-klassikern efter den andra ("Black Sunday", "Black Sabbath" och "Blood And Black Lace" är några exempel.) var han filmfotograf och hade därför länge fått odla sina visuella idéer innan han började regissera skräckfilmer - Och många av dem har verkligen oförglömliga bilder / scener. Mario kom in i branschen med hjälp av sin far Eugenio. (Som också var filmfotograf.) Men främst av allt var han med om att skapa det vi idag kallar för... Eurohorror... "Black Sunday" blev en banbrytare med sitt mörka tema och nya inställning till våldsam horror och rullade igång Bavas karriär som skräckfilmsregissör. Ändå hann han med att göra en "Sword & Sandal"-rulle här, en Spaghettiwestern där och t.o.m. en parodi på James Bond-filmer. ("The Spy Came From The Semi-Cold" a.k.a. "Dr. Goldfoot And The Sex Bombs".)

Inte nog med det - Giallon tog Bava självmant till vita duken och man kan inte säga annat än att idén var lyckad och att resultatet blev ännu mer lyckat. Det blev således ett antal Gialli för Bavas del. Då var det inte så konstigt att han fick namnet "Italiens Hitchcock".

Sedan handlar det förstås lite grand om personen Mario Bava. Då jag inte tror att "The Maestro Of The Macabre" är upplagd som en enda lång orgie i ryggdunkande, så framgår det klart och tydligt att han var lätt att jobba med. Bl.a. Carlo Rambaldi (Special FX) och Dardano Sacchetti (Manusförfattare) minns Bava med glädje. Meningsskiljaktigheter är givetvis ofrånkomliga var man än befinner sig, men även de verkar ha varit lätträknade. Dokumentären känns ärlig framför allt. Tyvärr är den vinklad lite ur ett amerikanskt perspektiv, t.ex. när John Carpenter behöver påpeka att Bavas första skräckfilmer var väldigt annorlunda jämfört med de amerikanska från den tiden. (Jaha... Än sen då?) Och så är snutten från "Sleepy Hollow" lite väl förbannat lång...

"Problemet" med Bava påpekas åtminstone i dokumentären - Att han var långt före sin tid och fick aldrig så mycket uppmärksamhet som han tveklöst förtjänade. (Och att han dog på tok för ung! - 65 år gammal.) Ett annat problem är att 60 minuter alltid bara är 60 minuter. Här finns inte tid till att ens nämna filmer som "Shock" eller "Hatchet For The Honeymoon", men turligt nog håller man igen på alla Spoilers för dem som aldrig sett en Mario Bava film tidigare. De scener som visas ur t.ex. "Black Sunday" eller "Black Sabbath" är däremot mer än tillräckliga för att väcka ett intresse för hans filmer. Eller ge ett gammalt intresse nytt bränsle.

Men slutligen är det människors varma ord om Bava som ger filmen mycket av dess substans. Någon med ett brinnande hjärta för skräck- och kultfilm lär inte ta någon som helst skada av att se den.

Fint som snus.

 



 
 

Uppmärksammandet. (Det finns numera också en enormt omfattande bok om legenden.)

 
 

Saklig och kompakt.

 
 

Varför känns alltid de här dokumentärerna så förbannat korta?

 
 
En dokumentär som alla ska ha sett.