Frightmare


• Pete Walker • Storbritannien • 1974 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 84 min.


MEDVERKANDE:

• Rupert Davies
• Sheila Keith
• Deborah Fairfax
• Paul Greenwood
• Kim Butcher
• Fiona Curzon
• Jon Yule
• Trisha Mortimer
• Pamela Fairbrother
• Edward Kalinski
• Victor Winding
• Anthony Hennessey


MANUS:

• David McGillivray
• Pete Walker


FOTO:

• Peter Jessop


MUSIK:

• Stanley Myers


PUBLICERAD:

• 18 September 2005 - 21:47:40


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

18 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Pete Walker Collection


 


 
 
  

1957 skickas paret Edmund och Dorothy Yates raka vägen till ett mentalsjukhus på obestämd tid efter ett antal mord de begick tillsammans. Inga vanliga mord ska det sägas, utan de inkluderade inslag av "patologisk kannibalism". Men efter 15 år anses Yates vara friska nog att släppas, och väl ute i friheten beslutar de sig för att flytta till ett fint litet hus på landet.

Paret har två döttrar - Jackie och Debbie. Jackie är den ordentliga typen och har bra orsaker att oroa sig för resten av familjen. Debbie, som växt upp på ett barnhem och som Jackie nu ansvarar för, verkar bli en fullfjädrad ungdomsligist. Hon hänger gärna ute med sitt gäng och hjälper ännu mer gärna till när gänget ger någon kompanistryk.

Sedan så ska ju Debbies och Jackies föräldrar börja ett nytt och stilla liv utanför dårhuset. Hur nu det ska gå. Det blir i varje fall inte lätt med den svåra sinnessjukdomen vilandes över dem som en tung skugga ur det förflutna. Men hur länge går det att undvika att sanningar och familjehemligheter kommer fram?

Är då Yates ett par dreglande "film-psykopater" som springer runt med machetes och skär folk nya, uppgraderade rövhål? Nej. Det här är till synes ett helt normalt par i övre medelåldern. Skulle man se dem på stan så skulle man inte ens reagera. Dorothy sysselsätter sig först med att göra Tarot-läsningar för människor som kommer på besök. Tyvärr så ser Dorothy sanningar i korten och hon blir inte glad när hon märker att någon ljuger för henne. Och det tar inte lång tid förrän Dorothy flippar ur igen och börjar mörda i några kritiska ögonblicks ursinne. Edmund förtvivlar så klart över att en dag upptäcka att frugan visst råkat bli seriemördare igen. Men efter chocken gör han sitt yttersta för att hjälpa henne med att få undan sargade lik som dyker upp i huset.

"Frightmare" är en fasansfullt intressant porträtt av en familj som sakta men säkert faller sönder inifrån. Många nämner "The Texas Chainsaw Massacre" i samma mening som "Frightmare" - Som att det vore en brittisk motsvarighet till Hoopers film. Den enda likheten är väl att filmerna fokuserar på en handfull människor som inte riktigt är som "alla andra". I det här fallet en familj som lever med kannibalistiska tendenser. (Något som inte direkt är accepterat av samhället.)

Att kannibalismen finns ständigt närvarande och att familjen inte är några karikatyrer gör "Frightmare" till en riktigt hemsk film som kryper in i ens undermedvetna. Här finns ingen motorsågsviftande Leatherface, utan de här lirarna skulle kunna bo i ett hus i närheten av dig. Våldet i "Frightmare" är explosivt och chockerande - Det relativt lilla (Och effektiva!) som finns. Men det finns även en aura av totalt vansinne som genomsyrar allt och alla som dras in i det. Det räcker gott och väl kan jag säga.

"Frightmare" är kanske inte en verklighetstrogen studie av mänsklig ondska och de psykologiska mekanismer bakom det som får människor att mörda. (Och äta delar av dem!) Men den har sin brännpunkt i familjen Yates på många sätt. Dorothy mördar utan eftertanke och är dessutom övertygad om att det behöver göras. På sätt och vis blir det verklighet - För att det är så overkligt. Snacka om motsägelsefullt.

Pete Walker / David McGillivray (Deras andra samarbete.) tar i alla fall väl vara på det här. De målar upp en riktigt levande mardröm och laddar upp för en grym final som man inte sett maken till många gånger. De sista minuterna har kraft nog att slita ordentligt i nerverna, här finns bilder som bränner sig fast på näthinnan och man lär ligga ett bra tag och fundera på "Frightmare" om man ser den sist någon kväll. (Så lite dasshumor eller något annat lågpannat efter det här är nog inte helt fel.)

Jag har så klart ingen aning om var Walker alltid hittade så fenomenala skådisar till sina filmer. Sheila Keith (Som Dorothy.) spelar återigen en galen tant som kan ge en mardrömmar flera nätter i rad. Hon kan se förkrossad och t.o.m. snäll ut ett kort ögonblick, men hela tiden finns det där helgalna i hennes blick. Rupert Davies (Från bl.a. "Witchfinder General".) som Dorothys man ser bara geniunt plågad ut. Och så Kim Butcher är enastående som Debbie.

"Frightmare" är mest känd som en kannibalrulle, men leta inte efter likheter med "Cannibal Holocaust" eller "Eaten Alive" - Det här händer i vår "civiliserade" värld och kannibalen är en bottenlöst rubbad människa bortom räddning. Förvånas över hur hemsk Walkers film är när den realiserar något såpass ofattbart som man turligt nog inte ens läser om på löpsedlarna för ofta.

En gruvligt underskattad film - Precis som det mesta Walker gjorde...

 



  

IDÉ : 94%


En ytterst ovanlig infallsvinkel på temat seriemord / kannibalism.

  

STORY : 87%


Det kan nog vara väldigt klurigt att hålla ihop en sådan här handling utan att den tappar i trovärdighet / intensitet. Men det lyckades!

 
  

REGI : 93%


En häpnadsväckande välregisserad film. Walker överträffade aldrig sig själv efter den här.

  

FOTO : 84%


Det "engelska" blir så mycket mer effektivt med ett så skräckinjagande tema i bakgrunden.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Totalt felfritt. Sheila Keith stjäl showen återigen och Andrew "Manuel" Sachs (Från bl.a. "Fawlty Towers".) får lite ont i filmens inledning.

  

MUSIK : 69%


Inte så upphetsande.

 
  

TEMPO : 90%


Knappt en enda ointressant eller onödig minut.

  

ATMOSFÄR : 93%


Ogenomträngligt otäck.

 
  

UTFÖRANDE : 90%


Ännu en hyper-effektiv äkta skräckfilm av Walker. Så långt ifrån komedi man kan komma.

  

REPRISVÄRDE : 89%


En tidlös klassiker håller alltid.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

"Det trodde man aldrig om dem." och "De som var så trevliga"-känslan - Jävligt snyggt överförd på film.

 
 

Horror hamnar inte närmare "vardagen" än så här.

 
 

Walker gör inte film längre.

 
 
Engelsk diskbänks-kannibalism. Raka motsatsen till "Midsomer Murders".

RECOMMENDED CINEMA