Vampyres


• José Ramón Larraz • Storbritannien • 1974 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• Daughters Of Dracula


SPELTID:

• 89 min.


MEDVERKANDE:

• Marianne Morris
• Anulka Dziubinska
• Murray Brown
• Brian Deacon
• Sally Faulkner
• Michael Byrne
• Karl Lanchbury


MANUS:

• D. Daubeney
• José Ramón Larraz
• Thomas Owen


FOTO:

• Harry Waxman


MUSIK:

• James Kenelm Clarke


PUBLICERAD:

• 28 December 2004 - 12:24:00


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

22 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Blue Underground
• DVD MINI-RECENSIONER:
II. Anchor Bay Entertainment
• BD RECENSIONER:
III. Blue Underground
• MEDIAGLUTT:
IV. DVD Vs. DVD » Vampyres : Anchor Bay Entertainment Vs. Blue Underground


 


 
 
  

-"This is my lucky day."

Spanjoren José Ramón Larraz kan väl inte direkt anklagas för att ha skrivit skräckfilmshistoria i skuggan av alla tunga snubbar som tog den mesta av all välförtjänt uppmärksamhet. Men en gång lyckades även "Joseph Larraz" snickra till en odödlig Eurosleaze-klassiker om två lesbiska vampyrer. (Spelade av Marianne Morris och Anulka Dziubinska.) Kanske borde Larraz ha fortsatt på samma linje och utvecklat sin nisch som Jean Rollin gjorde, men istället gick mer och mer tid och energi till att göra allt annat än minnesvärda lågvattenmärken som "Black Candles".

"Vampyres" har förvånansvärt nog många kvalitéer - Supertät atmosfär (Engelska landsbygden, ni vet - Slott, skogar och kyrkogårdar.), en bitvis långsam, men förrädiskt spännande story och sist men säkerligen inte minst - Två skådespelerskor som riktigt strålar och som det slår gnistor mellan. (Ej heller att förglömma att de är varandras absoluta motsatser OCH två halvor som tillsammans bildar en hel. Perfekt.)

Men vad är storyn om, då?

Enkelt förklarat : Fran och Miriam - Två vampyrtjejer som lockar med sig män till sitt slott och sedan dödar dem. Lite krångligare förklarat : Fran och Mirian - Två sexiga vampyrtjejer som lockar med sig män till sitt coola slott. När de intet ont anande männen fått i sig lite vin, haft sex med Fran och däckat brukar det sluta med att de nästa morgon hittas döda i kraschade bilar en bit ned på landsvägen. (Ambulanspersonalen har nog t.o.m. prickat in detta i sitt schema - Komma till jobbet, morgonfika och sedan åka och dra ut dagens blodiga lik ur ett bilvrak.) Under tiden är Harriet och John på semester i trakterna och stannar till vid slottet några dagar. Harriet tror att något inte är som det ska, medan John tror att hon fantiserar. Inget ska väl kunna sabba deras semester?

Ted, en av Frans nästa offer, går inte riktigt samma öde till mötes som de tidigare, utan efter en het natt vaknar han vimmelkantig nästa morgon med världens jack i armvecket. När han sedan märker att han är ensam på slottet tar han sig ut och träffar Harriet och John. (Som fortfarande inte förstått att det kanske vore bäst att dra.) På väg någonstans stöter Ted på Fran igen och det slutar med att han följer med henne tillbaka till slottet. (Ja, han är fan inte dum!)

Turligt nog brände inte Larraz några broar på vägen till den sista halvtimmen av "Vampyres" utan snålar på godbitarna så länge det bara går. Och man blir inte besviken som Eurohorror-aficionado. Med en liten skara skådisar och lite resurser tar Larraz till vara på allt som finns och här han har inte ens svårigheter att bestämma sig var kameran ska befinna sig. Atmosfären skapar sig själv nästan (Hur kan det gå fel med ett stort slott till ens förfogande?), en hel del blod spills alt. sörplas och softcore-sexscenerna är välgjorda. (Förvisso är de rätt så oskyldiga med dagens mått mätt, men de är fortfarande ojämförbart mycket hetare än det mesta "där ute".) Det tänder dock till rejält när Fran och Miriam älskar. Man köper det verkligen. (Att de älskar varandra.)

Phew...

Då är det bara att ta fram plånboken och se till att skaffa filmen. Av de DVD-varianter som finns ute ska man bara undvika Anchor Bays version eftersom den är censurerad. (29 evighetslånga sekunder.)

(Recensionsexemplaret var en bootleg / "importversion" från "Midnight Video". Det är ingen vacker syn, men den är åtminstone helt oklippt.)

 



  

IDÉ : 100%


Två lesbiska vampyrer som bor på ett slott. Vad mer behöver man?

  

STORY : 98%


En story behöver aldrig vara tillkrånglad för att bli en höjdare. "Vampyres" är inget undandag, men möjligen känns slutet en gnutta för kort.

 
  

REGI : 100%


José Ramón Larraz när han var som bäst och kreativiteten flödade på högtryck.

  

FOTO : 100%


Strålande vackert av Harry Waxman.

 
  

SKÅDESPELERI : 100%


Andlöst bra prestationer av samtliga skådisar.

  

MUSIK : 86%


Något flummig och bisarr, men långt ifrån dålig. (Men på något sätt passar inte de skrikiga gitarrerna filmmusiken.)

 
  

TEMPO : 99%


Helt plötsligt är ytterligare en och en halv timme väck - Precis som om man hade slumrat till på ett visst slott med ett sår i armvecket.

  

ATMOSFÄR : 98%


Alla element bidrar till en fullkomligt lufttät atmosfär.

 
  

UTFÖRANDE : 99%


Inget mindre än fulländat. Allt sitter som en känga i tänderna. Musiken kunde ha varit en gnutta mer stämningsfull och varierad bara.

  

REPRISVÄRDE : 100%


Ytterligare en odödlig bit Sleaze som bara växer för varje titt.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Hela filmen är så djävulskt vass att den förmodligen inte hade gått att göra vassare.

 
 

Larraz fick en svår släng av snabbt övergående genialitet - Det är bara att inse.

 
 

James Clarkes musik är det enda som är lite svagt. (Lite.)

 
 
Helig och oöverträffad blodsugar-Sleaze.

TOP CINEMA