Irréversible


• Gaspar Noé • Frankrike • 2002 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 97 min.


MEDVERKANDE:

• Vincent Cassel
• Monica Bellucci
• Albert Dupontel
• Jo Prestia
• Philippe Nahon


MANUS:

• Gaspar Noé


FOTO:

• Benoît Debie / Gaspar Noé


MUSIK:

• Thomas Bangalter


PUBLICERAD:

• 27 Januari 2005 - 00:01:15


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

Ö V R I G T

 
 
RELATERADE ARTIKLAR:
• Inga artiklar.


 


 
 

Det här är då filmen alla kritiker talade om före, under och efter förra årets (2002) diverse festivaler.

Det var bara en tidsfråga innan någon skulle ta den bakvända berättartekniken från Christopher Nolans "Memento" och göra det om igen. Men turligt nog blev det i ett helt annat sammanhang - Istället för minnesförlust handlar det om att "tiden förstör allting".

Gaspar Noé börjar sin film "Irréversible" med eftertexterna som framåt början av texterna vrids 180 grader och storyn "slutar" med följden av något riktigt våldsamt som skett på gay S/M-klubben "Rectum". Man kan först undra ifall Noé vid något tillfälle limmat fast kameran i handen på kameramannen som lämnat den på REC, fått ett svårt yrselanfall och inte hört att någon skrikit "Cut!". Men det framkommer mycket snart att berg- och dalbanekameran och de blinkande bilderna passar huvudpersonernas sinnesstämning just då - Ett hysteriskt och blint raseri där Marcus och Pierre stormar in på "Rectum" och letar efter en viss person som misstänks ha våldtagit Marcus flickvän Alex.

Kameran lugnar inte ned sig förrän ett bråk urartar - Marcus får armen knäckt och ska just bli våldtagen innan Pierre dyker upp med en brandsläckare. Men det brinner inte i någons Crack-pipa, utan istället drar Pierre den i ansiktet på den misstänkta våldtäktsmannen. Inte en eller ens fem gånger, utan 23... Tjugotre... Och kameran hänger kvar för varje slag = Ingen... Vacker... Syn...

Sedan backar man tillbaks en bit rakt in i nästa hysteriska situation en bit därifrån - En kaskad av skrik, svordomar, förolämpningar och örfilar... Japp - Marcus är helt galen och Pierre kan inte göra mycket mer än att hänga på och försöka få Marcus att lugna ned sig en aning. Men det som förenar dem under dessa minuter är att de ska hämnas till varje pris. Tack vare några psykopater har de ju t.o.m. fått upp ett spår som leder dem till "Rectum". Så nu jävlar...

Vad är det då som är "Irréversible"...?

Tiden så klart. Det kvittar hur många minuter som är kvar av filmen - Man vet hur det gick. För sedan kommer det som orsakade det som slutligen fick Marcus att fullständigt flippa ur - Att se Alex nästan misshandlad till döds...

Och så det som Marcus slapp se, men som vi inte kommer undan - Den omtalade våldtäktsscenen som pågår i nio minuter och där kameran inte rör sig för många centimeter. Som alltid är dessa omtalade scener bra mycket värre innan man sett dem. Det går inte ens att börja förneka att det är en extrem och stark scen som knockar luften ur en, men man får tack och lov inte direkt se något från den vinkeln kameran är i. (Det fick man inte i Meir Zarchis "I Spit On Your Grave" heller, och det fanns allt scener i den som var nästintill lika svåra att uthärda.)

Skillnaden här är att allt man sett dittills lämnar en riktigt besk eftersmak och det är först därifrån man börjar få reda på lite mer om personerna - Det här skulle kunna handla om vem som helst. Fast samtidigt börjar man sakta men säkert inse att "Irréversible" tyvärr har en enda, men en rätt stor brist. Det känns lite som den börjar "för" tidigt, d.v.s. när filmen börjar får man ju inte veta något om vad som hände efter våldsamheterna på "Rectum". (T.o.m. den rätt elaka "plot-twisten" är avslöjad ungefär halvvägs.) Det hade sannerligen varit intressant för storyn. Vad hände sedan? Man kan gissa att Pierre inte kommer att ha det för muntert framöver, men hur gick det egentligen för Alex och Marcus? Japp. Tiden förstör verkligen allting... Fast det hade kanske inte fungerat att berätta storyn i kronologisk följd.

"Irréversible" är annars en riktig tankeställare till film som knappast kommer att bli bortglömd efter ett par månader. Noé håller ihop det med en del riktigt starka kontraster och skådespelare som ger 100%.

Tartans DVD-utgåva är ganska fattig på innehåll, men väl presenterad i övrigt. Bilden är 16:9 förbättrad bild och ljudet finns i både 2.0. och 5.1. Dolby Digital.) Allt utanför och inuti fodralet är sedan bakvänt och på fel sida, och kapitelindelningen i filmen består enbart av klockslag - 03:59, 03:11, 03:07, o.s.v. Och den sista är 19:27... Inte ens nio timmar från en bekymmerfri tillvaro till ett helvetiskt kaos. Sånt kan nog få vem som helst att balla ur irreversibelt... (Eller "oåterkalleligt" heter det nog...)

 



  

IDÉ : 82%


Fräsch och originell (Inte unik p.g.a. att "Memento" var först.), men...

  

STORY : 48%


...Skulle man "vända på" filmen, så skulle man samtidigt märka hur ooriginell och "uttjatad" storyn är.

 
  

REGI : 89%


Mycket bra, men fan ta mig om inte en del högtravande lyser igenom.

  

FOTO : 80%


Även fotot är signerat Gaspar Noé. (Och Benoît Debie.) Och det är väl rätt så vasst.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Otroligt övertygande på alla sätt.

  

MUSIK : 62%


Lite Beethoven, Mahler och... Bangalter...

 
  

TEMPO : 66%


En våldsam, hysterisk och otäck första halva följs av en rätt så sövande andra halva.

  

ATMOSFÄR : 78%


Våldet har en grym realism över sig som lämnar en bitter eftersmak. Resten präglas av ytterst ordinär vardagsrealism.

 
  

UTFÖRANDE : 87%


Oerhört effektfull och verklighetstrogen.

  

REPRISVÄRDE : 70%


Inget man direkt slänger på en mysig filmkväll. Det här är Horror som inte längre är underhållande för fem öre. (Fast "brandsläckar"-scenen är allt cool på något sätt.)
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Brandsläckare är användbara.

 
 

Vincent Cassel är inte att leka med när han flippar ur.

 
 

Filmen tappar fart i slutet eftersom tiden förstör allt.

 
 
Lika njutbar som ett epilepsi-anfall.