Eugenie


• Jesus Franco • Spanien / Västtyskland • 1969 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Eugenie: The Story Of Her Journey Into Perversion


SPELTID:

• 87 min.


MEDVERKANDE:

• Marie Liljedahl
• Maria Rohm
• Jack Taylor
• Paul Muller
• Christopher Lee
• Anney Kablan
• María Luisa Ponte


MANUS:

• Marquis De Sade
• Harry Alan Towers


FOTO:

• Manuel Merino


MUSIK:

• Hans Günther Leonhardt / Bruno Nicolai


PUBLICERAD:

• 3 September 2005 - 22:26:14


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx--699-
2006------------
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD MINI-RECENSIONER:
I. Blue Underground


 


 
 
  

Ju fler Jess Franco filmer jag har sett, desto mer har jag retat mig på saker i dem. Men så fastnar man alltid för någon speciell scen i någon film. En scen som känns som genuin filmkonst och något som bara en sann mästare kan ha lagt sin hand på. Och sedan kan resten av rullen vara outhärdligt trist och full av absolut ingenting. Men just den enskilda scenen bevarar man levande i minnet. Länge.

Många tycker så klart att meningen med livet är att vara Francofil, men jag har inte riktigt kommit så långt i min "andliga" "utveckling". Jag är uppe i ca. 15 st. och tycker att två, kanske tre, absolut inte fler än fyra har varit riktigt bra. Resten har varit extremt mediokra och så ointressanta att det tagit emot att se klart dem. Men självplågaren i en har levt på hoppet, för tänk om slutet räddar filmen. Sedan att det kanske händer en gång på tusen - Det minns man inte just då.

Ofta verkar det som om Franco ivrigt har börjat filma och sedan en (eller samma) dag märkt att det kanske inte var så kul men att det är lika bra att fortsätta tills det finns mellan 70 och 90 minuter film. Resultatet borde så klart bli därefter - Regin totalt utan finess, dialogen stel och skrattretande (Fast det knappt är värt energin att ens skratta till.) och helhetsintrycket lika bestående som det man får av en telefonförsäljare som ringer en fredag kväll. Sedan kan skådespelarna mycket väl vara inspirerade till att göra sitt yttersta och fotot kan vara mästerligt. (När Franco gör sig besväret att ta reda på hur man ställer in skärpan på kameran, alltså.)

"Eugenie: The Story Of Her Journey Into Perversion" kan jag nog med gott samvete sålla till kategorin "enkla idéer som blåsts upp till en hel film". Det brukar hålla lika länge som en "Absolute Dance" skiva. Men den här känns ändå lite annorlunda - Fortfarande seg som snor i ca. 60 av sammanlagt 87 minuter, men den har något som fångar ens intresse.

Handlingen, eller vad man ska kalla alla softcore scener inklippta mellan all onaturligt stelbent dialog, följer Eugenie (Sockersöta Marie Liljedahl.) - En ung tjej som hamnar i klorna på ett sadistiskt sällskap ledd av Dolmance (Christopher Lee). Det är en viss Marianne Madame de St. Ange som "lurar" Eugenie till en privat ö där varje kväll är en fest. Och är man lagd åt det sadomasochistiska hållet, så snackar vi om så lyckade fester att man förmodligen aldrig vill åka hem. Eugenie får drömma, se och uppleva allt möjligt som hon inte är direkt van vid. (Det får inte riktigt vi.) Hon blir chockad till en början av alla kedjor, piskor, världens lättaste morgonstjärna och... teaterdolkar, men märker snart att vissa grejer inte är så tokiga.

Hur kommer det att sluta...? Hade de segat lite till så hade man väl inte ens fått veta det.

Räkna ändå med en massa naket, en del riktigt snyggt filmad lesbisk erotik samt lite av straight varianten. Det sistnämnda är dock lika upphetsande som att få en lavemang med en spikpistol.

Jo. Helt klart är detta Art Sleaze för fulla muggar - Till hälften riktigt bra Art Sleaze. Men en del förstörs av Francos trötta och oengagerande "måste-filma-lite-nu-skit-samma-hur-det-blir" regi och ett manus som författaren Harry Alan Towers borde läst igenom ett par, fem, tio, femtio gånger till innan det hamnade i händerna på skådespelarna. "Eugenie: The Story Of Her Journey Into Perversion" hamnar rätt långt ifrån både S.B.I.G. och att vara oförskämt usel. Alla missar i filmen kan inte sabba det faktum att den är otroligt vackert fotad. Här finns många scener av den levande typen som man fastnar för och minns. Och två av skådespelarna är fenomenala - Marie Liljedahl (som gav upp skådespelarkarriären efter den här) och Christopher Lee i en liten, men viktig roll. Maria Rohm som Marianne är även hon en intressant karaktär. Milt uttryckt.

Även soundtracket är toppenbra. Dra upp ljudet rejält så ska du nog se att det snart ringer på dörren och någon dreglande granne står utanför och frågar om han (hon?!) också får titta på peepshowen i din lägenhet.

"Eugenie: The Story Of Her Journey Into Perversion" kanske låter som värsta våldsporrfilmen, men det är relativt tam (Och snygg!) Sleaze från tiden då det här var färskt och sensationellt - Och chockerande. Nu är det allt annat än... Men fortfarande sensationellt. Mest för att det är en film av Jess Franco. Med 185 filmer i bagaget så kan man lätt räkna ut att alla inte kan vara mästerverk och att det möjligen är något fel på majoriteten av dem.

Det är tack vare DVD-formatet man lättare kommer i kontakt med filmer som den här, och Blue Undergrounds utgåva är ännu ett bevis på att de prioriterar kvalitet framför kvantitet.

Så det är svårt att inte skaffa de här rullarna.

 



  

IDÉ : 64%


Franco hade i vanlig ordning några schyssta tankar med sin film...

  

STORY : 44%


...Men de klantade bort det som kunde ha hållit ihop filmen som ett superlim.

 
  

REGI : 44%


Mästerligt ena stunden och rent ut sagt bedrövligt i nästa.

  

FOTO : 89%


Svidande vackra bilder... När de är i fokus och inte flackar alltså.

 
  

SKÅDESPELERI : 72%


Marie Liljedahl är nästan kriminellt söt. Och Christopher Lee kan nog inte göra en dålig prestation om han så försökte.

  

MUSIK : 69%


Ganska så schysst av Hans Günther Leonhardt (Precis han.) och veteranen Bruno Nicolai som säkert kan vissla ihop en bra trudelutt liggandes i koma.

 
  

TEMPO : 43%


87 minuter i slow motion typ. Filmen känns som den är en halv timme längre än vad den egentligen är.

  

ATMOSFÄR : 78%


Tack vare det utsökta fotot och ljussättningen får ju "Eugenie" rätt Sleazy atmos.

 
  

UTFÖRANDE : 67%


Det här kunde blivit ett mästerverk, så klart. Men tempot häller stenblock i maskineriet.

  

REPRISVÄRDE : 58%


Det får vara en sagolikt trist kväll / natt i så fall.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Stämningen och bilderna... Oh, ja...

 
 

Man fastnar allt för filmen på något sätt. (Förmodligen av nostalgiska skäl.)

 
 

Allt hade faktiskt inte behövt vara så tradigt.

 
 
Det finns mycket fint att titta på, men själva filmen är inte överdrivet fängslande. (Sorry, Jess Franco-fans. Jag försöker verkligen.)