Door Into Darkness : The Doll


• Mario Foglietti • Italien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Porta Sul Buio : La Bambola


SPELTID:

• 58 min.


MEDVERKANDE:

• Robert Hoffmann
• Mara Venier
• Gianfranco D´Angelo
• Erika Blanc
• Maria Teresa Albani
• Pupo De Luca
• Umberto Raho
• Luciano Bonanni


MANUS:

• Marcella Elsberger
• Mario Foglietti


FOTO:

• Elio Polacchi


MUSIK:

• Giorgio Gaslini


PUBLICERAD:

• 26 September 2005 - 22:07:13


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Door Into Darkness : The Eyewitness (1971)
II. Door Into Darkness : The Neighbour (1971)
III. Door Into Darkness : The Tram (1971)


 


 
 

Fjärde och sista avsnittet i "Door Into Darkness" blev "The Doll". Mario Foglietti, en författare / regissör på RAI, fick ta hand om regin och varken Argento eller Cozzi var egentligen inblandade längre. Men RAI kallade in Cozzi när tiden inte höll på att räcka till. Trots succén med miljoner och åter miljoner tittare varje gång "Door Into Darkness" sändes, så lades serien ned. Argento regisserade sedan "Four Flies On Grey Velvet" där även Foglietti var medförfattare.

Argento inleder med att fråga hur många runt om oss som bär på mörka trauman som ligger vilande och som bara väntar på att explodera genom antingen en provokation eller något annat - Ett tema som redan då var en viktig del av Argentos filmer och som skulle utforskas betydligt närmare. Han utmanar oss också att gissa vem mördaren är innan det avslöjas.

"The Doll" börjar med att någon flyr från en institution för mentalsjuka. Rymlingen är en schizofren person som anses vara farlig. På annat håll kommer en till synes bekymrad man in på ett hotell och vill hyra ett rum. Hotellets ägarinna är dock åt det nyfikna hållet och passar på att gå igenom mannens bagage när han går ut en sväng för att spionera på en ung kvinna som sedan blir mördad i en ateljé.

Samband?

Den mystiska mannen försvinner från hotellet, men är nu misstänkt för mordet. Samtidigt som polisen letar efter honom kommer en annan kvinna, och en docka, med i spelet.

"The Doll" är helt klart det flummigaste avsnittet i serien, men Foglietti håller ihop det snyggt och visar åtminstone att han inte är helt väck bakom kameran. Man kan länge klura över vad som egentligen är gåtan och ifall inte Foglietti spejsat loss lite för mycket för sitt eget bästa. Huvudpersonerna verkar handla och reagera totalt ologiskt och det allra mesta verkar också så solklart att det finns inte. Men... Allt får så småningom sin förklaring och det finns turligt nog en twist på slutet, även om man direkt inte sitter som en fågelholk när sluttexterna scrollar.

Trots allt ett riktigt småtrevligt avsnitt.

 



  

IDÉ : 69%


Man kan knappt föreställa sig hur kul och spännande det måste ha varit att se det här på T.V. när det begav sig.

  

STORY : 73%


På 4 gånger 55 minuter får det så klart plats med lite prima Giallo, men "Door Into Darkness" är en ojämn serie.

 
  

REGI : 66%


Inte helt oväntat är Argentos avsnitt bäst.

  

FOTO : 59%


Kom igen... Det är en T.V.-serie. Hur konstnärligt kan det bli?

 
  

SKÅDESPELERI : 72%


Också väldigt ojämnt.

  

MUSIK : 42%


Rätt tunt med det, va...?

 
  

TEMPO : 59%


Inte världens bästa flyt i och med att teamet bakom serien fick begränsa sig så otroligt.

  

ATMOSFÄR : 60%


Småcharmig.

 
  

UTFÖRANDE : 63%


Godkänt, men man kunde gjort så mycket mer. Argento och Cozzi har aldrig saknat fantasi.

  

REPRISVÄRDE : 57%


Det räcker nog att man ser serien ett par gånger. Sedan minns man den rätt bra.
 
 
 

Giallo på T.V.! På 70-talet!

 
 

Charmen är odödlig.

 
 

Här och var upptäcker man begränsningarna som Argento och Cozzi fick kämpa mot.

 
 
Alla fyra delar tillsammans blir en riktigt schysst Giallo-serie.