Body Puzzle


• Lamberto Bava • Italien • 1991 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Misteria


SPELTID:

• 91 min.


MEDVERKANDE:

• Joanna Pacula
• Tomas Arana
• François Montagut
• Gianni Garko
• Erika Blanc
• Matteo Gazzolo
• Susanna Javicoli
• Bruno Corazzari
• Ursula von Baechler
• Sebastiano Lo Monaco
• Giovanni Lombardo Radice


MANUS:

• Lamberto Bava
• Teodoro Corrà
• Bruce Martin
• Domenico Paolella


FOTO:

• Luigi Kuveiller


MUSIK:

• Carlo Maria Cordio


PUBLICERAD:

• 22 Juli 2004 - 16:31:45


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

8 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

(OBS! Denna "recension" från Bronsåldern innehåller några Spoilers.)

När 15000 bitars pussel inte längre är kul.

En något stirrig och förvirrad musiker börjar kniva ihjäl folk. Det första offret blir av med ett öra, det andra mister en hand OCH ett hjärta och den tredje donerar helt plötsligt, och mot sin vilja, en njure. Och så vidare...

Alla organ dyker på ett eller annat sätt upp hemma hos Tracy, vars man Abe nyligen dog i en olycka. Var finns sambandet?

Den något apatiska polisdetektiven Mike försöker lösa fallet och kommer mycket snart på att mördaren håller på att samla ihop delar för att kunna återuppbygga Abes kropp. Abe donerade nämligen sin kropp till vetenskapens fantastiska värld innan han dog. Men varför?

Mördaren sätter snart efter Tracy också och Mike får fullt upp med att både försöka lösa morden samtidigt som han ska beskydda Tracy som han förälskat sig i. (Eller om det var tvärtom.) Det är ärligt talat inte så intressant eftersom den biten av handlingen är så taffligt genomförd.

Fallet! Just det. Det blir aldrig överdrivet spännande för den som ser filmen, mycket tack vare att man får se vem mördaren är innan det ens hunnit hända något. (Och han är inte maskerad eller någonting.) Även om man inte vet vem det är direkt så kan man nästan direkt räkna ut vad som gjort honom knäpp. Detta tar bort en hel del av spänningen, som dock finns där i sann Giallo-anda. (Bl.a. i en mycket bra scen med en blind lärarinna och en skolklass blinda barn.)

En grej i "Body Puzzle" är nästan störande dålig - En kille får njuren utskuren medan han simmar omkring i en simbassäng och det kommer inte en endaste droppe blod. (Men det verkar redan finnas hur mycket blod som helst i bassängen?!) Ingen big deal alltså, men hur låter man en sådan tabbe passera?

Lamberto Bava verkade tappa suget en aning under de sista åren på 80-talet och hade det inte varit för "A Blade In The Dark" och "Delirium" skulle man nästan kunna tro att han inte har mycket att komma med utan Dario Argentos hjälp.

Hur som helst är det ändå lite synd att Bava Jr. inte gör / har gjort fler filmer i samma anda. Uppenbarligen finns potentialet där och bra Giallo-regissörer föds inte varje minut direkt.

 



  

IDÉ : 78%


Ett bra och ganska så klurigt upplägg räcker en bra bit.

  

STORY : 69%


Den fungerar, men den försöker inte vara speciellt smart. (Och det hade kanske inte gått heller.) Kanske borde Bava gett sig i kast med manuset på egen hand.

 
  

REGI : 81%


Standard "Lamberto Bava"-klass. (Men ljusår ifrån "Demons".)

  

FOTO : 77%


Ganska så tilltalande. Som vanligt. Och det är också det som är problemet - Att det är "som vanligt".

 
  

SKÅDESPELERI : 63%


Leta inte efter något häpnadsväckande skådespeleri här.

  

MUSIK : 69%


Carlo Maria Cordio än en gång. Vi får en halvbra score och inte så mycket mer.

 
  

TEMPO : 70%


Lite segt stundtals, men inte så segt att det stör.

  

ATMOSFÄR : 76%


Magin från "The Old Days" finns kvar till viss del.

 
  

UTFÖRANDE : 72%


Välgjord, absolut, det är filmen. Men det är själva storyn som gör att den vacklar en aning.

  

REPRISVÄRDE : 61%


En "mellan-Giallo". Sörj inte för länge och börja inte supa om du har råkat missat den.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Lamberto Bava försökte hålla Giallon vid liv.

 
 

Det mesta. (Förutom upplösningen.)

 
 

Men tyvärr gjordes det inte mycket Gialli i början av 90-talet.

 
 
Ett strå till Giallo-stacken när torkan hade slagit till på allvar.