Zombi Holocaust


• Marino Girolami • Italien • 1980 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


SPELTID:

• 81 min.


MEDVERKANDE:

• Ian McCulloch
• Alexandra Delli Colli
• Sherry Buchanan
• Peter O´Neal
• Donald O´Brien


MANUS:

• Fabrizio De Angelis
• Romano Scandariato


FOTO:

• Fausto Zuccoli


MUSIK:

• Nico Fidenco


PUBLICERAD:

• 26 December 2004 - 11:30:21


SETT PÅ:

• DVD (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

G O R E O M E T R I

 
 

1. Ett lik får handen avsågat.

2. Dr. Dreylock skär upp likets mage med en skalpell. (Iiih!!! Iiih!!! Det är på riktigt!!! Det är på riktigt!!!)

3. Dr. Dreylock petar runt lite i likets inälvor.

4. En patient har fått bröstkorgen uppsliten. (Blod och organ dekorerar hans bara överkropp.)

5. Ytterligare ett lik blir uppskuret med skalpell och hjärtat tas ut. (En trevlig effekt och t.o.m. hjärtat får vara med.)

6. Ett avhugget, mumifierat huvud ligger i Loris säng.

7. En kille i Molottos team har blivit lemlästad av kannibaler.

8. En annan blir spetsad på spetsiga bambu-stammar.

9. En kannibal skär av hans hals. (Blodsprut.)

10. Sedan sprättar de upp honom och drar ut hans inälvor.

11. Två vildar blir skjutna. (Blodiga kulhål när man ser liken ligga på marken.)

12. Lori sätter en machete i huvudet på en vilde. (Blod.)

13. Den tredje snubben i Molottos team ligger spetsad på en stor bambu-stång. (Mera blod i baljan, boys.)

14. George blir uppsprättad och får inälvorna utslitna. (Ännu mer "blood ’n guts"...!)

15. Han får även ögonen utpetade.

16. En Zombie får huvudet mixat med hjälp av en utombordarpropeller. (Blod och hjärnsubstans flyger i alla riktningar.)

17. Susan har blivit skalperad.

18. Dr. Obrero knipsar av Susans stämband. (En liten röd köttbit syns i änden på en tång.)

19. Obrero sågar loss överdelen av Susans kranium.

20. Obrero skalperar ett lik. (Köttigt värre.)

21. Molotto får halsen avskuren med en skalpell. (Blodet rinner... Blodet rinner...)


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna genom tiderna.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2005xxxxxx------
2006------------
2007------------
2008------------
2009------------
2010------------
2011----101010109999
20129999910


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx2-
2009--10-9-------
2010---3--------
2011--2310-------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

16 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• MEDIAGLUTT:
I. DVD Vs. DVD » Zombi Holocaust : Stonevision Entertainment Vs. Another World Entertainment


 


 
 
  

"He’s a depraved, homicidal killer... And he makes house calls!"

Ja, det kan väl hända, men hur fan håller man en sådan enveten jävel utanför dörren? Det har redan varit tillräckligt svårt att med en rostig motorsåg från 70-talet (Ni vet en sådan där vass bensinslukande jävel som saknar allt vad säkerhetsanordningar heter.) vifta bort alla Jehovas Vittnen, så förhoppningsvis har lite övning gett färdighet. Men det är aldrig helt säkert att det går. Man behöver inte söka efter likheter mellan Marino Girolamis "Zombi Holocaust" och "Zombi 2" alltför länge innan de börjar staplas på hög. (Har man riktigt djävulusiskt tråkigt kan man även söka efter likheter med "Cannibal Holocaust", men vi ska helst inte dra in på för många sidospår just nu. Låt oss bara säga att det finns några pinsamma exempel.) På tal om det - Vad sägs då om följande?

