Maléfique


• Eric Valette • Frankrike • 2002 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 86 min.


MEDVERKANDE:

• Gérald Laroche
• Philippe Laudenbach
• Clovis Cornillac
• Dimitri Rataud
• Didier Bénureau
• Geoffrey Carey
• Félicia Massoni


MANUS:

• Alexandre Charlot
• Franck Magnier
• François Cognard


FOTO:

• Jean-Marc Bouzou


MUSIK:

• Eric Sampieri


PUBLICERAD:

• 2 September 2005 - 23:25:57


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

I en fängelsecell någon gång på 20-talet håller Danvers på att utöva lite svart magi från en lika svart bok. Den ena av hans cellkompisar är bara en rykande kolhög och den andra är dödligt sårad. Hans blod kommer dock till användning när Danvers målar lite symboler på väggen och avslutar ritualen... Som gör så att något riktigt märkligt händer...

I nutiden har Eric Carrère just blivit dömd till ett fängelsestraff efter att ha förskingrat miljonbelopp från sitt företag och sedan blivit blåst av sin fru Claire. Eric hoppas ändå på att hans advokat ska få honom frisläppt eftersom han mest av allt bara vill bara träffa sin son. Resten skiter han egentligen i.

I sitt "andra hem" träffar han sina nya "rumskompisar" - Den transsexuella Marcus som uppenbarligen har ätit en massa könshormoner och som vill operera bort en viss kroppsdel, den tystlåtna mördaren Lassalle och den efterblivna "Daisy" som äter allt (Allt!) och gärna låter Marcus kapa av hans fingrar ett i taget för att han ska kunna få en "semester", d.v.s. en tur till sjukhuset.

Cellen är så klart inte överdrivet härlig annars - Klaustrofobisk, unken, skitig och det absolut bästa är att man får dela säng med kackerlackorna. Så mycket roligare blir det inte till en början. Eric lär oundvikligen känna de tre männen medan tiden går och alla har sina inre demoner att slåss mot. Men alla kommer relativt bra överens och smockan hänger inte i luften för ofta. De fyras rädslor, drömmar och önskningar kommer att spela en stor roll framöver. Och för Eric är det hans son som håller honom på fötter.

Men en dag hittar Marcus en lös sten i cellväggen och bakom den... Ligger Danvers svarta bok...

"Maléfique" av Eric Valette har nått skräckfilmspubliken främst via djungeltelegrafen även om den visats på festivaler och fått ett gott rykte. Och det är inte oförtjänt. Som en ockult skräckfilm lyckas den vara originell och undvika väldigt många klichéer för att handlingen ska hålla från början till slut. Man får reda på så mycket som behövs om personerna innan det börjar hända mindre trevliga saker. Och ändå utspelas över 90% av filmen i en och samma fängelsecell. (Ni som sett Vincenzo Natalis "Cube" vet att det går att hålla spänningen uppe fast antalet miljöer är extremt begränsat.)

Samtidigt som "Maléfique" är en ren skräckfilm (Med en del fin Splatter!), så är den psykologisk då man inte vet hur huvudpersonerna kommer att reagera under press och huruvida någon kommer att flippa ur eller ej. Speciellt när de utsätts för "ockulta" händelser... Det blir i alla fall riktigt intressant... Och stört omöjligt att stänga av innan sluttexterna rullar. (Varför man nu skulle försöka sig på sådana idiotiska utmaningar i vardagen.)

För Valette var det så vitt jag vet hans första försök inom skräckgenren, och det blev sannerligen lyckat. Visst finns här en del små tillkortakommanden, men det går knappt att peka på dem. På något sätt köper man storyn och man hinner klura lite på vägen till det bisarra slutet. Men det blir tacksamt nog aldrig övertydligt. Och fräscht känns det. Om inte unikt på något sätt. Däremot undrar jag hur givande filmen är att se flera gånger.

"Maléfique" släpptes alltså först nu (2005) på DVD utanför Frankrike - Alltså tre år efter att filmen gjordes. Man kan lätt anta att fransk Horror blivit lättare att distribuera efter att Alexandre Ajas "Haute Tension" blev så otroligt väl mottagen. Så det här borde bara leda i rätt riktning.

 



  

IDÉ : 83%


Fängelse-Horror finns det inte tillräckligt mycket av.

  

STORY : 83%


Fyndig, kuslig och spännande. Hela tiden. Slutet kan man dock störa sig på. (Det är lite åt det svårköpta hållet på samma sätt som många "Tales From The Crypt"-historier är.)

 
  

REGI : 85%


Hoppas nu att Eric Valette fortsätter länge inom den här genren eftersom han lyckas förmedla skräckens dynamik så väl.

  

FOTO : 75%


Det är nog en utmaning att få en liten fängelsecell att se intressant ut. Så det är bra.

 
  

SKÅDESPELERI : 82%


Grymt bra. Alla huvudkaraktärer är realistiska fängelsekunder.

  

MUSIK : 71%


Den finns där och den passar. Sluttjafsat.

 
  

TEMPO : 86%


Filmen är ju aldrig tråkig.

  

ATMOSFÄR : 81%


Skitfin. Vad mer kan man säga?

 
  

UTFÖRANDE : 81%


En tät och välgjord skräckfilm som "dessvärre" inte är unik på något sätt.

  

REPRISVÄRDE : 80%


Högt, men inte oändligt. Men efter ett tag har den bleknat bort ur minnet såpass mycket att man kan se den igen.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Ingenting är det minsta dåligt...

 
 

...Speciellt inte jämnheten i filmen...

 
 

...Men ingenting är heller fantastiskt...

 
 
Så pass udda att den borde tilltala vilket skräckfilmsfan som helst.