Dellamorte Dellamore


• Michele Soavi • Italien • 1994 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Cemetery Man


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Rupert Everett
• François Hadji-Lazaro
• Anna Falchi
• Mickey Knox
• Fabiana Formica
• Clive Riche
• Katja Anton
• Barbara Cupisti
• Anton Alexander


MANUS:

• Gianni Romoli
• Tiziano Sclavi


FOTO:

• Mauro Marchetti


MUSIK:

• Riccardo Biseo / Manuel De Sica


PUBLICERAD:

• 16 September 2005 - 10:26:41


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011------------
2012-7----


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Dellamorte Dellamore : Medusa Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 
  

Francesco Dellamorte är kyrkogårdsvaktmästare på Buffalora. När han inte klurar på livets (Och dödens.) stora och små frågor så har han ett annat bekymmer - Döingarna på Buffalora finner sig inte i att bli begravda, utan har en tendens att krypa ut ur sina graver efter några dagar. Francesco har därför fullt upp med att skicka tillbaks dem till "Land Of The Dead" med sin revolver och andra tillhyggen. Som tur är finns även den nästintill stumma och efterblivna (?) Gnaghi vid Francescos sida. Gnaghi gräver gravar och hjälper till med allt från att kratta löv till att slakta Zombies. Och han säger inte mycket förutom "Gna".

Och så tillbaka till grubblandet... Francesco funderar på att byta namn eftersom Francesco Dellamorte (Francesco Of Death) inte är så smickrande alla gånger. Men hans tankar distraheras en aning när han en dag ser den vackraste kvinnan på Jorden - Hon. (Spelad av Anna Falchi - Men man får aldrig veta vad Hon heter i filmen.) Hennes man har just avlidit och Francesco blir kär vid första ögonkastet. Hon verkar först totalt ointresserad, men faller för Francesco när han avslöjar att han har ett benhus i grannskapet. (Inte världens sämsta raggningsreplik tydligen!) Snart blir de älskande, men det går inte bättre än att Hennes man kommer tillbaks som en Zombie och biter Henne... Och alla vet ju vad som händer om man blir biten av en Zombie.

Det är ungefär då problemen börjar när även Hon återvänder från andra sidan... Så ibland skiljer inte döden människor åt...

Då det är totalt orättvist och ganska så poänglöst att berätta mer om handlingen, så är det bäst att sluta här. Det här är bara början och ska upplevas - I lugn och ro. Först och främst är hela filmen ett konstverk utan dess like. Buffalora-kyrkogården kunde inte vara mer vacker och stämningsfull med sin växtlighet, kors, statyer, alla kryptor och djur. (En och annan korp och uggla!) Var och varannan bildruta i filmen är komponerad av en sann konstnär.

Man kommer att märka att repriser av filmen bara förstärker den på alla sätt och vis. För "Dellamorte Dellamore" är ingen enkel "Söndagsfilm" på något sätt. Den har mycket under ytan som man definitivt missar vid första anblicken. Men filmen växer och med den växer kontrast efter kontrast fram. Här finns allt - Djupsinniga tankar, tänkvärda repliker, enkel humor, svart humor, kolsvart humor, traditionell skräck, ovanlig skräck och... En riklig mängd Splatter. (Det här är trots allt en Zombie-film också.)

Det här är ändå bara en del av allt.

Gianni Romoli skrev manuset efter en roman av Tiziano Sclavi, men det är Soavis regi och Mauro Marchettis filmfoto som man mest häpnar över. Medan "Dellamorte Dellamore" bakom de tunga skräckfilmsfasaderna skildrar ganska så annorlunda vänskap och kärlek så är det trots allt äkta vänskap och kärlek. Av den typen som inte ens döden kan tillintetgöra. Som en följd av detta börjar världen runt Francesco förändras (Och bli mindre vacker.) och "resten av den" utanför Buffalora gör sig påmind. Men han är beredd att offra vad som helst för att förenas med sin älskade. Denna viktiga del i handlingen hjälper till att driva hela filmen framåt och... Ja... Vilken film, säger jag bara... Detta är Michele Soavis mästerverk.

Det här blev den fjärde och sista skräckfilmen för Soavis del innan han tog en lång paus från allt vad filmande heter. Han återvände till regissörsstolen 1999 och gjorde en rad italienska T.V.-filmer, men filmar nu (Hösten 2005.) återigen en spelfilm baserad på en roman - Dramat "Arrivederci Amore, Ciao". (Den ser jag personligen fram emot. Vissa regissörers filmer ser man bara - Oavsett.)

Om Soavi någonsin återvänder till Horror-land återstår att se. Fast bättre än det här tror jag knappast han kan åstadkomma... Men å andra sidan var det här samma snubbe som gjorde "Stagefright", så...

"Dellamorte Dellamore" väcker oväntat nog även mer värdsliga frågor som: "Hur djävla läcker får och kan en Zombie bli egentligen...?"...

 



  

IDÉ : 98%


Ren och vacker Horror-poesi utan motsvarighet.

  

STORY : 99%


Manuset bygger på en roman och har inga märkbara skavanker alls. Det finns möjligen ett par bättre historier som hamnat på film.

 
  

REGI : 100%


Soavi skapar en oefterhärmlig filmupplevelse.

  

FOTO : 100%


Det är stört omöjligt för en film att ha ett vackrare foto.

 
  

SKÅDESPELERI : 98%


Otroligt starkt på alla fronter.

  

MUSIK : 93%


En magisk, men något ojämn score av Riccardo Biseo och Manuel De Sica.

 
  

TEMPO : 98%


100 minuter borde inte gå så här fort.

  

ATMOSFÄR : 99%


Du kommer inte att tro dina ögon.

 
  

UTFÖRANDE : 99%


Soavi och company spänner musklerna till max.

  

REPRISVÄRDE : 99%


Sitter som en smäck när som helst.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Buffalora kyrkogården är en levande tavla.

 
 

Hon.

 
 

Resten av världen existerar inte.

 
 
Mästerlig dödsromantik som t.o.m. når det existentiella.

TOP CINEMA