House Of Mortal Sin


• Pete Walker • Storbritannien • 1976 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Confessional Murders


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Anthony Sharp
• Susan Penhaligon
• Stephanie Beacham
• Norman Eshley
• Sheila Keith
• Hilda Barry
• Stewart Bevan
• Julia McCarthy
• Jon Yule
• Kim Butcher


MANUS:

• David McGillivray
• Pete Walker


FOTO:

• Peter Jessop


MUSIK:

• Stanley Myers


PUBLICERAD:

• 11 September 2005 - 22:13:46


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Pete Walker Collection


 


 
 

Pete Walker är tydligen ingen beundrare av den katolska kyrkan om man får tro bakgrundshistorien till "House Of Mortal Sin". Här pekas kyrkans representanter (En i det här fallet.) ut som de vidrigaste svinen och man kan ju med facit i hand säga att "Sometimes truth is stranger than fiction". Walker, brittisk films svarta får som han redan var då, blev förmodligen inte mer populär i vissa kretsar efter denna film. "House Of Mortal Sin" är ingen antireligiös film på något sätt. Den "råkar" bara handla om en moraliskt bankrutt präst som bara har sin religion att luta sig mot när samvetet kommer i vägen för hans handlingar.

"House Of Mortal Sin" börjar med att en ung flicka vid namn Valerie förtvivlad och gråtande kommer hem. Minuterna senare har hon begått självmord genom att hoppa från sitt sovrumsfönster. Det visar sig att Valerie ofta bekände sina synder för Fader Meldrum som dessvärre spelar in alla bekännelser på band för att senare kunna utpressa sina offer på olika sätt. Den som inte betalar behöver inte längre fundera på kolesterolvärdet. Valerie var alltså ett av Fader Meldrums offer. Men vad var det egentligen som fick henne att ta livet av sig?

Meldrum har en benhård tro på vad som är rätt vs. fel och han viker inte millimeter från sin övertygelse. Han har utsett sig själv som den som ska bekämpa synd på Jorden och gör det med maximal besatthet. Detta har så klart fått (Och kommer att få.) våldsamma följder. I hans liv finns först och främst två kvinnor - Hans senildementa mor och den inte alltför godhjärtade Miss Brabazon som "tar hand" om Meldrums mor.

Meldrums redan bräckliga värld börjar sakta men säkert rämna när Jenny Welch en dag dyker upp i hans liv. Jenny har just blivit lämnad av sin kille som dessutom fått henne att göra abort. Med andra ord är detta mer än tillräckligt för att få en rabiat katolsk prälle att se rött. Det är dock inte det enda som Meldrum kommer att få tampas med inom kort. Och som sagt tvekar han inte för att ta till våld för att tysta de personer som ses som hot. (Allt i kyrkans namn förstås!)

Det blir många vändningar i "House Of Mortal Sins". Precis som i filmerna "Frightmare" och "House Of Whipcord" jobbade Walker med författaren David McGillivray och resultatet blev en film med många oväntade vändningar. Det är inget charmigt porträtt som Walker målar upp av Meldrum och han kommer undan med precis vad som helst. För katolska präster kan ju inte vara bad guys.

Anthony Sharp är som gjuten i rollen som Xavier Meldrum. (Men Walker hade hellre sett Peter Cushing i rollen.) Walkers favvo-skådis Sheila Keith dyker upp även här upp i en av hennes många minnesvärda roller som en total vettvilling. Det är verkligen en lady som kan skrämma slag på en med små medel. (Tänk då när hon ballar ur.) Det vimlar annars av lysande skådisar som vanligt i Walkers verk. Men Sharps insats minns man nog längst - Det finns inte mycket smickrande man kan säga om hans sociopatiska präst.

Pete Walker är lätt en av de mer underskattade regissörerna inom brittisk film - Någonsin. Och "House Of Mortal Sins" kan med lätthet rekommenderas till vilket öppensinnigt skräckfilmsfan som helst. En sann terror-rulle som mest håller sig på en psykologisk nivå.

Bara Gorehounds kommer möjligen att bli besvikna. (Även om det finns lite av den mörkröda varan med.)

 



  

IDÉ : 83%


Inte lika svidande förjävlig som "House Of Whipcord", men inte helt harmlös.

  

STORY : 89%


David McGillivray och Pete Walker skrev några riktigt blytunga manus tillsammans som säkert hade kunnat användas till att slå ihjäl ett par katoliker. Det här är ett av dem.

 
  

REGI : 82%


Den känns lite stel jämfört med Walkers andra filmer, men regin är inte medioker på något sätt.

  

FOTO : 70%


Peter Jessop är duktig som vanligt.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Perfekt. Filmen hade inte blivit så här bra utan alla skådisar.

  

MUSIK : 67%


En av Stanley Myers 135 scores. (Som inte säger mig speciellt mycket.)

 
  

TEMPO : 81%


Precis lagom lång och inte det minsta seg.

  

ATMOSFÄR : 84%


Otäck. Fader Meldrum och Miss Brabazon gör filmen mycket kusligare än vad den i grund och botten är.

 
  

UTFÖRANDE : 86%


Mycket välgjord, men i skuggan av "Frightmare" och "House Of Whipcord" är den inte lika stark.

  

REPRISVÄRDE : 81%


Under nästa "Pete Walker"-night åker den fram.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Skådisarna. (Jag överdriver inte.)

 
 

Walkers och McGillivrays provokativa approach - Än en gång.

 
 

Musiken är bara rätt så öken.

 
 
Kristen dubbermoral i skarp fokus.