Vi har två karaktärer i filmen - En som heter Peter respektive en som heter Susan, vi har Walter Patriarca (Som ju hittade på storyn till "Zombi 2".) i en av birollerna som Dr. Dreylock, Ian McCulloch spelar huvudrollen och självaste Dakkar dyker upp i en inte helt olik den roll som han hade i ni-vet-vilken film. Fabrizio De Angelis som innan denna pärla producerade just "Zombi 2" var även med och skrev "Zombi Holocaust" tillsammans med Romano Scandariato. Till råga på allt klipptes några korta snuttar från "Zombi 2" in i filmen och... Ja, den spelades delvis också in på samma inspelningsplatser. Alltså. Det här är bortom allt. Det här är symboliskt sett som dagens Hollywood fast i miniatyr. I fallet med "Zombi Holocaust" kan man också snacka om helt andra förutsättningar än de man hade förut. Vi är och balanserar ute i marginalerna mellan vad som är på skämt och vad som är på allvar, gott folk. Kanske kan man på något undermedvetet sätt nöja sig för stunden om man är ute efter en re-make på "Zombi 2", men omedelbart inser att man inte orkar se originalet två gånger på raken. (Fast man innerst inne vet att det hade varit en mycket bättre idé.)

Anti-kultur. Det är sådant som "kulturen" gärna lämnar till sitt öde när deras bästa kompisar på Filmcensuren vädrar det. "Zombi Holocaust" tror jag blev en i raden osynliga syndabockar - Den fick inte bara ta skiten för att den var en "uppföljare" till en film på Storbritanniens "Video Nasty"-lista. Den fick även ta en bit av hatet mot "Cannibal Holocaust" eftersom någon med alltför mycket inflytande säkert (Utan att ha sett filmen.) tänkte: "Herrejävlar! Ingen kan väl släppa en ’Holocaust’-rulle till såvida den inte är värre än den som Deodato gjorde?"

Men nu har det då äntligen blivit dags att ta en hyfsat noggrann titt på själva filmen, förtrollas av dess näthinne-antastande bilder och reflektera kring vad de vill säga och förmedla. Och mest av allt kan man hårddra likheterna mellan "Zombi 2" och "Zombi Holocaust" för att påskina att genialiska idéer faktiskt håller för att kopieras och plagieras så länge inte kopian blir en kopia av den första kopian och så länge plagiatet själv inte blir plagierat. (Hängde jag med? Nej. Men det finns säkert en väldigt bra orsak till varför ingen gjorde en "Zombi Holocaust 2".) Och just den trassliga teorin är inte är så långt ifrån att besannas i och med "Zombi Holocaust". För det här blir en riktig rysare, turligt nog.

Och se där. T.o.m. förtexterna är skrivna med samma font som i "Zombi 2". Ian McCulloch har som sagt huvudrollen, så hans namn står först som en snabb och flashig igenkänningsfaktor. (Man måste komma ihåg att det faktiskt bara gick några månader mellan "Zombi 2" och "Zombi Holocaust".) Resten av namnen blinkar förbi till tonen av något som ska föreställa musik. Tonen, ja. För det är en enda ton som ljuder konstant tillsammans med en ojämn rytm i bakgrunden, precis som om Nico Fidenco bara provat sig fram och råkat spela in när han lutar armbågen mot keyboarden. Sedan har någon katastrofalt lättimpad person gått förbi och sagt: "Wow! Det kör vi på, Fidde." Directed by Frank Martin, står det... Och det här är ju som många vet ett steg i försöken att "amerikanisera" så många filmer som möjligt för den "internationella" marknaden. Det är allt en lite sorglig syn med tanke på "historien" kring "Dr. Butcher M.D.".

Det är midnatt i New York. "Zombi Holocaust" börjar utanför ett sjukhus och inte alltför oväntat lyser det i några fönster. En inzoomning senare är vi i en korridor där en snubbe i hatt och överrock går in i en annan korridor. Snubben går in i ett rum och tänder en ficklampa. Här ligger ett par lik täckta med skynken. Mannen blottar armen på ett av liken, öppnar sin portfölj, drar på sig gummihandskarna och plockar upp en stor kniv. Och så börjar han såga av handen på liket... Det går lite trögt till en början, men till slut får han av den. Den avsågade handen stoppas ned i en plastpåse. Sedan tar mannen sina prylar och försvinner. Förmodligen hade han inte tillåtelse till något av det nyss nämnda. (Förutom att försvinna, då.)

