Les Rivières Pourpres


• Mathieu Kassovitz • Frankrike • 2000 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• The Crimson Rivers


SPELTID:

• 112 min.


MEDVERKANDE:

• Jean Reno
• Vincent Cassel
• Nadia Farès
• Dominique Sanda
• Karim Belkhadra
• Jean-Pierre Cassel


MANUS:

• Jean-Christophe Grangé
• Mathieu Kassovitz


FOTO:

• Thierry Arbogast


MUSIK:

• Bruno Coulais


PUBLICERAD:

• 2 Februari 2005 - 14:44:39


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• I SAMMA SERIE:
I. Les Rivières Pourpres II - Les Anges De L´Apocalypse (2004)
• DVD MINI-RECENSIONER:
II. Egmont Entertainment AB


 


 
 

Först och främst måste jag bara undra hur det står till om man säger att "De Blodröda Floderna" a.k.a. "The Crimson Rivers" a.k.a. "Les Rivières Pourpres" = en "Se7en"-kopia. Då måste man nästan ha sett någon helt annan film än den välspelade, atmosfäriska, kusliga och otroligt välgjorda film jag såg. Ser man introsekvensen med det sargade liket som kameran väldigt närgånget sveper över så kan man nog tro att detta är en fransk "Se7en", men likheterna bleknar bort ju längre tid av filmen som går.

Turligt nog!

Men "Les Rivières Pourpres" börjar med ett mord någonstans i de franska Alperna - Någon har nackat en student genom att avlägsna händer, fötter och ögon med kirurgisk precision. Efter det tog det fem timmar innan mannen dog. Såna här dumheter är man inte vana vid, så man skickar efter Pierre Niemans (Jean Reno) - En av Frankrikes vassaste hjärnor när det gäller att spåra och fånga seriemördare. Niemans börjar med att snoka på universitetet där offret gick. Tvärstopp?

Under tiden, och 20 mil från platsen där Niemans undrar vad som pågår på och kring universitetet, får den hårda snuten Max Kerkerian (Vincent Cassel) utreda en gravskändning - Ett mausoleum som någon sprayat hakkors på. Samtidigt har en skola haft inbrott utan att något verkar ha stulits. Allt detta hänger så klart ihop (Vad hade det blivit för story annars?), och på ett märkligt sätt länkas Kerkerians fall ihop med Niemans. Strax står båda två vid universitetet dit alla spår leder, och vid det här laget börjar båda två inse att det här fallet kanske är aningen för mycket att bita i.

Så här långt är "Les Rivières Pourpres" en perfekt thriller med den grad av trovärdighet som gör att man sitter klistrad som ett frimärke. Med en referensram för andra (Oturligt nog mest amerikanska.) thrillers så börjar man inse att det här kommer att spåra ur på typiskt Hollywood-manér. Oddsen är dock bra - Jean-Christophe Grangé som skrivit romanen har tillsammans med regissören Mathieu Kassovitz skrivit manuset. (Kassovitz gjorde ju "La Haine" a.k.a. "Medan vi faller" - En film som jag lyckats missa varje gång den visats på T.V.) Så man börjar otåligt vänta på en skitnödig och totalt orealistisk final. Vägen dit är en riktig nåldyna som man sitter på under långa stunder.

När det sedan är över så förstår man att finalen inte var "Hollywood" överhuvudtaget, och det är vi så tacksamma för att man nästan tar till lipen. Slutet kommer också som en total överraskning, och, här finns filmens nästan övernaturliga styrka, inte en enda gång är den övertydlig.

Hade Hollywood gjort filmen så hade finalen innehållit både explosioner, dödligt sårade hjältar, aliens, cyborgs och kanske t.o.m. lite flygande tefat. Eller ännu bättre - Dödligt sårade alien-cyborgs som flyger exploderande flygande tefat. Var bara lugn - Allt sånt slipper man här och man förstår än en gång att de kvalitetsmässigt bästa filmerna görs i Europa.

En kul och lättsam grej i filmen är när Kerkerian spöar två bråkstakar och själva scenen ackompanjeras av ljudet från ett T.V.-spel som någon spelar i bakgrunden. (Spelet är faktiskt "Virtua Fighter 3", men ljudet är inte från själva spelet. Däremot finns det lite "Get Ready... Fight!" och "Game Over" när någon ligger nedslagen.)

Personligen älskar jag filmer där helt vanliga personer hamnar i ohanterliga situationer och hur de med nöd och näppe tar sig ur dem. Om de sedan är thrillers med sadistiska seriemördare och med intriger som tar de mest oväntade vändningar så blir jag helt till mig. Men då måste de vara totalt solida hela tiden, som "Les Rivières Pourpres" är. Sedan så är den ju ovanlig på flera sätt.

Detta gör "De Blodröda Floderna" till en av 2000 års bättre filmupplevelser som tyvärr gick ganska obemärkta förbi på dessa längdgrader... Men inte såpass mycket att inte den inte fick den DVD-release den förtjänade.

Går ni igång på riktiga thrillers, så finns det ingen orsak att missa den här rullen.

 



  

IDÉ : 81%


Ett fräscht och annorlunda upplägg för den här typen av skräckthrillers...

  

STORY : 83%


...Och det blir ju inte sämre av att manuset bygger på romanen av Jean-Christophe Grangé.

 
  

REGI : 86%


Mathieu Kassovitz sköter det här hur snyggt som helst.

  

FOTO : 82%


Grymt atmosfäriska och friska bilder av Thierry Arbogast.

 
  

SKÅDESPELERI : 95%


Elitskådespeleri av Vincent Cassel och Jean Reno.

  

MUSIK : 75%


Den flitigt anlitade Bruno Coulais fixar till en bra score som höjer stämningen en hel del.

 
  

TEMPO : 84%


Det blir aldrig tröttsamt, men visst kan man undra lite över alla villospår.

  

ATMOSFÄR : 85%


Inget fel på den alls. Fransmännen kan det här med film.

 
  

UTFÖRANDE : 89%


Superbt.

  

REPRISVÄRDE : 81%


En rulle som tål att ses flera gånger.
 
 
 

Intrigerna.

 
 

Upptrappningen och... Ja... Hela filmen, egentligen...

 
 

Säg för fan inte "Se7en"...!

 
 
Sofistikerad och intelligent skräckthriller.