Red Riding Hood


• Giacomo K. Cimini • Italien • 2003 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 95 min.


MEDVERKANDE:

• Susanna Satta
• Kathleen Archebald
• Roberto Purvis
• Marco Fiorini
• Justine Powell
• Iaon Gunn
• Antonella Salvucci
• Remo Remotti
• Fabio Sonnino
• Marialuisa Tadei
• Devin McKinney


MANUS:

• Ovidio G. Assonitis
• Andrew Benker


FOTO:

• Roberto Benvenuti / Sergio Salvati


MUSIK:

• Alessandro Molinari


PUBLICERAD:

• 3 Juli 2005 - 10:40:00


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx53----
2006----------1010
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD MINI-RECENSIONER:
I. MTI Home Video


 


 
 
  

"That´s what I call entertainment...!"

Det är inte varje dag man kan sätta tänderna i lite ny italiensk Horror, så när det sker, så är det under dagar (Eller kvällar.) då man riktigt känner för att fira.

Giacomo K. Cimini ger oss här "Red Riding Hood". Med en sådan titel kan man så klart omedelbart tänka på sagan om Rödluvan och man kan säga att detta är en rejält skruvad variant på den. (Luvan är inte heller röd, utan svart!) "Rödluvan" i det här fallet är en tonårstjej som heter Jenny. Hon bor i Rom och har fått ta hand om sig själv eftersom farsan är död och morsan rymde med någon kille. Pengar har Jenny så hon klarar sig i alla fall.

På ett riktigt udda humör kan man kanske först tro att "Red Riding Hood" är en hejsan-hoppsan komedi när Jennys röst berättar om hennes liv och de glada musikalnumren avlöser varandra. Men det tar snart en helt annan vändning när det visar sig att Jenny har en hemlig vän som heter "George" - En mystisk svartklädd gestalt med en vit mask som liknar ett kantigt vargansikte. George är dock inget annat än Jennys ganska så mordiska alter ego. Jenny och George drar ofta omkring på Roms gator efter mörkrets inbrott och bestraffar människor som hotar allt som är fint i deras värld.

Så Jennys mormors plötsliga uppdykande är inte direkt välkommen och Jenny får se till att hon inte ställer till med för mycket besvär. Vilket hon så klart gör. Hon vill nämligen att Jenny flyttar till New York - Något Jenny inte tar alltför lätt på. Och hon är inte direkt förlåtande mot människor som ljuger för henne eller försöker bedra henne. Detta blir således början på en kedjereaktion händelser som leder till våldsamheter med knivar, spikpistoler, flaskor (I samband med en as-schysst Fulci-hyllning!), baseballträn och... Jordnötssmör...!

Jo... Jag behöver nog inte säga att jag fastnade för "Red Riding Hood" redan från första början. Charmigare än så här blir inte skräckfilmer i dessa dagar...

Jenny är något så ovanligt som en seriemörderska som man lätt sympatiserar med. Det är automatiskt synd om henne med tanke på hur hon fått växa upp helt ensam. Men allvarligt talat är inte "Red Riding Hood" en skildring av en "äkta" seriemörderska utan "bara" en modern saga med en stänk svart humor. (Susanna Satta i huvudrollen är ett fynd!)

Cimini lyckas alldeles förträffligt med sin debutfilm. Regin och fotot (Av Sergio Salvati från Fulcis good ol´ team.) är klanderfritt - Rom ser alltid läcker ut. Ovidio G. Assonitis och Andrew Benkers manus känns på något härligt sätt färskt fast storyn kanske inte är originell. Därmed inte sagt att den inte har originella inslag, för det har den. Upplösningen är allt annat än traditionell och trevligt flummig.

Till sist har vi vad...? Gore! Det är ett absolut måste och även där lyckas "Red Riding Hood". Filmen har många snygga och klassiskt tillverkade Splatter-effekter så även Gorehounds får en del att glädjas åt.

Högsta betyg får Giacomo Cimini för utförandet. Med fler filmer av den här standarden blir han snart en ny legend inom European Cult Horror. Han verkar ha ett överskott av idéer i alla fall och en sådan här lyckad introduktion hör till ovanligheterna. Det är verkligen upplyftande.

Först "Haute Tension" och nu det här... Man blir allt överraskad. Och det är just sånt här som skapar en underbar värld som man kan kika in i när som helst...

 



  

IDÉ : 98%


Hyper-originell! Tänk dig en cool skräckfilm med mycket Splatter, svart humor, dussinet Rödluvan-referenser och som en mejeriprodukt på moset: Ett förbannat sångnummer!

  

STORY : 88%


Några små brister i handlingen (För mycket humor, snarare.), men ingen fara på taket.

 
  

REGI : 90%


Ett strålande första försök av Giacomo Cimini. Mer, tack!

  

FOTO : 86%


Modernt och tidlöst. Det här kommer alltid att se snyggt ut.

 
  

SKÅDESPELERI : 85%


Riktigt, riktigt bra. Susanna Satta är helt rätt för huvudrollen.

  

MUSIK : 88%


Originellt soundtrack ("Que Sera Sera" (!) är ju med till att börja med.) och en riktigt trevlig score av Alessandro Molinari.

 
  

TEMPO : 97%


Full fart från första början till det skruvade slutet.

  

ATMOSFÄR : 89%


Härlig och kolsvart under långa stunder.

 
  

UTFÖRANDE : 93%


Utan överdosen av humor hade det här varit en av 2000-talets finaste och mest originella skräckfilmer...

  

REPRISVÄRDE : 91%


...Men den är helt klart värd att se många gånger. (Den liknar ju inget annat.) Beklagligt är bara att "Red Riding Hood" inte har gjort mer väsen av sig. Distributörerna borde ha promotat filmen betydligt mer.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det här känns bara så otroligt jävla fräscht!

 
 

Två världar på kollisionskurs med varandra - Alltid lika intressant.

 
 

Det är väl ingen som stör sig på slutet?

 
 
Grym variant på en klassisk saga. (Och ljusår roligare än den.)

RECOMMENDED CINEMA