Nästa dag är det lektion för sjukhusets studerande. Sjukhusets "Etniska Förening" kommer in med ett lik och lägger det på en brits. Dr. Dreylock (Walter Patriarca har vi där.) säger att dagens lektion täcker in magen och matsmältningssystemet. Med sig har han sin medhjälpare Lori Ridgeway. (Alexandra Delli Colli) När Dreylock drar väck skynket från liket ser vi att det är samma Stela Stellan som fick handen choppad inatt. Alla stirrar lite på stumpen, men Dreylock fortsätter med sin föreläsning. Han sprättar upp Stellan med en skalpell och alla ser lite besvärade ut. Dreylock petar lite i likets inälvor och berättar lite om magen. En av studenterna drar en lam ordvits om likets hand och Dreylock säger att de måste ha ett ganska sjukt sinne för humor. Han tycker inte det är någon vits att fortsätta lektionen om folk ska skratta under en anatomi-klass.

Alla dunstar och Lori säger att liket faktiskt var intakt igår kväll. Dreylock drar slutsatsen att det måste finnas en psykopatisk vettvilling (Vagt begrepp nr. 1.) i huset (Bakom doktorn snarare. Han kunde lika gärna ha en T-shirt som det står: "Likhandstjuvarnas Hemliga Klubb" på.) och vill inte att någon kontaktar polisen eftersom en förundersökning skulle dra sjukhusets namn i smutsen. Dreylock kan tänka sig att sådana här incidenter är vanliga i något primitivt samhälle i djungeln, men i New York?! (Ja, exakt!) Lori undrar om han verkligen tror att "vi" är så olika vildarna? Dreylock kan inte ens börja svara på hennes fråga, och han har nog aldrig heller pratat med Professor Harold Monroe som nyligen i alla fall undrade vilka de riktiga kannibalerna är.

Senare ser vi Lori åka omkring på Manhattan med "The Absolutely Worst Of Nico Fidenco" i stereon och med Professor Stafford (Romano Scandariato) bakom ratten. Lori har gjort klart sin antropologiska forskning och är lite försenad. Och bekymrad över kroppsdels-stölderna på sjukhuset. Stafford tror att det är ett student-skämt eller en initieringsrit. Ja, vad skulle det annars vara? Inte en kannibalistisk sekt söderifrån i alla fall. Stafford släpper av Lori vid en restaurang där hon ska käka lite lunch. Inte vegetariskt som Stafford tror, utan idag ska hon skämma bort sig med lite. (Nice köttätar-referens där. Om då alla är djur - Undrar då vilka de riktiga kannibalerna är?) Det är viktigt med sådana här... Karaktärsdrag...

Under tiden på sjukhuset trampar en av sjuksköterskorna i en blodpöl med sjukskötar-skorna. (Vad fan!) Det droppar lite mysig Gore från en av sängarna och när sköterskan lyfter på filten ligger där en snubbe med bar överkropp och bitar av ytterst viktiga organ på utsidan av kroppen. Sköterskans reaktion kan nog lätt räknas till en av de absolut sämsta skådespelar-"prestationerna" genom tiderna. Ett indubbat, hysteriskt skrik som tvärt avbryts efter en loop gör inte saken bättre. (Och det är ett mirakel att "skådespelerskan" inte börjar gapskratta mitt i skriket.) Sköterskan rusar in till Lori och Dreylock för att berätta att en av hans patienter har checkat ut ordentligt. De tre går in i rummet för att ta en titt på fanskapet. Han ser givetvis otroligt död ut och enligt sköterskan levde han för fem minuter sedan. Dreylock tar en närmare titt och märker att hjärtat saknas. Inte bara det - Det har slitits ut. Och ingen vet vem han förlorade det till. (Permanent olycklig och obesvarad kärlek, vet ni.) Sköterskan täcker liket igen och får order om att inte berätta om detta för någon. (Det kan vara lite svårt att hålla det hemligt från patientens anhöriga, möjligtvis.)

