Bloody Moon


• Jesus Franco • Spanien / Västtyskland • 1982 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Die Säge Des Todes


SPELTID:

• 85 min.


MEDVERKANDE:

• Olivia Pascal
• Christoph Moosbrugger
• Nadja Gerganoff
• Alexander Waechter
• Corinna Drews
• Ann-Beate Engelke
• Peter Exacoustos
• Jesus Franco


MANUS:

• Rayo Casablanca


FOTO:

• Juan Soler


MUSIK:

• Gerhard Heinz


PUBLICERAD:

• 21 Juli 2004 - 16:30:49


SETT PÅ:

• VHS (Bootleg)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Det mesta ska ju testas en gång, förutom Jess Franco som har testat allting minst två gånger - "Bloody Moon" a.k.a. "Die Säge Des Todes" är en Splatter-rulle med tunga Slasher-influenser från "Old School"-eran.

Miguel har aldrig haft det lätt med tjejer. (Lika lite som en extremt höjdrädd och omedicinerad narkoleptiker har lätt för Parkour.) En av orsakerna kan vara att han bara har ögon för Manuela. Det lilla kruxet skulle då vara att det råkar vara hans syrra. En annan orsak kan vara att den högra delen av hans ansikte ser svårt brännskadat ut. Men på en nyårsfest rycker han åt sig en "Mickey Mouse"-mask, och så länge den är på och så länge han blir förväxlad med någon annan, så är stämningen på topp. Miguel lyckas t.o.m. närma sig en av de kåtare tjejerna på festen. Och så pass att de hamnar i säng. Men så blir Miguel lite hårdhänt och när tjejen sliter av hans mask och ser vem det är, så är det slut på både glada miner och lusta. Miguel tar en sax och hugger ihjäl bruden med ett dussin hugg.

Det väldigt privata hotellrummet är således bokat i ett par år framöver. (D.v.s. hotellet som har en skylt ovanför dörren som det står "Psykiatrisk Klinik" på.) Fem år senare har Miguel "kanske" blivit botad, och nu är det dags för honom att släppas ut igen. Manuela tror att det kommer att gå hur bra som helst även om läkarna säger att Miguel inte för utsättas för någon form av emotionell press. Helst får han inte bli påmind om det som hände heller. Och så fort man får se den "rehabiliterade" Miguel, så kan man inte låta bli att tänka att bårhuset lika gärna kan skicka efter ett extra 10-pack liksäckar om den här snubben släpps ut på gatorna.

Och så bär av det till Costa Del Sol med tåg. Redan under tågresan inbillar sig Miguel att en tjej blir utknuffad genom ett kupéfönster. Så visst finns det inga tvivel om att han är återställd. Destinationen är en språkskola för unga kvinnor med... Döden framför sig. Det tar sedan inte lång tid förrän den förstående och smidiga Manuela börjar förföra Miguel innan hon helt plötsligt avvisar honom med motiveringen att hon är hans syster, att alla bara skulle prata bakom ryggen på dem om de inledde ett förhållande men att det inte skulle vara ett bekymmer om bara alla runt dem försvann. Med andra ord är det bra tankar att så i skallen på en kille som inte bara har väntat i fem år på sin älskade men som dessutom har varit inspärrad p.g.a. psykotiska infall som senast slutade med mord. Men ingenting kan väl gå fel? Nej, då. Förutom att eleverna börjar bli slashade en efter en. (Men det där var nog inte speciellt svårt att räkna ut.)

En av eleverna, Angela, är den första av tjejerna som blir vittne till ett av morden, men eftersom ingen i hela världen tror på henne (Liket försvinner givetvis.), så betyder det att hon också blir hjältinnan i "Bloody Moon". (Hon överlever dessutom diverse attacker.) Och alla fortsätter att in i det sista påstå att hon drömmer och fantiserar. Men morden - De fortsätter. (Body counten ligger på närmare tio, vilket är schysst för en 80-minuters rulle.) Och Miguel fortsätter att smyga omkring i krokarna som om han vore skyldig. Men visst är det han som är mördaren? Eller finns det någon annan som vill sätta dit honom för några nya mord? Eller är han bara en kille som vill bli en ny Michael Myers?

För Jess Francos ambition och grundidé när det gällde "Bloody Moon" var nog mest begränsad till: "Att göra en "Halloween"-liknande rulle." Och det lyckades väl sådär. Inspirationen kan väl knappast komma från någon annanstans. Och det finns visst för- och nackdelar med allt. Fördelen med "Bloody Moon" är att Splatter-scenerna är riktigt fulsnygga och ungefär lika många till antalet som andra samtida Slashers. Francos är bara blodigare. (Förutom kanske de i "The Burning".) Men framför allt så är de mer originella. (Den legendariska "timmersågs"-scenen och "kniven genom bröstet"-scenen är väl två av hans mest kända genom tiderna.) Och visst har filmen ett par schyssta vändningar när det är några minuter kvar av filmen. Några minuter, ja. Den stora nackdelen skulle då vara att handlingens uppbyggnad under de resterande minuterna annars är så gott som minimalistisk. (För att uttrycka det snällt.) Den har ett lockade upplägg med en genre-typisk grundintrig, men sedan känns det som om vissa scener bara är med för att filmen ska bli längre. Och ibland verkar det som om vissa karaktärer i filmen lider av svår anterograd amnesi. (Ni vet - Någon ser panikslagen ut ena stunden och "ett par groggar senare"-lugn i nästa. Precis som om de rakt av glömmer bort att de var livrädda för en minut sedan.) Sedan blir det ju bara tröttsamt med all dialog som inte leder någonstans.

Inbitna Slasher-freaks med smak för det europeiska har så klart störst behållning av "Bloody Moon". Och "Jess Franco"-filer. (Jag försöker fortfarande att utbilda mig till en, men det går inte speciellt bra. Alls.) Och filmen låg ju på "Video Nasty"-listan av en bra orsak. Sedan så har den ju ett ganska exotiskt foto som för tankarna till ett par sköna Gialli snarare än "Friday The 13th". Som tur är. Annars är det riktigt svårt att motivera varför "Bloody Moon" skulle vara en milstolpe inom Euroslashers. Samtidigt är det lika svårt att komma på någon annan som är ljusår bättre. Precis som i "Absurd", så är det ganska svårt att hålla intresset brinnande mellan Splatter-scenerna. Men man kan ju alltid offra sig lite. För stämningens skull.

 



  

IDÉ : 56%


Ja, det är ju en Slasher...

  

STORY : 41%


...Som känns aningen trött redan när den drar igång... (Det är Gore-scenerna och slutet som gör hela filmen.)

 
  

REGI : 73%


Franco kör på och får till ännu en... Film...

  

FOTO : 61%


På foto-fronten intet nytt. Men det råder ingen brist på tjusiga bilder här och var.

 
  

SKÅDESPELERI : 52%


Jag saknar ord igen.

  

MUSIK : 52%


Knappt in genom ena örat. Och soundtracket angriper alla sinnen.

 
  

TEMPO : 72%


Det är ett hyfsat bra drag för att vara en "Halloween"-kopia.

  

ATMOSFÄR : 69%


Typisk så det visslar om det.

 
  

UTFÖRANDE : 65%


*gäspar* Jo... Filmen blev ju klar i alla fall.

  

REPRISVÄRDE : 58%


Det existerar ganska mycket bättre liknande filmer och som man hellre ser. Sekundens sanning.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Dödsscenerna och effekterna är hur coola som helst.

 
 

Bra stämning rätt igenom.

 
 

Inte tillräckligt med Splatter.

 
 
Slasher Jess Franco-style. På gott och ont.