The Card Player


• Dario Argento • Italien • 2004 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Il Cartaio


SPELTID:

• 99 min.


MEDVERKANDE:

• Stefania Rocca
• Liam Cunningham
• Silvio Muccino
• Adalberto Maria Meril
• Fiore Argento
• Mia Benedetta
• Antonio Cantafora
• Piermaria Cecchini
• Cosimo Fusco
• Giovanni Visentin


MANUS:

• Dario Argento
• Jay Benedict
• Franco Ferrini
• Phoebe Scholfield


FOTO:

• Benoît Debie


MUSIK:

• Claudio Simonetti


PUBLICERAD:

• 6 Februari 2005 - 13:05:28


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

12 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 
  

Man kan inte påstå att Dario Argento saknar viljan att testa nya saker inom film. Eller viljan att berätta solida historier som griper tag i en med en gång. Jag tror inte att det mattats av för många gånger. Sedan att det inte har gått hand i hand med hans idéer alla gånger - Det är en helt annat sak...

Efter att ha gjort den ena Mästerliga Giallon efter den andra (Exakt - Det här tröttnar jag aldrig på att tjata om!) och en mängd odödliga skräckfilmer (Och för all del stolpskottet "Phantom Of The Opera".), så är det då dags för något så ovanligt som en polisthriller där handlingen kretsar kring Internet-poker. Här är "Il Cartaio". (Engelsk titel "The Card Player".)

Istället för att återupprepa sig och försöka göra en ny "Non Ho Sonno", så är approachen totalt annorlunda denna gång - Som vanligt med Argentos filmer så vet man inte i förväg vad man får, men hans nya stil märks omedelbart. Argento har valt att göra "Il Cartaio" så realistisk som möjligt redan från början.

Dagen börjar inte bra för polisen Anna Mari (Stefania Rocca) - Första e-mailet hon får är inte SPAM, utan ett spår efter den försvunna, kidnappade brittiska turisten Christine Girdler. Avsändaren säger kort och gott att polisen får chansen att rädda livet på henne genom att spela ett parti on-line Poker. (Tur att det är på en privat server istället för exempelvis "Las Vegas Video Poker" som samtidigt installerar en jävla massa Spyware på burkarna.)

Sagt och gjort.

Via en webcam i det Windows-baserade spelet får polisen se Christine fastbunden på en stol och kidnapparen förklarar reglerna - Vinner polisen, så får hon gå. Vinner kidnapparen, så blir hon mördad live. Först till 5 vinner och för varje förlorad poker-hand kommer offret att bli av med en valfri kroppsdel.

Ca. 5 minuter... Redan där känner man igen den gamla, hederliga Argento - Förmågan att sno ens uppmärksamhet inom loppet av några minuter. (Sedan sitter man klistrad i 90+ minuter till.)

Medan polisen börjar tjafsa om huruvida de ska spela eller ej, så tröttnar mördaren och skär ihjäl Christine för att visa att det här är på allvar.

Detektiven John Brennan (Liam Cunningham - Hårdingen Captain Ryan i "Dog Soldiers".) från den brittiska ambassaden kallas in och får med Annas hjälp ta sig an fallet. Snart blir nästa tjej kidnappad och ett nytt parti poker väntar.

En av poliserna som säger sig vara "rätt bra på poker" får testa. Det blir 5-0 till mördaren och ännu ett offer. Det verkar som om en seriemördare är lös - En s.k. "Risk-taking hedonist" - En mördare som gärna tar risker för spänningens skull.

Anna och John börjar leta efter ledtrådar bl.a. på lite halvskumma spelklubbar för att kunna komma mördaren på spåren. Det börjar trögt, men kanske kommer vändpunkten när de får syn på Remo - En ung kille som har ett riktig flyt med poker-maskinerna och som verkar vinna hela tiden.

Där drar det igång på allvar och därefter kommer alla överraskningar i storyn. Samtliga bär Argentos tydliga signatur. Huvudpersonerna har man lätt att sympatisera med och detta tack vare den smidigt genomförda karaktäriseringen - Just den biten är oväntat stark.