Lori åker taxi hem och hinner knappt in i lägenheten förrän hon har börjar köra en liten striptease för oss som ännu inte har ledsnat på filmen. (Efter tio rafflande minuter.) En porrig Fidenco-slinga på ett par sekunder sätter igång och Lori sparkar av sig bootsen. Sedan blusen och kjolen... Strumporna... Och till sist strumpebandshållaren... I bara trosor och behå går hon förbi kameran på nära håll när hon tar på sig ett tunt nattlinne. (Tack.) Hon går in i vardagsrummet, tänder lite rökelse och går in i köket... Hon öppnar kylskåpet och... Där ligger en köttbit i plastfolie. (Galet värre - Det ser nästan ut som ett inpaketerat hjärta som skurits ut ur en levande kropp för bara några timmar sedan.) Och just då ringer det på dörren. (Man får då inte ens köra på med lite hobby-kannibalism i fred innan någon ska störa.)

Bakom dörren står Susan Kelly (Sherry Buchanan) från New York Express. Hon kliver in medan hon frågar om hon får komma in. Susan säger också att detta bara tar några minuter trots att Lori säger att hon är på väg ut. Reporter som Susan är, vill hon ha lite inside information om vad som egentligen försiggår på sjukhuset. För det skvallras om kannibalism, något som Lori avfärdar som en tjurs avföring. Det visar sig också att Susan tagit reda på annat om henne, bl.a. när hon jobbar. Lori säger att hon inte bara har en doktorsgrad i medicin utan i antropologi också, minsann. Susan tittar på en kniv som hänger på väggen och undrar vad det är. Lori säger att det är en ceremoniell dolk för offring av människor. Inget impar på Susan riktigt så där ordentligt och Lori vill bara att hon försvinner. Kameran zoomar in på dolken och den har en röd symbol på handtaget. Symbolen består av en oval ring med två parenteser inuti. Så det är inte så konstigt att den kommer att figurera senare i filmen.

Nåväl. Vi har nu alltså en reporter i storyn, en självklar hjältinna med många järn i elden, märkliga happenings på sjukhuset och en koppling till kannibalism. Kan det här bli något köttigt trots de inledande halv-taskiga oddsen där det mesta bara andas "Sämre ’Zombi 2’-kopia"? Märker man inte redan här att filmen egentligen bara är en uppsjö av låga pretentioner som på något sätt ska duga för tittaren? (Nej, en person som köper "Zombi Holocaust" kan inte vara kräsen på vissa områden.) Det finns liksom varken någon dynamik eller logik i händelserna som skall bära upp resten av filmen, utan allt har bara skrivits samman för att man inte skall glömma bort att det faktiskt är en spelfilm man sitter och tittar på. Med en sådan urspårning finns det inte mycket utanför begreppet "desperation" som kan göras för att få in filmen på rätt spår igen. I "Zombi 2" kändes alla sammanlänkande händelser helt naturliga. Här måste man ha en rätt så bra fantasi skenandes för fulla muggar och gärna hela tiden för att man ska hitta intressanta aspekter i det som gärna inom 20 minuter oftast får lov att bli grunden för själva handlingen. Bristen eller fragmenteringen märker man av inom loppet av några minuter - "Zombi Holocaust" är liksom dömd med en gång, och det finns inte skuggan av en chans att filmen under ett enda ögonblick kan nå upp till "Zombi 2"-nivå. Så med ett antal broar brända är det är nog bäst att det snart börjar stänka lite Splatter. Intresset dalar oundvikligen redan efter 10-15 minuter.

