Repulsion


• Roman Polanski • Storbritannien • 1965 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 101 min.


MEDVERKANDE:

• Catherine Deneuve
• Ian Hendry
• John Fraser
• Yvonne Furneaux
• Patrick Wymark
• Renee Houston
• Valerie Taylor
• James Villiers
• Helen Fraser
• Hugh Futcher
• Monica Merlin
• Imogen Graham


MANUS:

• Roman Polanski
• Gérard Brach
• David Stone


FOTO:

• Gilbert Taylor


MUSIK:

• Chico Hamilton


PUBLICERAD:

• 22 Januari 2006 - 01:22:09


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx16
2009--7---109----
2010------------
2011-----10------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Direkt när man får se Carol, så märks det att någonting gnager i henne. Ofta verkar hon vara helt borta i sin egen värld, men hur illa det verkligen är ställt kan vi inte ens börja gissa. Det finns bara något i hennes blick och reaktioner som säger att hennes psyke är på väg mot en total härdsmälta. Det behövs bara "något litet" för att hjulen ska ramla av.

Carol jobbar på en skönhetssalong och bor i en lägenhet tillsammans med sin storasyster Hélène. Men snart ska Hélène åka på semester ett par veckor tillsammans med sin kille.

Något litet, ja...

En försmak av galenskaperna De Luxe kommer när Hélène en kväll går ut och Carol blir kvar i lägenheten. Till synes små saker tycks besvära henne ordentligt och hon börjar få allt svårare att hantera ensamheten. Livet blir heller inte lättare av att hyran är försenad och att de få människor Carol träffar bara tycks påverka henne väldigt negativt. (Eftersom hon "är så känslig".) Närmast Carol finns alltså Hélène och rivaliteten / avundsjukan. Men samtidigt är Carol oerhört beroende av sin syster.

Men så åker Hélène bort och Carol blir helt ensam... Hennes emotionella och mentala problem eskalerar mycket snart och gradvis börjar hennes tillvaro haverera. Under tiden som lägenheten (Och saker i den.) blir allt mer motbjudande, så blir den på sätt och vis Carols fängelse medan allt hon försökt hålla på avstånd hinner ikapp henne... Och vi har inget val heller, utan vi får följa med Carol när hennes hjärna gör en störtdykning ned i avgrunden.

Här finns sedan allt som får en psykiater att gnugga händerna - Sömnlöshet, hallucinationer / vanföreställningar, mardrömmar och ångest i olika stadier... Fantastier, skuldkänslor och förträngda minnen (Från barndomen.) flyter ihop och det blir verkligen ingen trevlig åktur. Inte så konstigt - Så här effektivt har sällan galenskap skildrats på film. Snart reagerar man själv på sprickor i väggen och över den stekta kaninen som ligger och ruttnar på en tallrik. Eller så bara man väntar på att den där förbannade telefonen ska ringa...

"Repulsion" betyder både avvärjande / tillbakaslående och avsky / äckel och det är givetvis filmens hela tema. Carol har först problem med att saker är antingen smutsiga, trasiga eller rätt och slätt äckliga. Men i och med att hennes sinne börjar gå upp i limningen, så vänds äckelkänslorna mot henne själv.

Catherine Deneuves skådespelarinsats som Carol står inte något efter. Vi får ständigt se hennes ansiktsuttryck och antingen vettskrämda eller frånvarande blick. Hon behöver inte säga ett ord om vad som plågar henne - Det syns. (Inte minst på hennes kroppsspråk.) Man kan säga att filmen börjar med samma bild som den slutar, och de allra sista sekunderna i filmen är riktigt kusliga. Och de bekräftar det filmen redan skildrat...

Även Roman Polanskis regi är helt oklanderlig - Kameravinklarna och rörelserna representerar Carols sinnesstämning helt perfekt. Närbilderna och inzoomningarna är ångestfyllda och kontrasterna / skuggorna skapar en hotfull atmosfär medan Carols hallucinationer bara blir värre och värre. Och det finns ett stort antal ögonblick som får en att skita knäck...

Det här är oefterhärmlig, psykologisk Horror som kan sabba hur mycket nattsömn som helst. "Psycho" känns som en mild förvirring i jämförelse och lägenhet nr. 15 får Norman Bates hus att likna ett mysigt pensionat.

 



  

IDÉ : 86%


Sinnessjukdom är alltid en bra ingrediens i realistiska skräckfilmer.

  

STORY : 86%


Fascinerande "nu-jävlar-ballar-jag-ur"-skildring.

 
  

REGI : 93%


Regin är en fysisk representation av Carols galenskap.

  

FOTO : 81%


Mardrömsbränsle.

 
  

SKÅDESPELERI : 95%


Catherine Deneuve, säger jag bara. Elitklass.

  

MUSIK : 56%


En ytterst svag punkt i filmen.

 
  

TEMPO : 85%


När isoleringen i lägenheten slår sina klor i en...

  

ATMOSFÄR : 87%


...Är det så att Carols känslor förs över på en själv.

 
  

UTFÖRANDE : 84%


Grymt välgjord. Det är bara musiken som inte smäller lika högt som resten.

  

REPRISVÄRDE : 80%


När man känner för lite klassisk, psykologisk äkta skräck.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Man blir lite nojig själv medan man ser filmen.

 
 

Man blir lite nojig själv medan man ser filmen.

 
 

Man kanske t.o.m. drabbas av korttidsminnesförlust så att man skriver samma grejer två gånger på rad.

 
 
När Roman Polanski var bra.

RECOMMENDED CINEMA