Sedan har vi just de avgörande poker-partierna som är riktigt nerviga och som för handlingen framåt. Kontrasterna mellan offrens förtvivlade skrik och spelets glada soundtrack är mästerligt påkomna. Sedan finns en ännu mer spännande och lång scen som utspelas hemma hos Anna. Och så några till. Så man är nästan på helspänn filmen ut.

Som det ofta(st) är - Ju mindre man vet om filmens handling desto bättre, så jag slutar här innan jag blir för överentusiastisk...

Argentos bittra kritiker världen över har en tendens att ofta gå samman när mannen gör en ny film. De förväntar sig en re-make på "Deep Red" varenda gång och vägrar konsekvent att ge den aktuella filmen ens en ärlig chans.

"Il Cartaio" har självfallet gått samma väg, precis som alla hans filmer sedan "Tenebrae". Vad man gnällt över i "Il Cartaios" fall är den nästintill totala bristen på Splatter - Att man inte får se offren skäras ihjäl i detaljerade närbilder utan bara får se dennes ansikte i web-kameran. Ja, jag vet inte, men sist jag kollade hade web-kameror en enda, och en ganska så statisk kameravinkel. (Det är nog lite svårt att mörda någon samtidigt som man själv styr kameran och regisserar kan jag tro.)

Men det råder för all del inte brist på specialeffekter - Sergio Stivaletti har skapat ett par riktigt bra sådana i form av de mordoffer som legat i vattnet några dygn. (Där kan man snacka om närbilder.)

Medan filmen har flera starka punkter (Tempot, kameraarbetet och Claudio Simonettis musik.) är den starkaste trots allt historien - Hur den med en gång rullar igång och hur själva jakten på mördaren utkristalliseras ur den busenkla intrigen. Få gör det bättre och på ett mer fängslande sätt än Argento. (Med manuset fick han som vanligt hjälp av Franco Ferrini.)

Den enda bristen är den engelska dubbningen som är ganska så hemsk på sina ställen. Några av skådespelarna i birollerna verkar inte ge allt heller.

En annan styrka är hur on-line pokerspelet visualiserats - Verklighetstroget. (Och i Windows XP.) Har man även ett par hum om hur Internet funkar, så vet man även varför polisen har svårt att spåra mördaren via nätet. "Il Cartaio" kan i och för sig lätt klassas som en snut-thriller - Den påminner ofta starkt om en också. (En ytterst stilfull sådan.) Men den påminner inte heller om någon annan film som Argento har gjort hittills. Det kan jag enbart se positivt på - Hur man än vrider och vänder på det.

Jag hade så klart stora förväntningar på filmen, och de uppfylldes - Dock på ett helt annat sätt än vad jag trodde de skulle göra. Som vanligt, alltså.

Och det var definitivt värt väntan.

 



  

IDÉ : 88%


Nätpoker-Giallo!

  

STORY : 85%


"The Card Player" är kort och gott en riktigt klurig deckare. Dario Argento och Franco Ferrini kan sina grejer.

 
  

REGI : 88%


Mästaren går på rutin efter alla dessa år, men han gör det djävligt bra!

  

FOTO : 75%


Snitsigt utan att det blir för flashigt.

 
  

SKÅDESPELERI : 59%


Den enda riktigt svaga punkten i filmen.

  

MUSIK : 80%


Claudio Simonetti fixade i vanlig ordning till musik som passar temat i filmen.

 
  

TEMPO : 88%


Inte mycket dödtid här.

  

ATMOSFÄR : 79%


Det är lite T.V.-thriller känsla över en del scener, men det förtar inte speciellt mycket av helhetsintrycket.

 
  

UTFÖRANDE : 82%


Några smärre brister kan man förbise. Slutresultatet är ändå mycket väl godkänt.

  

REPRISVÄRDE : 86%


"The Card Player" håller för många repriser, precis som de flesta andra Argento-rullarna.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Argentos fräscha idéer.

 
 

Spänningen är med genom hela filmen.

 
 

Den engelska dubbningen, som sagt.

 
 
"The Giallo God" återvänder. (Fast inte riktigt på alla cylindrar.)