Men så är vi tillbaka på sjukhuset någon gång mitt i natten. En snubbe (Den här gången utklädd till doktor.) är tillbaka i likrummet med sin lilla väska. Han tar upp en skalpell och börjar skära upp ännu ett lik som ligger och... Inte gör något. Efter lite härliga ljudeffekter är hjärtat utskuret och den än så oidentifierade personen tar det i sina händer. Sedan för han det till munnen... (Nu ser vi också att det är "Indianen" från sjukhusets "Etniska Förening". Vilken plot-twist.) Men precis innan han hinner ta det första rejäla bettet ur det mumsiga hjärtat, rusar Dreylock in med två assistenter och tar tag i honom. Lori är också på plats. Dreylock beordrar sina kollegor att låsa in indian-snubben, men han sliter sig ur deras grepp, tappar hjärtat och springer iväg. Assistenterna hinner ikapp honom och Lori säger att de faktiskt måste ringa snuten. "Indianen" ser sig omkring, får syn på balkongen och rusar mot dörren... Han dyker rakt genom fönstret, ut i absolut ingenting och dundrar ned i asfalten flera våningar ned. När han slår i marken, så flyger hans arm åt helvete. Men när kameran filmar honom i närbild har han lyckats få fast armen igen, så man kan nästan tro att de filmade en skyltdocka som någon hivade ned från balkongen. Alla rusar ned och där ligger han svårt blödande. Snett ovanför vänstra bröstvårtan har en tatuering - En symbol som är identisk med den som finns på Loris dolk hemma hos henne. (Vilket sammanträffande, va?)

Nästa dag är allt som vanligt igen och en skitlångsam tilt upp mot en av New Yorks skyskrapor senare sitter Lori och Dreylock och pratar med Dr. Peter Chandler (Ian McCulloch) och en annan snubbe som inte direkt pratar. Lori säger att hon bara hörde indianen säga att: "Kito beställde det." innan han dog. Peter säger att det inte betyder ett jota för honom, men Lori råkar känna till att ordet "Kito" en gång användes i alla gamla dialekter i sydost-Asien och att det betyder "Gudomlig ö" eller "något religiöst". Det finns tydligen en ö som heter just Kito någonstans i trakterna, så då är det väl en större chans att indianen kom från Hedekas än från Kito? Peter skulle vilja att Lori hängde med på en liten tur till ögruppen där Kito sägs ligga. Hälsodepartementet har bett Peter och hans team att utreda fallen med likskändningarna - Det har nämligen hänt liknande idiotgrejer i andra städer och begreppet "kannibalism" ligger därför inte alltför långt bort, då alla primitiva stammar sysslar med det. (Enligt Lori.) Men först av allt vill Peter visa lite diabilder på splattade snubbar. En av dem har en likadan tatuering som "Indianen" och det är inte så konstigt att Lori känner igen den vid det här laget.

Turligt nog har de en närbild på liket som är nästa diabild i ordningen - Lori ber nämligen diaprojektor-killen att: "förstora bilden"... Fröken, det där är en Novamat 520...! Den har inte ens någon zoom-funktion. Så exceptionellt bra tajming när det gäller fotograferande / organisering av bilder är det som är nyckeln till att kunna visa en närbild när någon ber om en. "Liket" var i vilket fall en f.d. snubbe som gjorde så våldsamt motstånd när snuten knep honom att de var tvungen att sätta en kula i hans tjockskalle. Dreylock Holmes gör iakttagelsen att "Liket" också ser asiatisk ut. Peter bekräftar att det var han minsann. (Det är nästan bara burk-skratten som saknas vid det här laget.) Och eftersom ingen annan verkar ha märkt det hittills, så får Lori poängtera att "Likets" tatuering är exakt likadan som killen (Han som tog en flygtur från balkongen.) på sjukhuset hade. P.g.a. detta vill Peter lite sådär informellt träffa professor Stafford eftersom han kanske vet lite mer än vad som är brukligt. Nåja. Han ritar upp exakt samma symbol och säger att det är Kito-sektens symbol. Kameran filmar den för säkerhets skull så att vi inte ska tro att Stafford ritade något snuskigt. Peter frågar om Club Kito även sysslade med blodsoffer. Jepp. Det gjorde de. Peter och Lori går en liten bit och hon säger att hon egentligen inte ens ville bli inblandad i något av det som har med antingen Kito eller kannibalism att göra. Peter ser lite besviken ut. De går till en bil och blåser iväg tvärs över Manhattan...

