Door Into Darkness : The Neighbour


• Luigi Cozzi • Italien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• La Porta Sul Buio : Il Vicino Di Casa


SPELTID:

• 55 min.


MEDVERKANDE:

• Aldo Reggiani
• Laura Belli
• Mimmo Palmara
• Alberto Atenari


MANUS:

• Luigi Cozzi


FOTO:

• Giorgio Gaslini


MUSIK:

• Elio Polacchi


PUBLICERAD:

• 11 September 2005 - 13:25:55


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Door Into Darkness : The Doll (1971)
II. Door Into Darkness : The Eyewitness (1971)
III. Door Into Darkness : The Tram (1971)


 


 
 

Det italienska T.V. bolaget RAI fick upp ögonen för Dario Argento efter "The Bird With The Crystal Plumage" och "Cat O´ Nine Tails" och gav honom fria händer att producera en Giallo-serie tillsammans med Luigi Cozzi. Idén var att modernisera kanalen som då var helt under regeringens strikta kontroll och man fick praktiskt taget inte visa något som kunde chockera. Så RAI fegade ur på många plan eftersom de trodde att serien skulle bli för våldsam, så Argentos projekt blev inte särskilt långlivat. Efter fyra avsnitt lades serien ned och visades inte på T.V. förrän två år efter att den gjordes. Argento regisserade två episoder och de övriga två regisserades av Cozzi respektive Mario Foglietti.

Argento presenterar serien med att berätta om vad som menas med "La Porta Sul Buio" - "Door Into Darkness" och vad det hela går ut på. Sedan står han vi vägkanten med en bil som fått motorstopp. Han får lift av ett par, och genom den här övergången börjar det första avsnittet - "Il Vicino Di Casa" a.k.a. "The Neighbour".

Paret är Luca och Stefania - Unga och lyckliga med en sju månader gammal son. På väg till deras nya hyreslägenhet går det inte bättre än att de fastnar med bilen i lera. Men turligt nog är inte huset långt bort, så de promenerar den sista biten dit. Huset är kusligt och lägenheten visar sig vara ett riktigt nedköp - Elen är avstängd, det finns varken ljus eller telefon, och så har visst grannen i lägenheten ovan just mördat sin fru i badkaret och dessutom glömt att stänga av kranen.

Det blir så klart översvämning när mördaren lämnar huset...

Spänningen stiger och "The Neighbour" är en smått intressant Giallo. Dessvärre märks T.V.-formatets censur från den här tiden konstant och på 55 minuter måste det gå undan för att publiken inte ska ledsna. Det blir inte helt oväntat en hel del fula kompromisser på bekostnad av själva storyn. Cozzi lyckas i alla fall skapa lite äkta spänning kring en enkel intrig som bara saboteras en aning av parets stadigt korkade agerande.

(SPOILERS I FÖLJANDE STYCKET)

I några ögonblicks panik flyr de från huset när de upptäcker grannfruns lik... Och glömmer kvar det nyfödda barnet! Inte för att mördaren är kvar i huset, men herrejävlar - De försöker få loss bilen först. Och när det inte går, så går de tillbaka till huset.

(SLUT PÅ SPOILERS)

Som Giallo har inte "The Neighbour" mycket som gör att man återvänder till den och den kan inte ens börja mäta sig mot exempelvis "The Killer Must Kill Again". (Cozzi var ju aldrig någon "riktig" Giallo-regissör.) Men här finns förstås några riktigt spännande scener och en inte helt ordinär avslutning.

Men småtrevlig är det allt. Något tradig kanske. Och är man redan nyfiken från början så är det svårt att bli totalt besviken...

 



  

IDÉ : 79%


Man kan knappt föreställa sig hur kul och spännande det måste ha varit att se det här på T.V. när det begav sig.

  

STORY : 50%


På 4 gånger 55 minuter får det så klart plats med lite prima Giallo, men "Door Into Darkness" är en ojämn serie.

 
  

REGI : 58%


Inte helt oväntat är Argentos avsnitt bäst.

  

FOTO : 46%


Kom igen... Det är en T.V.-serie. Hur konstnärligt kan det bli?

 
  

SKÅDESPELERI : 64%


Också väldigt ojämnt.

  

MUSIK : 45%


Rätt tunt med det, va...?

 
  

TEMPO : 53%


Inte världens bästa flyt i och med att teamet bakom serien fick begränsa sig så otroligt.

  

ATMOSFÄR : 55%


Småcharmig.

 
  

UTFÖRANDE : 60%


Godkänt, men man kunde gjort så mycket mer. Argento och Cozzi har aldrig saknat fantasi.

  

REPRISVÄRDE : 47%


Det räcker nog att man ser serien ett par gånger. Sedan minns man den rätt bra.
 
 
 

Giallo på T.V.! På 70-talet!

 
 

Charmen är odödlig.

 
 

Här och var upptäcker man begränsningarna som Argento och Cozzi fick kämpa mot.

 
 
Alla fyra delar tillsammans blir en riktigt schysst Giallo-serie.