Creep


• Christopher Smith • Storbritannien / Tyskland • 2004 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 81 min.


MEDVERKANDE:

• Franka Potente
• Vas Blackwood
• Ken Campbell
• Jeremy Sheffield
• Paul Rattray
• Kelly Scott
• Sean Harris
• Kathryn Gilfeather


MANUS:

• Christopher Smith


FOTO:

• Danny Cohen / Richard Craske


MUSIK:

• The Insects


PUBLICERAD:

• 13 December 2005 - 20:38:41


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Fobier. Alla har de sin grund någonstans i den mänskliga naturen. Hur obefogade de än må vara, så har något ändå skapat dem - Klaustrofobi, nekrofobi, nyctofobi, hydrofobi o.s.v. Till de mer ovanliga som... Mysofobi... "Kloakråttefobi"... Och "Helvete-jag-ska-visst-bli-opererad-utan-bedövning"-fobi...

Lite av varje kommer Kate (Franka Potente), filmens hjältinna, att få chansen att utveckla under en riktigt besvärlig natt. Kanske även tittaren om man har svårt för mörka tunnlar som kanske inte leder någonstans, blod, smuts och andra vidrigheter.

Två renhållningsarbetare är nere i Londons kloaker och upptäcker, förutom det som kan tänkas finnas i kloaker, att det finns en hittills oupptäckt tunnel.

De går in...

Och de kommer inte ut...

Under tiden ska Kate och Gemma till ett inneställe och bl.a. be George Clooney om en autograf. Men ödet vill annorlunda. (Jag tror det sistnämnda är att föredra i vilket fall.) Gemma har redan åkt och Kate bestämmer sig för att ta sista tunnelbanetåget som går om några minuter. På stationen somnar hon och missar det... Men det kommer ett till... Utan att tänka sig för (Och varför skulle hon?) hoppar hon på det. När tåget stannat märker Kate att något är på tok och att hon är inlåst. I Londons undre värld (Bokstavligt talat.) behöver man inte räkna med att vara helt ensam. Där finns givetvis en massa hemlösa och... Kanske något mer om man har otur. Och det har Kate. Hon får nämligen stifta bekantskap med "Creep". (Spelad av Sean Harris som gjorde en totalt oförglömlig Ian Curtis i "24 Hour Party People".)

Christopher Smiths första långfilm är med sin enkla story och nästan overkligt täta atmosfär 80 minuter Ren Jävla Nagelbitarspänning. Om man har ordinära naglar när filmen börjar, så har man kanske inte ens nagelbanden kvar när "Creep" är slut. Det är så klart fotot, regin och kameraarbetet (Mycket skakiga "point of view shots" och närbilder som sällan visar vad som finns eller kryper upp bakom en.) som man har att tacka för i det fallet. Sedan är det ju perfekt att allt detta med urverksprecision funkar som en katalysator för själva spänningen. Det osedda är alltid värre innan man sett det och det är fortfarande ovanligt att en film behåller samma nivå av fasa när den väl nått dit. (D.v.s. när vi sett det vi är skraja för.)

För just den här typen av "Survival Horror" är Londons tunnelbanesystem en perfekt och isolerad miljö. Det är sedan länge ett mytomspunnet virrvarr av labyrintiska gångar och tunnlar. I filmen får man se de bekanta stationerna och omgivningarna som turister och invånare vet om och känner till ("Charing Cross" exempelvis.), men så finns det ett par nivåer till under alltsammans. Och ska man tro "Creep" så handlar det om ett rent (Nåja.) Helvete där allt möjligt hemskt sker och där "Creep" lever och härjar. Sedan är ju "Creep" som "Movie Monster" i en klass för sig.

Det verkar som om det äntligen, och nästan på löpande band, börjat dyka upp nyare förmågor på skräckfronten som vill påminna oss om var Horror på film hör hemma - Inte i facket "familjeunderhållning".

Och kanske finns räddningen från all gullig PG-13 skit inte så långt borta trots allt.

 



  

IDÉ : 81%


Nix. Vi har inte sett en skräckfilm utspelas "in the tube" tidigare.

  

STORY : 80%


Kompakt som mörkret där nere.

 
  

REGI : 89%


Christopher Smith visar med en gång att han kan leverera en effektiv skräckfilm som inte viker för många tum från allt som gör Horror bra.

  

FOTO : 85%


En grymt läcker ljussättning har använts för att man överhuvudtaget ska kunna se något.

 
  

SKÅDESPELERI : 90%


Sean Harris som "The Creep" är kusligt bra. Franka Potente är "bara" bra.

  

MUSIK : 67%


The Insects originalmusik är lite svår att säga något om eftersom man glömmer bort den så fort.

 
  

TEMPO : 85%


Det är bra fart och fläkt i storyn när väl hjältinnan är isolerad i underjorden.

  

ATMOSFÄR : 87%


Klaustrofobisk. Minst sagt.

 
  

UTFÖRANDE : 86%


En ovanligt lyckad debutfilm.

  

REPRISVÄRDE : 77%


"Creep" måste nog ses några gånger.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

The Creep.

 
 

Dialogen är välskriven och låter naturlig.

 
 

Mer Splatter hade inte skadat.

 
 
Tung Horror som inte är riktigt vad man tror att den ska vara.