Med andra ord kunde filmen ha varit slut här och nu. I och för sig hade det varit själva öken-rullen som gav upphov till begreppet öken-rulle, så det har därför bara gått en fjärdedel av tokigheterna. Girolami har betydligt fler överraskningar i ärmen och speciellt mycket Splatter har det då inte blivit än.

Men det kommer det också, och Kito finns det i alla fall fortfarande en ö som heter. Man kan ju lätt räkna ut att det är dit filmens protagonister är på väg. Och ingenting skulle övertyga sällskapet om att det är den sämsta idé de någonsin kommer att kläcka. Peter vill verkligen att Lori hakar på i egenskap av antropolog. Eftersom hon är så duktig. Att hon bodde på Kito som barn bättrar bara på meritlistan och Dreylock har redan o.k:at det hela. Kruxet är att Lori inte vill se det med andra ögon idag eftersom barndomen där var så fin. Barndomsminnen är i och för sig alltid bra och fina, etc., men uppenbarligen smäller en tur till Kito bra mycket högre. Eller så är Lori minst sagt lättövertalad.

"Okej, vem fan var det som bytte till “Zombi 2”...?! Jag trodde vi skulle se på “Zombi Holocaust”...!"

Det ovanstående skulle man kunna säga vid ett tillfälle i filmen. Om nu "déjà vu"-upplevelserna rasar inuti skallen som bakfylle-ångesten efter en trubbel-fylld kväll / natt, så finns det ingen orsak till att hysa någon fruktan i "Zombi Holocausts" icke-diskriminerande sällskap. För filmen innehåller verkligen en snutt från "Zombi 2" och inte bara en snutt som liknar förstnämnda snutt. Scenen som Girolami till varje pris ville ha med i sin film inkluderar jeep-färden på Matuul, och eftersom de ändå var filmade på samma platser så tänkte väl Girolami: "Äh! Varför inte? Hur tokigt kan det bli?" och lyfte några sekunder från den in i sin egen film. (Jo, det blev allt lite tokigt, för i jeepen kan man vid ett tillfälle se gänget från "Zombi 2".)

Ja, mycket galenskaper hinns det med under Kito-resan. Och när man rakt av ställer "Zombi Holocaust" mot "Zombi 2", så förstår man varför den förstnämnda inte har något att komma med egentligen. Det tänder liksom aldrig till förutom i slutet när Peter och Lori hamnar i filmens enda djävla soppa. (Som ändå är ganska så klurig.) Uppbyggnaden är dessutom så klumpigt gjord och utan förutseende att man inte ens märker när Girolami försöker distrahera oss med väldigt välgjorda Splatter-effekter. Men runt dem finns inte mycket till substantiellt lim som håller ihop filmen. Drivet saknas och allting forceras framåt genom idén att filmen till varje pris måste kunna tilltala "Zombi 2"-fans. Teoretiskt sett. Men det är också då man hittar alla dessa saker som man stör sig på. I "Zombi 2" gör man det aldrig p.g.a. att den har ett naturligt flöde genom Fulcis regi. Men i "Zombi Holocaust" märker man sannerligen när filmen får slut på bränsle. Och det sker ständigt under de första 40-50 minuterna.

