Nightmare City


• Umberto Lenzi • Italien • 1980 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Incubo Sulla Città Contaminata


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Hugo Stiglitz
• Laura Trotter
• Maria Rosaria Omaggio
• Francisco Rabal
• Sonia Viviani
• Eduardo Fajardo
• Stefania D´Amario
• Ugo Bologna
• Sara Franchetti
• Manuel Zarzo
• Tom Felleghy
• Pierangelo Civera
• Achille Belletti
• Mel Ferrer
• Ottaviano Dell´Acqua


MANUS:

• Antonio Cesare Corti
• Luis María Delgado
• Piero Regnoli


FOTO:

• Hans Burman


MUSIK:

• Stelvio Cipriani


PUBLICERAD:

• 13 Maj 2005 - 16:07:04


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx883477
200691010---------
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011------------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

20 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Nightmare City : EC Entertainment Vs. Anchor Bay Entertainment


 


 
 
  

-"Holy shit! What the hell is going on down there?!"

(Är det inte det jag alltid undrar...?) Här är "Nightmare City" a.k.a. "Zombie Flesh Eaters Flyger Österut"... Eller något i den stilen.

T.V.-reportern Dean Miller (Hugo Stiglitz med ett enda ansiktsuttryck. Och jag tror aldrig han blinkar heller.) åker till flygplatsen där ett militärt transportplan just har landat. Eftersom planet inte har någon nationalitetsbeteckning så är polisen, brandkåren och så klart frälsningsarmén på plats.

Ut ur planet hoppar kärnforskaren professor Hagenbeck och femtielva Zombies - Eller i alla fall kostymklädda snubbar med ett dussin lager brun och svart skokräm i ansiktet. (Det här filmteamet hade kunnat behöva Giannetto De Rossis hjälp - Det är en sak som är säker.) Zombierna attackerar och börjar slakta alla med knivar, yxor, automatvapen, etc. Militärerna har inte en chans.

Zombierna tar sig sedan runt i staden och börjar härja hejvilt, bl.a. i en T.V.-studio där de tuffar till programmet "It´s All Music". (Vilket behövs verkligen.) Och så kallar man in toppskiktet av militärer som kommit fram till att stora mängder radioaktivitet gjort dessa människor till genmodifierade supermänniskor - De kan föröka sig på något sätt (Och som man turligt nog inte behöver se.), är tydligen smarta och kan bara dödas genom att man förstör hjärnan. Precis - Om man ska gå efter Il Maestros omdefinition av en Zombie, så är Lenzis monster inte lika mycket Zombier som muterade humanoider som fortfarande minns hur man använder verktyg och grejer utan att den för sakens skull ha kvar viljan att diskutera fram konfliktlösningar.

Men gissa hur det går sedan? - Militärer vs. Zombier vs. alla andra. Kaos. Mycket spring. Mycket pang-pang och hyfsat mycket Gore av skiftande kvalitet. Lenzi har samma smidiga approach som Bruno Mattei hade i "Hell Of The Living Dead". D.v.s. föga.

Hade det inte stänkt så mycket Splatter i tid och otid, så hade kanske MST3K kunnat slakta filmen, för det här är verkligen stundtals så bedrövligt att det blir asbra. Zombierna (Eller vad man nu vill kalla dem för.) ser verkligen fjantiga (Läs: Tuffa.) ut, dialogen är för det mesta skittöntig (Eller - Vi skyller på dubbningen igen.) och storyn har varken svans eller huvud. Lenzi har försökt sno så mycket från Fulcis "Zombie Flesh Eaters" utan att det märks för mycket. Ändå syns det så lång väg. Hur som helst har "Nightmare City" ridit gratis med de andra Zombie-kultrullarna genom åren. För Kult är den - Det går inte att förneka...

Det finns en hel del ofrivillig komik så klart. T.ex. Tänk dig att halva stan är mörklagd, telefonerna funkar inte och alla springer omkring på gatorna och skriker som galningar. (Låter egentligen som vilken fredagkväll som helst häromkring.) Militärerna vill (I samma stund.) i sitt högkvarter inte sprida några nyheter som kan orsaka panik.

Det är verkligen hysteriskt non-stop när det väl drar igång... Och Lenzi är den sista i hela världen som bryr sig om struktur eller hur han ska avsluta det hela. Så för att inte göra pinan längre än nödvändigt avslutar han filmen genom att dra introt igen! Jävlars klurigt, Lenzi!

Man kan ändå inte racka ned för mycket på en sådan här pärla. Hela filmen må vara en cinematisk Tjernobyl-katastrof, men det är en ytterst charmig sådan. Tänk då vad många ocharmiga sådana det finns där ute...

Eurocult-knarkaren ska definitivt ha den i hyllan.

 



  

IDÉ : 72%


Vansinnig börjar inte ens beskriva "Nightmare City".

  

STORY : 37%


Den... Blåste bort någonstans. Och i slutet av filmen existerar den inte överhuvudtaget. (Rätt duktigt gjort av tre författare.)

 
  

REGI : 75%


Umberto Lenzi är alltid bra. Med "alltid" menar jag "nästan ofta". Och med bra menar jag... "Underhållande."

  

FOTO : 59%


Tja... Fotot... Det är... Godkänt?

 
  

SKÅDESPELERI : 30%


Nu ska vi inte vara såna...

  

MUSIK : 73%


Schyssta tunes av Stelvio Cipriani. (Och av alla låtar i hela världen finns "I´ll Find My Way To You" av Grace Jones på soundtracket.)

 
  

TEMPO : 98%


Ett sagolikt ös från första minuten till... Eh... De sista...

  

ATMOSFÄR : 72%


Idiotgrejer, Splatter och galenskaper på löpande band. Underbart.

 
  

UTFÖRANDE : 68%


Bara Lenzi (Inklusive Bruno Mattei och Joe D´amato.) kan få slänga ihop något sådant här utan att skämmas ihjäl.

  

REPRISVÄRDE : 80%


Ibland blir man allt fasligt sugen på att se "Nightmare City".
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

En originell approach ger filmen en överdos av charm.

 
 

Gore = Bra. I -> "Nightmare City".

 
 

Sömn, för fan, Hugo...! Sömn! Så du orkar slakta Zombier IRL också och inte bara i drömmen.

 
 
Man bara visste hur hårt 80-talet skulle bli när en sån här rulle inleder decenniet!