Manhattan Baby


• Lucio Fulci • Italien • 1983 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Malocchio


SPELTID:

• 85 min.


MEDVERKANDE:

• Christopher Connelly
• Martha Taylor
• Brigitta Boccoli
• Giovanni Frezza
• Cinzia de Ponti
• Cosimo Cinieri
• Andrea Bosic
• Carlo De Mejo
• Enzo Marino Bellanich
• Mario Moretti
• Lucio Fulci
• Tonino Pulci


MANUS:

• Elisa Briganti
• Dardano Sacchetti


FOTO:

• Guglielmo Mancori


MUSIK:

• Fabio Frizzi


PUBLICERAD:

• 27 September 2005 - 23:20:39


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx10-
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

24 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

-"Tombs are for the dead..."

Kan detta vara den alltför ofta förbisedda och ännu mer ofta orättvist bespottade "uppföljaren" till "The Beyond"...? Ett par detaljer talar för det faktiskt. En äldre kvinna i början av filmen kan bara komma från "The Sea Of Darkness" med tanke på hennes blinda ögon. Och senare får vi även höra två musikstycken från alldeles nyss nämnda film.

Detta är "Manhattan Baby" - Möjligen den felande länken mellan de riktigt klassiska och inte så klassiska Fulci-rullarna från 80-talet...! Hur kan det gå fel...?!

Filmen tar sin början vid Sfinxen och pyramiderna i Egypten där Professor George Hacker gör utgrävningar. Under tiden är hans fru Emily och dotter Susie i stan och tar lite foton. Det är då den blinda kvinnan lämnar över en vacker men olycksbådande amulett till Susie.

I pyramiden hittar George något intressant - Ett hittills outforskat gravvalv som har ett klart samband med amuletten - En symbol som föreställer ett öga. Olyckan är framme och en arkeolog dör. Hacker träffas av något som liknar blåa laserstrålar och blir blind... Bara att packa väskorna och dra hem till New York med andra ord.

Men Susies amulett börjar ställa till djävelskap av den grövre kalibern och öppnar en port någonstans dit man inte direkt vill fara på semester. För ofta i alla fall. George får tillbaks synen, men vad hjälper det när folk antingen börjar försvinna i tomma intet eller dö i oförklarliga olyckor? Susie uppför sig inte riktigt heller som hon ska. Efter ett tag inser George och Emily att de har att göra med "The Eye Of Evil" och att Susies ande blivit fångad via amuletten.

Kommer paret Hacker att kunna rädda sin dotter innan det är försent?

Det är dags att kontakta en viss Adrian Marcato (Antikhandlare / parapsykolog.) som borde valt en annan hobby med tanke på vad han råkar ut för senare. Möjligen är detta Fulcis Hitchcock-hyllning och den enda riktiga (Och långa!) Gore-scenen i "Manhattan Baby". Nej, det finns inte mycket Splatter i filmen, men denna scen kan klämma ut minst en tår ur vilket Gore-hounds öga som helst.

Odödliga ögonblick.

En intressant bit trivia är att Clive Barker sägs ha inspirerats till inledningen till "Hellraiser" efter att ha sett "Manhattan Baby". I denna film fungerar konceptet med att "ondskan aldrig dör" till maximal effekt. Oavsett denna "inspiration" är likheterna slående.

Giovanni Frezza gör en ökänd (Så klart!) "comeback" som Tommy och han är i lika strålande form som i "The House By The Cemetery". (Bland hans leksaker finns den radiostyrda bilen och apjäveln som han lekte med i nyss nämnda film.) Grabben kanske är ondskan själv. Det var hos familjen Hacker han hamnade efter att ha skickat ned sina föräldrar i Dr. Freudsteins klor.

Elisa Briganti och Dardano Sacchetti som skrev just mästerverket "The House By The Cemetery" återvände till skrivmaskinerna (Hade man väl på den här tiden.) och klämde fram ännu en lika underbart galen / galet underbar story. Det här är så tvättäkta något bara kan bli. Allt som annars gjorde "The Beyond" till den perfekta Horror-hypnosen finns till stor del här. Tyvärr är det en omöjlighet att mäta sig med just den, och "Manhattan Baby" saknar tyvärr ett par av de där lilla extra-bitarna som hade behövts. Dit räknas dock inte det bedårande fotot och dit räknas definitivt inte Fabio Frizzis musik. Förutom styckena från "The Beyond" finns två av hans allra bästa kompositioner här - Titellåten är en enkel men fin melodi som fastnar som superklister och som du alltid kommer att minnas. (Snubben är ett musikaliskt geni.)

Sammanfattningsvis kan man säga att i "Manhattan Baby" finns de nästan ogripbara länkarna till Fulcis andra "U.S.A.-klassiker" och den värld de är förankrade i kan man skapa inuti sitt eget huvud. Den här sortens ondska kanske är evig eftersom den är fångad på film, men det är så fantastiskt att kunna se det genom Fulci. Hoppas han är stolt över vad han åstadkom och minns detta med glädje i sitt eget "Sea Of Darkness"...

 



  

IDÉ : 88%


När "The Godfather Of Gore" flummar till det, så vet man aldrig var det slutar... (Förutom att det blir på något bra ställe.)

  

STORY : 85%


...Men jävlar vilka underhållande rullar han kunde få till.

 
  

REGI : 91%


Fulci när han var som näst bäst.

  

FOTO : 92%


Riktigt läckert fotat av Guglielmo Mancori. (Ingen Sergio Salvati den här gången, folks!)

 
  

SKÅDESPELERI : 88%


Christopher Connelly är 1983 års träbock, men Martha Taylor är söt och... Giovanni Frezza är precis lika charmig som vanligt.

  

MUSIK : 92%


Fabio Frizzis underbara låtar ackompanjerar filmen.

 
  

TEMPO : 88%


85 trevliga minuter.

  

ATMOSFÄR : 92%


Som i vilken go' Fulci-rulle som helst. Minus blodet. (Vilket är en liten skam.)

 
  

UTFÖRANDE : 92%


Fulcis fans vet vad de får. Eller vet vad de vill ha. I "Manhattan Baby" finns allt en hel del av detta och det är svårt att ogilla filmen.

  

REPRISVÄRDE : 86%


Visst. Släng på den...!
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Tja. Det är ju en reguljär Fulci-rökare. Vad kan gå fel?

 
 

Mer = Bättre.

 
 

För lite Gore! För lite Gore!

 
 
Fulcis sista övernaturliga rena skräckfilm på närmare fem år blev också kanonbra.

RECOMMENDED CINEMA