Om man nu inte bara radar upp alla nackdelar som "Zombi Holocaust" lider av, så kan man i alla fall snällt erkänna att det i brist på substans och stil ändå finns en primitiv och ursprunglig känsla av "Video Nasty" inklämt mellan de oväntade sätten att ta slakta människor på. Det sker utan eftertänksamhet och ånger - Kött som kött. Det går att äta och så är det bra med det. Frossandet blir en del av äckelfaktorn. Lidandet är minimerat ända tills begreppet "forskning" kommer med i bilden. Kannibalerna tar kål på sin middag snabbt och effektivt på olika sätt, men de utlovade Zombierna tydligen skall bli ett steg i en mycket märklig näringskedja som trotsar evolutionen genom mänskligt ingripande. Zombierna äter kannibaler som äter människor. Och / eller Zombier. Den primitiva kulturen får därför en injektion av något övernaturligt - Människor som dödas och väcks till liv igen. Uråldriga värderingar från en civilisation som har stått stilla i alla tider blir tvungna att omprövas. Annars går man under. (Om man inte är beredd att ta upp kampen och fördriva det onda med våld.) Men den risken hade inte funnits om bara Kito hade fått vara outforskat. Utveckling är inte alltid till det bättre. Men som sagt - Invånarna fick ju i alla fall börja inse att det finns annat på planeten än det man har runt sig dagligen.

För filmens del har "forskningen" kring Zombierna inte hunnit ta sig riktigt. Zombierna är inte så många i antal och de representerar inte någon smitta som likt Digerdöden skördar offer på löpande band. Zombierna är mer som Haitiernas Zombier - De lyder sin "ägare" och så inget mer med det. (De här Zombierna äter inte ens de levandes kött! Skandal!) Kanske var detta ett desperat försök av Girolami att bryta loss filmen från myriaden "Zombi 2"-influenser. För även om det fanns ett behov av en igenkänningsfaktor inuti den "Zombie"-trend som uppstod likt en explosion, så är detta inte värt något större i ett mer filmhistoriskt perspektiv. Girolamis film kommer alltid att vara en sämre kopia av "Zombi 2" och en film som inte vågade / kunde ta i lika rejält som "Cannibal Holocaust".

Ljusglimtarna är inte många i "Zombi Holocaust". Men det finns i alla fall några som är värda att nämnas i detta sammanhang. Ser man på filmen som en renodlad Splatter, så har den åtminstone det oväntade och groteska i själva kannibal-våldet. Och det är det som brukar gå hem i mången Gorehound-stuga. Mycket mer finns inte mellan bildrutorna och bara efter knappt 80 minuter rullar sluttexterna. Det finns alltså väldigt mycket transportsträckor och väldigt lite närvaro i de dialogdrivna scenerna. Även om Fulci klokt nog inte gjorde några värre utsvävningar på dialog-fronten, så prickade han ändå in det väsentliga som gav "Zombi 2" en naturlig och jordnära feel. Ibland är det minimalistiska ett lika väsentligt bränsle för att man ska kunna skapa och bevara en surrealistisk aura av mystik. Allt det som gjorde att "Zombi 2" fungerade lyser tyvärr med sin frånvaro i "Zombi Holocaust".

 



  

IDÉ : 69%


Fråga: Vad får man om man korsar "Zombie Flesh Eaters" och "Cannibal Holocaust"...?

  

STORY : 61%


Svar: Man får inte en film som är lika bra som de två tillsammans i alla fall.

 
  

REGI : 79%


Ja, det var ett gott försök åtminstone.

  

FOTO : 44%


Ingen klass alls på det.

 
  

SKÅDESPELERI : 74%


Några få rutinerade kultskådisar.

  

MUSIK : 35%


Tja, det fanns en låt i alla fall som skulle kunna hamna under benämningen "musik".

 
  

TEMPO : 83%


Det flyter på hyfsat väl utan några tvärstopp.

  

ATMOSFÄR : 69%


En film som ser ut som "Zombie Flesh Eaters" blir automatiskt inte lika stämningsfull som "Zombie Flesh Eaters".

 
  

UTFÖRANDE : 74%


Några riktiga dundertabbar. Och sådana har en tendens att synas ganska tydligt.

  

REPRISVÄRDE : 76%


Passar väl en och annan filmkväll då och då.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Ian McCulloch - Stenhård!

 
 

Fräckheten som Girolami smittades av när han bestämde sig för att göra filmen.

 
 

Inspirationen måste ha tagit slut någonstans på vägen till Kito.

 
 
Om x = "Cannibal Holocaust" och y = "Zombie Flesh Eaters", så är x+y=0,5. (Om man inte kan räkna.)