Die Screaming, Marianne


• Pete Walker • Storbritannien • 1971 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Die, Beautiful Marianne


SPELTID:

• 84 min.


MEDVERKANDE:

• Susan George
• Barry Evans
• Christopher Sandford
• Judy Huxtable
• Leo Genn
• Kenneth Hendel


MANUS:

• Murray Smith


FOTO:

• Norman G. Langley


MUSIK:

• Cyril Ornadel


PUBLICERAD:

• 25 Augusti 2005 - 22:23:32


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx--10---
2006------------
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Pete Walker Collection


 


 
 

"Die Screaming, Marianne" är i kronologisk ordning den första filmen i Anchor Bays "Pete Walker Collection". Trots den tilldragande titeln och trots att Walker mest gjorde skräckfilmer, så det här mest av allt en riktigt spännande (Dock något osammanhängande.) thriller med fler plot-twists än man hinner räkna till innan man somnar. (Om man inte räknar får, alltså.) Nej, då. Det finns inget behov att somna med den här rullen i spelaren.

Marianne finns det alltså en tjej i filmen som heter. Men innan vi vet det, är hon på akut flykt från några mindre välvilliga individer. På en landsväg (I Portugal.) håller hon på att bli påkörd av Sebastian. När Sebastian erbjuder henne lift åker hon med eftersom det ger henne en bättre chans att komma undan sina förföljare.

Sedan...

Förtexterna med en dansande Marianne...

Och helt plötsligt bor Sebastian och Marianne ihop och nästan lika plötsligt frågar Sebastian om de inte ska gifta sig (!) (Allt var då djävligt mycket lättare 1971!) Sebastians kompis Eli följer med till snabb-bröllopet och det går helt klart för snabbt, för på en bar upptäcker Sebbe att hans tjej lagligt råkat gifta sig med Eli istället. (!) (Nej, det är inte menat att detta ska vara en komedi. Kanske ville de bara skildra en episod i karaktärernas liv så att de senare kan berätta om det och säga: "Ni kommer inte tro att det är sant, men--")

Marianne gör nästan slut omedelbart (Sebastian visar sig vara en rätt så fantasilös typ.), Eli erbjuder henne att bo i hans lägenhet ett tag och ingen är mer sur är Sebastian som drar tillbaks till Portugal för att hälsa på en rätt skruvad familj bestående av The Judge och Hildegarde - Mariannes farsa och halv-syrra. "Inga go´a typer." beskriver dem rätt bra.

Så är en rejäl härva igång - Svek, svartsjuka, dubbelspel, mordförsök, mord och annat som gör livet värt att leva. (Eller mer spännande i alla fall.) Sedan får man anstränga sig lite för att hänga med i alla turer, för det blir lätt något rörigt. Tyvärr inte för att historien alltid är så välskriven utan för att den inte riktigt känns helt sammansvetsad alla gånger. Men mycket uppvägs av att det finns ett par riktigt spännande scener och av att Walker är en väldigt duktig regissör som har en känsla för detaljerna samt anstränger sig för att hålla tempot uppe. Sånt väger väldigt tungt. Sedan är fotot så bra eftersom det fångar det tidstypiskt über-brittiska på ett väldigt naturligt sätt och atmosfären i både London och i en lyxvilla på den portugisiska landsbygden.

"Die Screaming, Marianne" är på många sätt en lyckad "Hitchcock-inspirerad thriller" men har både sina småcharmiga och mindre charmiga fel. Vad som är riktigt strålande är skådespeleriet. Samtliga stora roller spelas otroligt väl, vilket är rätt så ovanligt - Speciellt i så här relativt obskyra rullar. Väldigt ovanligt är också hur ett gäng skådisar av den här kalibern jämnar ut så många fel i manuset.

"Die Screaming, Marianne" kan så klart ses på många sätt, men har man bara inga skyhöga förväntningar så är det inte stört omöjligt att se förbi alla skavanker och se att det är en hyfsat bra thriller med en indikation om Walkers talang - Något han tacksamt nog utvecklade inom de kommande åren.

 



  

IDÉ : 63%


För att vara en mysig thriller i sann "The Persuaders!"-anda var det här en lyckad idé...

  

STORY : 60%


...Grejen är bara den att handlingen är lite för komplex för att passa innanför de ramarna.

 
  

REGI : 74%


Tur då att Pete Walker åstadkom bättre resultat inom Horror-genren.

  

FOTO : 78%


Föga anmärkningsvärt. Som i vilken James Bond-rulle från 70-talet som helst, alltså.

 
  

SKÅDESPELERI : 99%


En litet (sned)steg från perfekt.

  

MUSIK : 52%


Jag minns tyvärr inte musiken. (Vilket kanske är lika bra det.) Men låten "Marianne" är så klart käck.

 
  

TEMPO : 71%


Några bitar är för långdragna och gör att intresset börjar falna efter ett tag.

  

ATMOSFÄR : 72%


Som i en unken James Bond-rulle från 70-talet. Utan actionscenerna. Och dumskalle-replikerna.

 
  

UTFÖRANDE : 67%


En problemkantad produktion blev en film som inte är speciellt minnesvärd.

  

REPRISVÄRDE : 46%


Ahh... Nej. Livet är lite för kort även om man lever tills man är 150.
 
 
 

Skådisarna. Jag saknar ord.

 
 

Pete Walker gjorde aldrig något riktigt dåligt under sin karriär.

 
 

Det finns inget i filmen som riktigt griper tag om en.

 
 
Vem hade trott att den här regissören en dag skulle göra en film som "House Of Whipcord"?