The Bird With The Crystal Plumage


• Dario Argento • Italien • 1969 •
 
 
 
 

I N F O

 

 
  


ALTERNATIV TITEL:

• L´Uccello Dalle Piume Di Cristallo


SPELTID:

• 92 min.


MEDVERKANDE:

• Tony Musante
• Suzy Kendall
• Enrico Maria Salerno
• Eva Renzi
• Umberto Raho
• Renato Romano


MANUS:

• Dario Argento
• Fredric Brown


FOTO:

• Vittorio Storaro


MUSIK:

• Ennio Morricone


PUBLICERAD:

• 17 Juli 2004 - 16:27:37


SETT PÅ:

• VHS (Köpfilm)



 


 

S C R E E N S H O T S

 
 
  
  
  
  
  


 


 

L Ä S A R T O P P E N

 
 


(Anger vilken placering filmen har haft på listan över de 10 mest lästa recensionerna under respektive månad.)

Å
R
J
A
N
F
E
B
M
A
R
S
A
P
R
M
A
J
J
U
N
I
J
U
L
I
A
U
G
S
E
P
T
O
K
T
N
O
V
D
E
C
2008xxxxxxxxxx--
2009------------
2010------------
2011---10--------
2012------


 


 

Ö V R I G T

 
 
FLER SCREENSHOTS:

14 st.


RELATERADE ARTIKLAR:
• DVD RECENSIONER:
I. Dario Argento Collection
• BD RECENSIONER:
II. Blue Underground
III. Arrow Films


 


 
 
  

"A Jack The Ripper type story... With a twist!"

En mästare anländer.

"The Bird With The Crystal Plumage". (Även kallad "Ljudet från kristallfågeln" när den uppmärksammades häromkring och t.o.m. gick på bio.) Det var här det började med nytt blod.

Sam Dalmas är en amerikansk författare som är på semester i Italien för att få skrivkrampen att lossna. En kväll blir han motvilligt det enda vittnet till ett mordförsök på ett konstgalleri. När han försöker hjälpa offret blir han oavsiktligt inlåst mellan utgångens glasdörrar i entrén och galleriets hall.

När Sam senare pratar med polisen och berättar sin historia avslöjar han att det var något med mordförsöket som inte stämmer. Därför blir han automatiskt inblandad i fallet samtidigt som han får reda på att tre människor redan blivit knivmördade av en galning. Polisen behåller Sams pass för att förhindra att han lämnar landet. Är han själv misstänkt? Och såg det tilltänkta mordoffret något som kan hjälpa Sam ur knipan?

Eftersom Sam inte får åka hem, så beslutar han sig för att själv lösa mysteriet. Efter att ha blivit attackerad av en machete-viftande psykopat inser Sam att mördaren vet att han sett något han inte borde ha sett den kvällen. Fler människor hinner bli kunder hos begravningsbyrån innan Sam lyckas få reda på vem som ligger bakom alla mord och varför.

Trots att det här är Argentos första film märker man att han redan har en speciell berättarteknik som ingen har vågat imitera. (Med hedern i behåll i alla fall.) En typiskt kännetecken är de mardrömsliknande scenerna när man vet att någon kommer att bli mördad - Med mordoffret i centrum och som kameran följer i mindre eller större folkmassor. Eller när man ser samma folkmassor från mördarens ögon. Detta är något alldeles speciellt som bara Argento kan få till.

"The Bird With The Crystal Plumage" ansågs t.o.m. vara mer spännande än Hitchcocks "Psycho" när den kom. Filmen har alltid även jämförts med Hitchcocks bättre thrillers och jämfört med andra Gialli från samma tid (Och då fanns det ändå inte så många.) är "The Bird With The Crystal Plumage" en verkligt fängslande film där atmosfären och bildspråket minst är lika viktiga som handlingen. Storymässigt ligger den ett par hack från vad Argento lyckades åstadkomma på senare år. (Och då syftar jag enbart på upplösningen samt när den skall förklaras - Just den biten blev bättre och effektivare i kommande filmer.) Styrkan har dock alltid funnits i det konstnärliga och där är inte "The Bird" något undantag - Tvärtom.

Men det var "Ljudet från kristallfågeln" som Il Maestro anlände med, och han fullbordade inom två år "Djur-trilogin" med "Cat O´ Nine Tails" och "Four Flies On Grey Velvet".

Berättarglädje är det där och ingenting annat.

 



  

IDÉ : 100%


En av de viktigaste Gialli som gjorts. (En av kanske högst fem.)

  

STORY : 97%


Handlingen är överfull av förvecklingar och slutet är riktigt fyndigt, men tyvärr saknas det djävulskt lilla extra i upplösningen.

 
  

REGI : 98%


Argento får in en fullträff redan från första början.

  

FOTO : 93%


Tidstypiskt och charmigt.

 
  

SKÅDESPELERI : 93%


Oväntat starkt av alla inblandade. Tony Musante är en kanonbra anti-hjälte.

  

MUSIK : 88%


Ennio Morricone levererar som på beställning en riktigt bra score. Bland alla hans långt över 500 (!) st., så är den fortfarande en av hans bättre.

 
  

TEMPO : 97%


Ytterst få tempoväxlingar som ligger filmen i fatet.

  

ATMOSFÄR : 96%


Standardsättande. Många försökte givetvis sedan kopiera stämningen i filmen. Och ganska många lyckades.

 
  

UTFÖRANDE : 97%


Svårslaget. Allting stämmer.

  

REPRISVÄRDE : 95%


Den här ska man ha sett om man är det minsta intresserad av europeisk film eller skräckthrillers i allmänhet.
 
 
 

GORE :


  

“T & A” :


  

VÅLD :


 
 
 

Det här är en av de viktigaste filmer som gjorts.

 
 

Jag tvivlar på att Ennio Morricone ens kan skriva dålig musik.

 
 

"Djur-trilogin" börjar så bra att man inte kan klanka på något.

 
 
En av tidernas absoluta klassiker.

TOP CINEMA